Allmänt – Sida 102 – Gylleboannika

Julavslutning med tjänstehundarna.

Kära Blogg

Vi har haft vår sista tjänstehundsträning för året. Som alltid betyder det träning med korvgrillning som avslutning. Vårt underbara hundbefäl, Teddy, hade den här dagen gjort en runda i skogen åt oss. Rundan innehöll olika uppgifter. Vi tog oss tyst och obemärkta fram genom skogen via karta och kompass. Roliga uppgifter väntade oss vid varje plats. Vi kom till sist fram till ett ställe där vi gjorde ett genomsök vid en byggnad. Vi beslagtog misstänkta föremål. Där fick vi även ett spårupptag. Detta spåret ledde oss till sist fram till grillen.

En underbar dag för både mig och Johnny.

För övrigt går allt sin gilla gång. Vi matar småfåglarna. Det betyder att alla fåglar, stora som små, hälsar på.

Den lilla valpen Lykke, växer så det knakar. Jag önskar nästan att jag kunde sträcka in mitt finger i ”tidens klocka” och hålla fast den lilla visaren för en stund.

Nästan varje dag får hunden Lykke följa med oss alla ut på hundpromenad. Hon tycks vara stormförtjust över den nya rutin som hon nu är en del av. Tillbaka i stugan väntar var hund på sin tur att bli torkad och fin för att storma in i huset igen.

Dagens kloka ord:

Döm inte mina val om du

inte förstår min anledning.

Kram och Hejdå Bloggen

…p.s _nej!, vi går inte i sömnen. Det är så här vi ser ut i början av december.

Julavslutning med tjänstehundarna. Läs mer »

Om en vecka packar jag min väska.

Kära Blogg

Som alltid sitter jag här i gryningen. Jag och mina älskade hundar. Tyst och stilla. Bara vi.

Jag kan knappt fatta det, men om en vecka ska jag packa min slitna, gamla resväska och bege mig till varmare breddgrader.

Men just i detta nu är det Gyllebo, lugnet och stillheten som gäller.

Jag ska medge att jag inte känner särskilt mycket längtan efter den här resan. Det är lite som om jag tappat aptiten. Ungefär som när man är förkyld och ska äta, fast man vet att det inte kommer att smaka ett dyft. Lite så känner jag det. Hela detta året har jag känt mig lite …. off …

Det är nästan två år sedan jag hade någon semester överhuvudtaget. Alltså på riktigt – fri och ledig, utan att göra något jobbrelaterat på flera dagar. Utan att ha en tyngd på mina axlar. Det känns så väldigt längesedan jag skrattade och var riktigt glad. Länge sedan jag kände inspiration och längtan… Som ett gammalt urladdat batteri, som blir sämre och sämre för varje laddning …

Då, för snart två år sedan, var jag och Andréa, på Bali och Komodo Island. Det var … alldeles underbart!

Här hemma är det tänkt att Stefan ska hålla ställningarna. Lilla valpen ska bli passad hos sin uppfödare, så hundarna bereder honom nog inget besvär. Beträffande tvätt och städning kan han ju bara göra som alltid … lämna det åt den osynliga hushållerskan som han tycks tro bor under vårt tak … Mat har jag förberett åt honom. En frusen rätt per dag finns klart i frysen. Värre är det väl med soporna … fast igår erbjöd han sig och frågade mig hövligt: -”ska jag gå ut med DINA sopor”? Lite snopen blev jag då allt. I mitt stilla sinne undrade jag ju var i hela friden han då gömmer undan SINA sopor ….

Ja, det ska nog gå bra alltihop. Och jag kommer att få se och höra nya människor några dagar, samtidigt som jag får lite sol på min nästipp.

Mexico – om en vecka ses vi.

Dagens citat:

”Om det finns en kvinna inom räckhåll, vare sig hon är mor, hustru, älskarinna eller god vän, så är hon dömd att tvätta.

När man tänker efter är det ändå konstigt att en fullvuxen person skrubbar, sköljer och stryker en annan fullvuxen persons intima klädespersedlar precis som om han vore ett barn.”

P.s för er som brukar få en almanacka av mig, kan jag bara dystert meddela att år 2017 blir det ingen kalender. Tiden, inspirationen och kassan har inte riktigt räckt till. Men det kommer fler år, och jag hoppas att ni ändå kan hålla reda på dagarna på det nya året.

Kram och Hejdå Bloggen

Om en vecka packar jag min väska. Läs mer »

Liten nallebjörn blir sanerad från topp till tå.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 2 december, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det här med mjällkvalster, det börjar jag att bli lite av en expert på nu.

Jag har ifrågasatt, ringt runt till djursjukhus, googlat och nu vore det väl själva sjuttsingen om vi inte ska få ordning på vårt lilla charmtroll och hennes ”loppecirkus”.

En veterinärdam jag träffade på, ville gärna ta lite extra små vandrande mjäll på tejpbitar för att ha i studiesyfte. ”Så hon visste säkert hur de såg ut framöver”. -”Så gärna så”, sa jag och Lykke.

En del människor låser in sitt guld och sina diamanter i kassaskåp. Jag funderar på att låsa in dessa här preparaten i vårt värdeskåp, för de är minsann värda en smärre förmögenhet.

Med fågelmatningen kommer också de små ekorrarna tillbaka.

Jag är glad att det finns några korrar kvar efter den där sommaren då Felix löpte amok och dödade alla små ekorrungar. Usch, vilket blodbad det var.

Meddelande till mina läsare:
För att fortsätta skriva på bloggen med mina privata inlägg, bilder, känslor och tankar så kommer jag förmodligen framöver att sätta ett lösen på den. Mina läsare har ökat och jag ser att ni finns lite runt om i vår värld. Självklart jättekul! Ni är så välkomna att höra av er så får ni en enkel och lätt kod, så kan ni enkelt fortsätta titta in här.

Dagens citat:

När jag blir pensionär ska jag njuta av livet och leva av besparingar.

Dock är det lite oklart vad jag ska hitta på dag två ….

Kram och Hejdå Bloggen

Liten nallebjörn blir sanerad från topp till tå. Läs mer »

Walking dandruff.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av Annika Olsson / 30 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

De vilda djuren börjar hitta hit till oss igen.

Den här dagen var det två rådjur som kom för att festa på grannens sura äpple.

Det var återigen en strålande sol. Jag har börjat att ta med mig lilla Lykke då och då, på våra kortare skogsturer.

Det är nog med en skräckblandad förtjusning hon följer med oss ut. Hon blir liksom vild av glädje, samtidigt som hon piper likt ett marsvin av rädsla. Hon hoppar och studsar och vill upp i min famn, för att sekunden efter sprattla och villa ner igen. Att gå med tre hundar känns lite som att köra trespann. Och jag älskar det! Min underbara flock.

Vi har varit hos vår älskade veterinär Per. Johnny mår riktigt bra igen, så vi beslöt att avstå från hans inplanerade provtagning. Molly fick sin vaccination och lite råd för sin missprydande tandsten. För lilla Lykke var det också tid för en spruta. Hon gallskrek som en stucken gris.

Så fick jag råd hur jag skulle fortsätta att behandla hennes mjällkvalster. Dessa små vandrande mjäll (Walking dandruff) som ingen annan i familjen tycks tro på eftersom ingen mer än jag har sett dem, de biter även mig. Jag funderar på att också sätta lite medel i min egen nacke.

Jag har sett en rolig bild på nätet som jag liksom inte kan sluta att skratta åt.

Jag tänkte faktiskt ladda upp den här lite i smyg, så ni också får skratta…. för visst förstår man hur det kommer att sluta för tanten i bakgrunden …

Jag vet inte om det är Magnus Carlsson där i förgrunden …

Dagens kloka ord:

Om det är sanningen du söker,

måste du sluta lyssna på folks åsikter.

Kram och Hejdå Bloggen

Walking dandruff. Läs mer »

Ensamma mamman.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 29 november, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Som mamma kommer man alltid på sista plats. Ja, åtminstone känns det ofta så.

Under Andréa:s ledighet i Sverige, har hon haft fullt upp med alla och allt som ska hinnas med. Alla vänner, pappas familj såklart, systrarna och ”något” som drar i Köpenhamn. Några få, ynka timmar fanns hon här hos mig i mitt hem, innan hon åter försvann ut i världen. Inte hinner man fråga allt man undrar eller säga allt man vill … Men det är kanske som det ska? Själv har jag facit i min hand nu, och jag hade gett vad som helst för en stund med min egen mamma …

Undertiden som töserna sov sin skönhetssömn, njöt jag och mina hundar av den ljuvligaste av mornar runt sjön.

Lilla Lykke fick njuta av solen i trädgården.

På kvällen hade vi avslutning i Nosework-kursen. Våra hundar har blivit sååå duktiga. Nu är det juluppehåll, så kör vi igång med ny kurs i Januari.

Dagens kloka ord:

Vänta inte på att någon ska ge dig blommor.

Plantera din egen trädgård och smycka din själ.

Kram och Hejdå Bloggen.

Ensamma mamman. Läs mer »

Den första advent 2016.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 28 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min vecka har varit så fylld med känslor, så jag kände mig lite frånvarande och overklig när jag den här söndagskvällen sjönk ner i soffan för några få minuters avkoppling.

… kulting, fästing, flykting kätting, fyrfoting, geting … allting eller ingenting … det är alla ord som slutar på TING. Ting som den fantastiska lilla butik heter, butiken som nu har sålt sin sista pinal.

”Vemodigt men också en lättnad”, skrev Camilla på en kartongbit och glittrade med sina vackra ögon medan leendet lekte i hennes mungipor som alltid.

Tack Camilla, Jonas och Annelie för att jag fick dela den oförglömliga veckan med er ♥

Hemma hos oss har hela julen kommit fram i ett enda nafs. Eftersom jag och töserna ska ut och resa halva december månad, så tyckte jag att det liksom var lika bra att ”jula” till det ordentligt.

Töserna samlades i Gyllebo den här första advent för att mysa, dricka glögg och må gott.

När tre töser av samma skrot och korn träffas, så blir det på något vis en särskild uppsluppen stämning. En stämning som jag älskar.

Kvällens ”to-do” var att boka hotell i Mexico. Vi delade upp oss i två gäng och letade upp vars fyra alternativ. Sedan röstades det mest tilltalande alternativet fram. Andréa fick lite skönhetsvård och jag stapplade i säng.

Dagens ord:

Jag är helt borta!

Ska gå och hitta mig själv.

Om jag skulle dyka upp

innan jag kommer tillbaka,

så snälla be mig att stanna

kvar och vänta …

Kram och Hejdå Bloggen

p.s Min vackra ljuskrona med murgrönan i har Stefan köpt i butiken Ting.

Den första advent 2016. Läs mer »

När två systrar möts efter 1,5 år i olika världsdelar…

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 25 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min vecka har varit fylld med blandade känslor. Så mycket sorg och vemod blandat med kämparglöd, kärlek och samhörighet.

Hela familjen har i veckan hjälpts åt och haft delad vårdnad om hundarna, så de har klarat sig fint.

Jag har hunnit med små korta turer ut i skogen och såklart har det blivit stunder med lek och bus i trädgården.

Så möttes de då äntligen igen. Andréa och Emmy. Efter 1,5 år. De har båda rest ut i världen och inte sett varandra på hela tiden.

Det var en mager och tagen Andréa som anlände för två veckors ledighet från sin praktik i Canada.

Att försöka fånga mötet var inte det lättaste. Det utbröt full tumult som slutade med att de båda systrarna efter en massa tisslande och tasslande somnade, sida vid sida, i min säng. Ljuvliga döttrar!

Jag har hela veckan hjälpt mina kusiner med utförsäljningen av alla saker i deras presentaffär ”Ting”. En utförsäljning de egentligen inte alls vill ha. Efter alla år började den lilla affären i Gärsnäs gå riktigt bra. Människor hade fått upp ögonen för den och många körde gärna dit. Då, mitt i livet, slog sjukdomen till. Min fina kusin Camilla har fått en sjukdom, den sämsta av alla.

Vi har haft galet mycket kunder hela veckan. Måndagen slog alla rekord. Den lilla affären var fylld till bredden precis hela tiden. Det har andats så mycket vemodig kärlek och omtänksamhet, så vi har nog alla varit väldigt tagna varje kväll när vi krupit till sängs. Själv känner jag en oändlig tacksamhet över att ha möjligheten att vara med och ge den lilla hjälp jag förmår.

