Walking dandruff.

Kära Blogg
De vilda djuren börjar hitta hit till oss igen.
Den här dagen var det två rådjur som kom för att festa på grannens sura äpple.
 
Det var återigen en strålande sol. Jag har börjat att ta med mig lilla Lykke då och då, på våra kortare skogsturer.
Det är nog med en skräckblandad förtjusning hon följer med oss ut. Hon blir liksom vild av glädje, samtidigt som hon piper likt ett marsvin av rädsla. Hon hoppar och studsar och vill upp i min famn, för att sekunden efter sprattla och villa ner igen. Att gå med tre hundar känns lite som att köra trespann. Och jag älskar det! Min underbara flock.
 
Vi har varit hos vår älskade veterinär Per. Johnny mår riktigt bra igen, så vi beslöt att avstå från hans inplanerade provtagning. Molly fick sin vaccination och lite råd för sin missprydande tandsten. För lilla Lykke var det också tid för en spruta. Hon gallskrek som en stucken gris.
Så fick jag råd hur jag skulle fortsätta att behandla hennes mjällkvalster. Dessa små vandrande mjäll (Walking dandruff) som ingen annan i familjen tycks tro på eftersom ingen mer än jag har sett dem, de biter även mig. Jag funderar på att också sätta lite medel i min egen nacke.
 
Jag har sett en rolig bild på nätet som jag liksom inte kan sluta att skratta åt.
Jag tänkte faktiskt ladda upp den här lite i smyg, så ni också får skratta…. för visst förstår man hur det kommer att sluta för tanten i bakgrunden …
Jag vet inte om det är Magnus Carlsson där i förgrunden …
 
Dagens kloka ord:
 
Om det är sanningen du söker,
måste du sluta lyssna på folks åsikter.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen