Hejsan.
Med mars så kom våren. Vårblommorna ploppade upp och solen började äntligen visa sig lite mer igen. Jag njöt av mina vanliga vandringar i naturen här på Österlen.
Jag njöt också av mitt lilla barnbarn, Scott, som växte för varje gång jag såg honom. Ingen stor eller hårfager kille, men attans så pigg och alert.
En efterlängtad semesterresa till Gdansk fick ett abrupt slut för mig och min väninna. Covid19 hade kommit ikapp även oss. Gränserna stängdes på några timmar och vi fick ta första bästa båt tillbaka till svenska mark igen. Sedan förändrades hela världen på en enda dag kändes det som. Land, efter land stängdes ner i förtvivlade försöka att begränsa spridningen av Coronaviruset. Börsen sjönk och företag stod på ruinens brant. När alla andra länder stängde folk inne med lagar och förordningar, bad Sveriges myndigheter oss svenskar vänligen men bestämt att stanna kvar på våra hemorter. Vad som är bäst, vet ingen ännu.
Med stor ödmjukhet inför livet hälsar jag nu April välkommen. Jag ber också alla medmänniskor att rätta sig efter råden vi får. Stanna hemma. Det kommer en ny påsk. Det kommer en sommar som vi vill kunna njuta av. Det kommer en tid då vi kan vara tillsammans igen.
Själv längtar jag efter mina döttrar så det gör ont! Emmy på Nya Zeeland och Andréa i Alabama, USA. För hur det än är, så känns det tryggast att ha dem alla i samma land… eller åtminstone i samma världsdel! Från min veterinärdotter kommer oroväckande meddelande… det här är ingen barnlek! Så skärp er alla och följ rekommendationerna! Vad är viktigare än att leva!?
Springa i skogen är en utmärkt träningsform i coronatider. 51 km samlade jag ihop i mars månad. Häng med mot nya springmål i April vettja!
Dagens citat:
Vid varje givet ögonblick har du möjlighet att säga: Det är inte så här historien ska sluta.
Var rädd om er och kram från mig.
Annika