Kontorsjobbet har jag skött på morgonen och förmiddagen.

Lite hjälp har jag fått av min egen lilla hacker, Emmy, med att skriva ut utskiftskyddade dokument.

Hundarna har lydigt väntat på att ”sin tur”.

Dagens tänkvärda ord:

Mod krävs för att ställa sig upp och göra sin röst hörd.

Mod är också det som krävs för att sätta sig ner och lyssna.

Kram och Hejdå Bloggen

När två systrar möts efter 1,5 år i olika världsdelar… Läs mer »

Busy …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 23 november, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Just nu är jag lite mer än en dubbelarbetande hemmafru. Man kan kanske säga att jag är en trippelarbetande hemmafru. Men det är självvalt och helt ok.

Jag vill bara titta in och skriva några rader och försäkra er om att världen finns kvar i Gyllebo.

Vi hörs och ses lite mer framöver igen.

Kram och Hejdå Bloggen

Busy … Läs mer »

Lussekatter och adventsfix.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 21 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Tiden rullar på i en allt för hög hastighet. Nyss var det sommar och nu… – helt plötsligt är det snart den första advent. Helt sinnessjukt. Jag får lite av en panikångestattack när jag tänker på det, så därför låter jag bli att tänka och bara flyter med tiden, likt en luftmadrass på ett stormande hav istället.

Min helg har varit fylld med rolig aktivitet. Och valpmys såklart!!

Eftersom min kommande vecka är fylld med arbete så har jag redan denna helg förberett med lussebullsbak och adventsljus i fönstren.

Jag ska såklart sköta kontoret som vanligt, men jag ska även jobba lite hos mina älskade kusiner på Ting i Gärsnäs. Det är en utförsäljning med mycket känslor, eftersom den tvingats fram av en enda anledning. Sjukdom. Jävla sjukdomar det finns!!!! Tråkigt…. Men har ni vägarna förbi, så kom gärna och handla lite av oss …

Ett helt berg av lussebullar producerade jag, samtidigt som jag gosade med husets alla älsklingar.
Det är något magiskt med ljusen i adventsstakarna. Har ni också märkt det??

Trots att de alla funkar helt perfekt när man plockar ner dem i januari, så är det som om det smyger runt små tomtar (sponsrade av Osram) och sabbar alla glödlamporna under de månaderna då de står fint undanställda i förrådet. När man sedan ska byta ut den lampa som är trasig så är det stört omöjligt att komma på vilken rackare det är som är pajj. Följden blir att man måste byta ut rubbet. Det där måste väl ändå höra till det man kallar ”lagen om alltings jävlighet”.

Hundkärlek i massor. Det känns i hela kroppen hur nyttigt det är.

Det finns ju en anledning till att det just nu utbildas så många vårdhundar. Det är bra för hälsan med djur. Punkt!!

Dagens tänkvärda ord:

Ta ingenting för givet.

Livet kan förändras med blixtens hastighet.

Lev därför avsiktligt,

lev medvetet och lev nu

för allt vad du är värd.

Kram och Hejdå Bloggen

Lussekatter och adventsfix. Läs mer »

Sju hav.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig., Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 20 november, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Det sägs att det finns sju hav. Det stämmer inte. Det finns betydligt fler. Det finns till exempel bollhav. Det finns även blomsterhav. Så finns det hundhav!!!

Hundhav är bäst.

De senaste dagarna har det varit väder. Varken mer eller mindre. Och det är nog typiskt för november månad.

Vi har varit ute när det regnat småspik. Men vi har även haft turen och klarat oss torrskodda. Jag har till och med fått solens strålar på nästippen en morgon. Alldeles ljuvligt.

Mina yngsta döttrar har jobbat skift och varit här i skift och ätit här i skift. Jag älskar det. Jag älskar när huset blir fullt och tomrum fylls, när tystnaden motas bort från alla rummen.

Alla var hungriga hela tiden. Det var hundar överallt. Det var bara att sträcka sig ner och gosa med den som fanns närmast.

Det är då en mamma mår som bäst!!