Hej hej
Vi fick en så mysig lördag, jag och min dotter Emmy. Redan kvällen innan hade vi bestämt oss för att ge oss ut i naturen, oavsett hur vädret skulle bli.
Vi parkerade vid Vantalängan, som ligger strax utanför Brösarp. Därifrån gick vi på Skåneleden längs med Verkeån, med siktet inställt på Hallamölla. Vädret var riktigt skönt den här dagen.
Naturen där är så vacker, och innan vi visste ordet av så var vi framme vid Hallmöllas vattenfall.
En vacker samlingsplats med informationstavlor var färdigbyggd och vi kunde läsa om alla möjliga spännande djur som kunde påträffas där. Det var bla utter, men det har vi ju i Gyllebo också, även om jag inte mött honom på länge nu.
Vi beundrade vattenfallet för en stund, innan vi bestämde oss för att gå över bron och ta vägen tillbaka till Vantalängan på andra sidan ån istället.
Vi mötte ett gäng vackra kor där på andra sidan ån. Nyfiket och en aning misstroget blängde de på oss när vi passerade dem. Strax efteråt stötte vi på en ylande hund, som verkade ha kommit helt vilse. Vi förstod att det var en jakthund med både skyddsväst och sändare på sig. Inga vilda djur syntes till, så kanske var det mest i frustration som den ylade och skällde vilt.
Jag och Emmy vi gick och vi gick … och vi gick… och insåg till slut att vi nog var lite vilse även vi. Då träffade på ett annat par som också var ute på villovägar. Jag och Emmy valde att försöka gena över en åker medan de andra valde att gå samma väg tillbaka.
Slutet gott, allting gott – vi hittade tillbaka till Vantalängan trots att vi kommit lite ”offroad”.
Dagens citat:
Att ständigt jaga det perfekta är som att inleda ett krig man aldrig kan vinna.
Ha en fin torsdag. Och har ni vägarna förbi Brösarp idag, så kika gärna in på Luckan där vi idag har Skogsdag mellan 15.00 – 19.00 idag. God ärtsoppa + kaffe med dopp utlovas.
Kram Annika
Vilse det har jag och min dotter gått för många år sen i Fyledalen vi gick bara runt och runt. Fick ringa hem så mannen ledde oss rätt. Förr körde jag och gick ensam i Toarp dock med en hund som tyvärr inte finns mer men hon kunde vakta mig. Det var sista gången för jag stötte på två bastanta män och tala om vad jag blev rädd, vet varifrån de kom också, dömer dock ingen . Men dom sa är hunden farlig ja det är hon sen satte jag fart på skorna, rädd ja det kan du tro.
Kon ser inte så där fredlig ut, men de brukar dom ju va, den undrade vad är det för några varelser i min värld haha. Ha en fin torsdag. Kram/MH
Vilken tur att du hade en skyddsling med dig den gången. Man vet aldrig vem man kan stöta på. Jag hörde att det varit män här i Gyllebo som förföljt en joggande kvinna en kväll i somras, och sånt är inte roligt. Hoppas du har en fin helg. Kram.
Vilken tur att ni kom rätt igen. Det är lätt att komma vilse. Jag gick i skogen i Växjö en gång när Yngsta gick på behandling. Jag hade ju några timmar på mig. Följde en slinga, men det blev både snårigt och blött. Hade ingen GPS i telefonen då, ingen mottagning heller, så jag blev rätt stressad. Till sist kom jag ut på en liten väg. Visste inte alls vilket håll jag skulle gå. Det kom en bil efter ett tag. Tack och lov var det en kvinna. Hon stannade och jag började gråta när jag sa jag var vilse. (Där hade jag tryckt gasen i botten och kört iväg, trott det var en galning på vift) Hon kunde inte förstå hur jag hamnat där jag gjorde, det var långt från sjukhuset. Hon körde mig dit, ville inte ha något alls för besväret. Hon var så himla snäll. Tack vare henne kom jag tillbaka så vi kunde köra hem när Yngsta var klar. Annars hade de väl får gå skallgång efter mig. Fruktansvärt minne!
Det enda levande jag mötte förutom min räddare var en groda.
Det blev en lång kommentar…,
Hoppas det blir en trevlig kväll på luckan!
Åhhh stackars dig, jag förstår att du blev rädd. Tur att du mötte en så hjälpsam kvinna ändå. Kram till dig.
Vad härligt. Du kunde förstås som slutkläm lagt ut tio ljud och låtit oss gissa vilka bilder ljuden hör hemma i. (Ljuden jag är bäst på är kossor, forsande vatten och stilla kluckande vatten.)
Haha, ja det var ju också en idé 🙂 Kram till dig!!