Om en vecka packar jag min väska.

Kära Blogg
Som alltid sitter jag här i gryningen. Jag och mina älskade hundar. Tyst och stilla. Bara vi.
Jag kan knappt fatta det, men om en vecka ska jag packa min slitna, gamla resväska och bege mig till varmare breddgrader.
Men just i detta nu är det Gyllebo, lugnet och stillheten som gäller.
 
 
Jag ska medge att jag inte känner särskilt mycket längtan efter den här resan. Det är lite som om jag tappat aptiten. Ungefär som när man är förkyld och ska äta, fast man vet att det inte kommer att smaka ett dyft. Lite så känner jag det. Hela detta året har jag känt mig lite …. off …
Det är nästan två år sedan jag hade någon semester överhuvudtaget. Alltså på riktigt – fri och ledig, utan att göra något jobbrelaterat på flera dagar. Utan att ha en tyngd på mina axlar. Det känns så väldigt längesedan jag skrattade och var riktigt glad. Länge sedan jag kände inspiration och längtan… Som ett gammalt urladdat batteri, som blir sämre och sämre för varje laddning …
 
Då, för snart två år sedan, var jag och Andréa, på Bali och Komodo Island. Det var … alldeles underbart!
 
Här hemma är det tänkt att Stefan ska hålla ställningarna. Lilla valpen ska bli passad hos sin uppfödare, så hundarna bereder honom nog inget besvär. Beträffande tvätt och städning kan han ju bara göra som alltid … lämna det åt den osynliga hushållerskan som han tycks tro bor under vårt tak … Mat har jag förberett åt honom. En frusen rätt per dag finns klart i frysen. Värre är det väl med soporna … fast igår erbjöd han sig och frågade mig hövligt: -”ska jag gå ut med DINA sopor”? Lite snopen blev jag då allt. I mitt stilla sinne undrade jag ju var i hela friden han då gömmer undan SINA sopor ….
Ja, det ska nog gå bra alltihop. Och jag kommer att få se och höra nya människor några dagar, samtidigt som jag får lite sol på min nästipp.
Mexico – om en vecka ses vi.
 
Dagens citat:
”Om det finns en kvinna inom räckhåll, vare sig hon är mor, hustru, älskarinna eller god vän, så är hon dömd att tvätta.
När man tänker efter är det ändå konstigt att en fullvuxen person skrubbar, sköljer och stryker en annan fullvuxen persons intima klädespersedlar precis som om han vore ett barn.”
 
 
P.s för er som brukar få en almanacka av mig, kan jag bara dystert meddela att år 2017 blir det ingen kalender. Tiden, inspirationen och kassan har inte riktigt räckt till. Men det kommer fler år, och jag hoppas att ni ändå kan hålla reda på dagarna på det nya året.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen