Gyllebo

Hejsan.

Runt om i Gyllebos naturreservat växer en massa spännande blommor. En hel del av dem är fridlysta. Precis i närheten av ramslöksbacken växer den spännande vätterosen. Den brukar jag nämna här på bloggen varenda vår tror jag.

Den är egentligen inte särskilt vacker. Det som är spännande med den är att det är en snyltrotsväxt. Den lever alltså som parasit på trädrötter långt nere under jorden och saknar klorofyll.

Dess namn har växten fått från de underjordiska vättarna såklart. Vättar är tjuvaktiga och lite mystiska väsen som bor i underjorden. Ofta klädda i grått. Alla har vi väl sett de små rumpenissarna i Ronja Rövardotter.

För en vecka sedan upptäckte jag lite häpen, att jag själv hade min rabatt full av just vätteros. Tillsammans med Österlentulpanerna ståtar den nu precis utanför mitt köksfönster.

Såklart vårdar jag de småfula rosa blommorna ömt. För man ska hålla sig vän med vättarna … Tänk att jag har egna små Rumpenissar i marken vid mitt hus.

Om man nu ska vara kompis med vättarna, sägs det att man ska sätta ut mat till dem. Nu tror jag inte att det är någon större idé, särskilt inte när det bor en kroniskt hungrig Johnny-hund på tomten.

Jag hoppas att mina vättar kan hitta egen mat och att de kan glädjas åt alla andra vackra blommor som nu blommar för fullt.

I folktron sägs det att vättar har ett särskilt band till grodor. Själv älskar jag ju grodor som ni kanske märkt. Där har vi ju något gemensamt, jag och mina vättar.

Dagens citat:

Det är stor skillnad på att leva och att uppleva.

Tänk så mycket spännande man kan uppleva i naturen, till och med hemma i sin egen trädgård.

Kram på er.

Annika