Lovely.
Allmänt
Växlande molnighet.
Kära Blogg
Det är morgon i Playa del Carmen.
Jag sitter i en korgstol på balkongen. Två av mina tre döttrar ligger på rummet och sover sött.
Vår första dag här har varit slapp och härlig. En hel lång dag vid poolen. Tacos till lunch.
”Vi lever som kungar”, sa Emmy förnöjt.
Mest älskar jag alla söta näsbjörnar som finns här och jag längtar efter att få syn på det långbenta marsvinet igen, det som jag såg smyga i buskarna när vi gick till frukosten.
Först i poolen var självaste Mamma Muu. Alltså jag. Nu beror det inte på att jag har förvandlats till vattendjur på flyget hit. Anledningen till mitt helt oplanerade dopp var att mina solglasögonen av oförklarlig anledning for iväg i en vacker båge rakt ner i poolen. Bara för mig att dyka efter.
Kram och Hejdå Bloggen.
Mexico -nu är vi här.
Kära Blogg
Efter att ha färdats över jordklotet i nästa ett helt dygn, så är vi nu äntligen framme.
Resan har hela tiden bjudit på små spännande intermezzo. Särskilt mellanlandning i Miami var väldigt …. låt oss säga, intressant. Amerikaner vet hur man hanterar pass och gränskontroller och samtidigt skapar spänning i människors liv.
I skrivande stund sover döttrarna sin skönhetssömn och jag längtar tills dagen ska gry så jag får se hur ett varmt Mexico ser ut i dagsljus.
Kram och på återhörande kära Blogg.
Mexico -nu är vi här. Läs mer »
Glatt återseende.
Kära Blogg
Den här söndagen var det den stora fixardagen före min avresa. Packning och planering var det som gällde.
Lilla Lykke kommer att bli passad på bästa stället av alla. Hos sin underbara uppfödare.
Det blev verkligen ett glatt återseende när vi anlände till Mala.
Så vill jag lugna alla som eventuellt oroar sig för hur det ska gå för stackars Stefan som får stanna kvar här hemma. Frysen är riggad med delikat, hemlagad mat. Jag tror nog att han kommer att klara sig galant de här dagarna fram till jul.
När ni läser det här inlägget på min blogg, så sitter jag och två av mina döttrar förmodligen högt uppe i skyn i en flygmaskin.
Om några dagar anslutar också min tredje dotter från ett kallt Canada.
Kram och Hejdå Bloggen från oss!!
En fantastiskt mysig kväll …. i Lövestad!
Kära Blogg.
Jag hade fått ett sms av min kära kusin. Vi skulle infinna oss på La Prima Classe i Lövestad den här lördagskvällen. Jag fnissade lite glatt för mig själv. Lövestad av alla ställe. För mig är det lite av ”mammas gata”. En liten by som var ”min by” en gång för länge sedan när jag var liten och växte upp. Dit körde vi alltid för att handla, där gick jag i lekis, och dit åkte jag i tonåren på dans i Lövstalund.
På dagen var Stefan på jakt, och jag passade på att träna lite enkla saker med lilla Lykke. Inkallning är det som först står på ”att-lära-listan”.
Efteråt tog batteriet slut, och lilla Lykke bara slocknade.
Så var det då dags för kvällens äventyr i Lövestad. Det blev en underbart mysig kväll med mina kära kusiner. God mat, spännande byggnad och bästa sällskapet. Det kan inte bli så mycket härligare och mysigare en lördagkväll så här i skönaste adventstiden.
Tack Camilla, tack Jonas, tack Annelie och såklart tack Christian.
Tack kära NI för Allting. ♥
Dagens vackra citat:
En liten flicka frågar sin bror:
-”Vad är kärlek?”
Han svarar:
-”Kärlek är när du snor choklad från min ryggsäck varje dag,
och jag fortfarande gömmer den på samma ställe”
Kram och Hejdå Bloggen
En fantastiskt mysig kväll …. i Lövestad! Läs mer »
Hantverkarns julbord på Svea.
Kära Blogg
Det har nästan blivit sommar känns det som. Det där är lite överdrift, jag vet, men det har i alla fall blivit rysligt milt väder för årstiden. Varje gång jag går ut i skogen, lyckas jag ta på mig alldeles för tjockt med kläder. Den här morgonen var det friska, ljumna vindar som rufsade om oss rejält.
På kvällen var det tid för årets julbord med grabbarna på jobbet.
Stefan hade lyckats räkna fel på två personer, så vi fick sitta som ”packade sillar” vid vårt bord. Kvällen inleddes med det största spritmissbruk man kan tänka sig. Servitrisen hällde nämligen en stor stark över hela ryggen på Madde och Mats. Maten var i vanlig ordning gudomlig. Vi åt för mycket och kvällen gick alldeles för fort.
Jag vill rikta ett stort tack för de härliga gåvor vi fick. Även tack till vår vän Mårten, som tidigare under dagen kom med en underbar gottekorg. Jag kan bara konstatera – vi har världens bästa personal och världens bästa sammarbetspartners.
Tack kära vänner ♥
De senaste dagarna har mitt liv rullat på lite fortare än vanligt. Såklart hinner jag ändå med min lilla, älskade valp. Lilla, fina Lykke.
Många har frågat mig om jag börjat packa ännu …. Nej, inte ännu. Men jag har hittat resväskan….
Alltså, varje gång jag ska resa någonstans så tänker jag att jag borde köpa en ny resväska. Jag har inte sett någon annan med en liknande resväska någonstans i världen. Så den är nog ganska unik. Bara lite dammig just nu ….
Asch, den håller nog ihop för en liten resa till. Och i Mexico har den aldrig varit förut, min gamla trotjänare!
Dagens tänkvärda ord:
Tro inte på dem som säger att de älskar dig,
tro på dem som visar dig att de gör det.
Kram och Hejdå Bloggen
Hantverkarns julbord på Svea. Läs mer »
Lagen om alltings jävlighet.
Kära Blogg
Nu är det bara ett par arbetsdagar kvar för mig att jobba, innan jag går på semester. Hör ni hur galet det hörs??
Jag – Annika Olsson – går – på – semester!!
Det är nästan så jag inte kan fatta det. Nu vet jag att det finns de som tycker att jag har semester varje dag. Att jag strosar runt i Gyllebo i ett lyckoskimmer och kanske pillar navelludd framför TV:n, ungefär som en ”Gyllewoodfru” … Japp, det kan man kanske tro.
Sanningen är oftast en helt annan.
Den här dagen var det extra mycket att tänka på. Skatter, löner, rotbidrag – allt skulle fixas så det framöver ska kunna flöda runt på de olika kontona, på de rätta dagarna, till rätt ställe och gärna rätt summor.Helst utan att jag ska behöva bekymra mig om det på flera veckor. Sådant kräver jobb och planering. Ja, och så kräver det att ”skrivarjäveln” fungerar!!! Och såklart skulle den då krångla precis den här dagen.
Jag bytte tonerkassetter för en förmögenhet. Det hjälpte inte. Jag googlade och ”youtubade”. Det fanns något som heter ”tonertank”. Alltså en behållare där svart toner samlats under en herrans massa år. För de som har varit i kontakt med produkten kimrök, så kan jag säga att det som fanns i den där tanken var ungefär som denna produkt. Tunt, svart helvetespulver, som gjorde hela mig till en kopia av Daniel Grip (sotaren som är så söt).
Mitt i det svarta eländet var jag ganska glad och nöjd över att jag lyckats få lite julfint i de flesta rum i vår stuga. Säg den glädje som varar. När jag pausade för en snabb toalettvisit, visade det sig att vi hade fått något som liknade ett fotbad på hela gästtoaletten. Vatten över hela golvet. Suck!! Toalettstolen hade på något vis hängt upp sig och slutade inte att pumpa in vatten. Livet är bra spännande – hela jävla tiden!!
När det strular sådär alldeles makalöst mycket, då försöker jag alltid vidga mina tankar. Jag tänker att det är väl ändå för väl att jag trots allt har lyckats hålla mig vid liv, utan några större intermezzo. För om man varit barn på 60-talet – då har man verkligen levt farligt …
Dagens tänkvärda ord:
Jag är tacksam för alla problem som kastats på mig längs vägen,
annars hade jag aldrig snubblat över min styrka.
Så vill jag särskilt be om ursäkt till min make, som den här dagen fick utstå att jag med jämna mellanrum morrade fram det där ordet, ordet på K som är synnerligen opassande att uttala för en kvinna i min ålder. Förlåt!
Kram och Hejdå Bloggen
Lagen om alltings jävlighet. Läs mer »
En tid då det är mer än håret som verkar grått.
Kära Blogg
Grått och lite tråkigt väder har det varit. Egentligen är det bara tråkigt när man tittar på vädret genom fönstret. Om man bara tar ett steg ut i naturen och drar in den underbara luften i sina lungor, då är det alldeles, allldeles underbart.
Min runda runt sjön var fantastiskt vacker, mitt i allt det där gråa. Hägrarna är tillbaka igen, efter att under hela sommaren varit i stadsbornas trädgårsdammar och försett sig med lättfångad guldfisk. Arga som vispingar blir de, när de blir störda i den tysta morgonen.
Det där skitet jag fick för tre år sedan och som doktorn inte riktigt kan diagnostisera … det har jag fortfarande kvar. De sa att det skulle läka ut och försvinna … tsss … Det börjar i ryggen, men värst ont gör det i höfter, ballar (alltså röven då) och i låren. I fötterna känns det som om det sitter häftstift när jag går. Nu undrar man kanske hur i hela friden jag kan vandra dag ut och dag in. Jo, efter ca 500 meter är det som om smärtan bedövar sig själv. Hemligheten är att aldrig stanna, aldrig stå stilla. För efter några stillastående minuter är smärtan värre än någonsin.
Nu är sjukvården så barmhärtig så jag har fått lite smärtstillande läkemedel utskrivet. Piller att ta till när det är som värst (eller egentligen när jag vill unna min hjärna lite avkoppling från det onda som den hela tiden kämpar med att registrera). Exakt 12,5 tabletter/ månad får jag ta. Ja, för annars blir jag kanske knarkare, drogmissbrukare och en simpel A-lagare. Då kommer jag att hamna på gatan och då måste jag prostituera mig. Kanske får jag då HIV, dåliga tänder och flatlöss. Min ekonomi blir likt Sveriges rikes – en katastrof och jag får leva på bidrag och kanske börja tigga vid ICA. Japp, så kan det gå då!
… kan man odla kannabis i ett orangeri …?
Nu är mina problem egentligen bara bagateller, bagateller mot vad många andra i min närhet just nu får gå igenom. Min mening är inte att gnälla, bara sätta mina tankar på pränt. En blogg kan vara en utomordentlig hjälp för minnet, en hjälp att ta till när någon näsvis doktor frågar ”hur var det för ett år sedan”? Så då, om ett år, kan jag svara:
Så här ungefär ….
Valplivet rullar på, och så gör också toalettrullarna.
Badrummet är nu förbjuden mark för lilla Lykke!!
Dagens citat:
Att älska någon som inte älskar dig,
är ungefär som att stå i en hamn
och vänta på ett tåg.
Kram och Hejdå Bloggen
En tid då det är mer än håret som verkar grått. Läs mer »
Djurens restaurang.
Kära Blogg.
