Hejsan.
Har ni också platser i er hemtrakt som ni liksom aldrig riktigt utforskat. Platser ni passerat tusen- miljoner gånger, men aldrig någonsin stannat och och besökt. Alltså besökt sådär på riktigt?
Sådana ställen har i alla fall jag. En av de platser har varit kolerakyrkogården i Baskemölla.
Det var den där dagen då regnet stod som spön i backen en hel dag. När så solen kikade fram på kvällen så hade både jag och Johnny en massa sprall i benen. Det fick bli en runda till ”Baske” och till havet.
Den kvällen passade jag på att besöka den här kyrkogården som jag bara kört förbi så många gånger, men faktiskt aldrig utforskat på riktigt. Stefan tog Johnny med sig ner till havet, medan jag letade mig fram i den lilla skogsdungen.
Kyrkogården är från 1857, då Baskemölla drabbades av en koleraepidemi. På den här platsen vilar nio personer.
Den lilla kyrkogården ligger oerhört vackert. Den är omgiven av en enkel stenmur och i mitten står ett stort, maffigt granitkors med en text ingraverad. Det är en enkel text med alla namnen på dem som vilar här.
Efter att i stillhet vandrat här en stund i djupa tankar, var det dags för mig att leta reda på Stiffe och Johnnyhunden igen. Nerför den sandiga backen var det enkelt att ta sig och strax var jag nere vid den lilla stig som går längs med havet.
Ganska snart fick jag syn på min lyckliga hund igen, som till sin stora glädje fått ta sig ett salt bad i böljan den blå. Efter kom Stefan luffsande med ett halvt leende i mungiporna. Ja det var nästan så jag trodde att han också tagit sig ett bad.
Dagens citat:
Tröttna aldrig på att göra de där små sakerna för de du har i din omgivning. Ibland är det just de små sakerna som fyller stora delar av deras hjärtan.
Ha en riktigt bra dag och kram från mig.
Annika