Mina dagar är fullsmockade av inplanerade saker. Det blir så när jag måste jobba in en hel månads arbete på en vecka … Det är mycket att tänka på, särskilt när det kommer ”en jul” mitt i alltihopa. Alla kunder vill hinna få ut så mycket av sina rotavdrag som möjligt, samtidigt som de vill förhala sina egna inbetalningar i det längsta… Detta harmonerar inte riktigt med min tidsplan, eller Skatteverkets heller för den delen …
Mitt i alla bestyr måste hjärnan såklart ha syre. Gylleboluft – stärkande och skönt.
Hemma hos oss är det lite av ”julaftonkänsla” när klockan är halv fyra och det vankas utfodring för alla djuren. Efter vår stora renovering av stugan, fick vi ett helt skafferi över. Detta står nu i tvättstugan och är fyllt med djurfoder i alla de slag. Katterna har sina favoriter – blött och torrt. Katternas mat serveras i olika skålar på en söt bricka. Ungefär som ”tre små rätter” på en kinarestaurang. Johnny har en särskild skonkost för sin mage. Ett djurfoder jag köper hos veterinären, ungefär i prisklass med svensk oxfilé. Molly och Snowie har en sorts mat som på påsen kalllas ”foder för miniatyrer” och lilla valpen Lykke har såklart sin egen mat för bebisar. Så är skåpet även fyllt med ben, godis och allehanda mutor. Saker som fiskolja att slå på maten och en sorts vätska att hälla i dricksvattnet finns också, detta för att hålla päls och tänder i fint skick.
…. Alltså, halv fyra varje dag, är det rena rama julbordshysterin här hemma hos oss.
(men så har vi också några av Gyllebos vackraste och mest välskötta fyrbentingar … tycker åtminstone jag själv)
Dagens citat:
Människor som läser skvallertidningar
har gjort sig förtjänta av att någon
ljuger för dem …
Kram och Hejdå Bloggen
Johnny har fått en present.
Kära Blogg
När man tränar upp en hund till att bli militärhund och bevakningshund så går det väldigt mycket ut på att få hunden att älska människor. Hunden ska tycka så mycket om människor att han kan gå genom eld och vatten för att nå dem. Han ska alltid välja en människan före allt annat. Och då menar jag ALLT annat. Harar, springande rådjur … precis allt ska denne hund nonchalera till förmån för en eventuell ”buse” i skogen. Johnny är en duktig patrullhund. Riktigt duktig! Ute i fält ger han aldrig upp. När alla andra bågnar efter fyra dagar i fält, kämpar Johnny tappert på.
Hans människokärlek gör dock att han tror att alla våra gäster som kommer hit och alla som vi möter, är hans figuranter och är där för hans skull. Han tror att alla människor älskar honom, precis lika mycket som han älskar dem. Han tror att han får hoppa och busa med precis alla. Många är de som anser att jag misslyckats i mitt sätt att uppfostra denne store bastard. Men för Johnny är det inte helt lätt att sluta jobba. Han är alltid beredd, trots att han inte fått någon arbetsorder. Fine, goe Johnny!
Det finns en av mina vänner som verkligen älskar Johnny tillbaka. Det är Tina. Igår fick Johnny en förskottsjulklapp av henne. Gissa om han blev glad.
Tack Tina, hälsar Johnny!
Mina hundar – mitt liv!
Jag har den senaste tiden fått frågan om jag tänker skaffa någon ny flatcoated retriever efter Johnny ….
När jag svara med hjärnan, säger jag alltid ”Nej”, detta blir min sista stora hund…. men något i mig är hopplöst förälskad i denna rasen …. så nej, jag vågar inte lova något, för i min kropp finns också ett hjärta som kommer att lägga sig i när den dagen kommer.
Jag är allt lite stolt över att vara vän med Ingemar. Hans fina flatte ”Hicka” blev i år utsedd till årets narkotikahund. Ja, det finns inte någon härligare ras att jobba med, om man nu verkligen vill JOBBA! För med en flatte blir det aldrig tråkigt.
Dagens citat:
Man kan inte tvinga någon att respektera en, men man kan
vägra att bli respektlöst behandlad.
Kram och Hejdå Bloggen
Johnny har fått en present. Läs mer »