I småkrypens värld.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Jag älskar småkryp.
Har jag sagt det? Småkryp, det är mitt liv det.
 
 
Men först började dagen med jobb, jobb och jobb. Felix höll mig sällskap. Jag tog lite paus då och då, och strosade runt i min trädgård. Sniglarnas framfart börjar få förödande konsekvenser på somliga blommor, medan andra står där i all sin prakt.
 
 
Jag älskar att ta kameran med mig ut i skogen och sätta mig på en stubbe. Att bara sitta där och studera småkryp, det är underbart. Ren meditation. En helt ny värld öppnar sig. Myrornas till exempel. När jag satt där och inspekterade en liten myrstack insåg jag att några av alla de tusen myrorna var militärtrupper. De gick upp på linje och ställde sig i stridställning till försvar. De andra hade alla, var och en, sin egen lilla uppgift, där i sitt myrliv.
Fantastiskt.
 
 
Katten Judith var på riktigt bushumör. Hon hoppade och for och flög i trädens kronor. I luften kunde jag ana att hösten var på ingång. Skymningen kom, lite, lite tidigare än i går fast lite, lite senare än i morgon. Björnbären såg ut att ha haft en gynnsam sommar. Nu ska de bara mogna allihopa.
 
I skogen träffade jag också på en vacker spindel. Den var ganska stor med ett underbart mönster på ryggen. Jag tror att det är en korsspindel. Så underbart vacker att jag aldrig kunde se mig mätt.
 
En slags bärfis tror jag också att det var jag hittade på min ”småkrypssafaritur”. Den liknar inte riktigt de jag brukar se. Den här hade även den ett underbart mönster på ryggen.
 
 
Nu när det går mot höst och lite kallare väderlek har jag köpt mig en ny och lite varmare baddräkt så jag ska kunna fortsätta min mjukträning i poolen.
Japp, det var nog allt för denna gången.
 
 
Dagens kloka ord:
”Framgång är inte att synas och höras, det är att få någonting gjort.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna
     

I småkrypens värld. Läs mer »

Den där doften när första regnet faller efter en varm och torr sommarmånad.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
När vardagen kryper på och jobbet upptar den mesta av tiden, ja vad bloggar man om då?
Sina bästa vänner såklart. Djuren!!
 
Jag går min runda i sakta mak nu. Allt för att skona ryggen som fortsätter med att trotsa och bara bli sämre. Vi får väl se vem som är envisast ….
Dagens skogsrunda började alldeles ljuvligt, för att avslutas i hällande regn. Ni vet när det varit varmt och torrt en lång period och det första regnet faller – ni vet den där doften!! Obetalbart.
 
Jag har varit så stolt över vår katt Judith, som är världens bästa jägare. För vem vill inte ha en katt som fångar mullvadar? Såklart har jag nämnt hennes förmåga och skicklighet här på bloggen. Något jag däremot inte skrivet en rad om, är ”tjocke Felix” framgångar i jaktlaget. För det han stolt kommer hem med, får mitt hjärta att brista… Jag anser mig vara en person som tycker att allt levande har samma värde oavsett utseende. Alltså tycker jag inte att det är någon skillnad på om en katt tar en mus eller den tar en fågel. Allt liv har enligt mig precis samma värde även om den ena anses sötare än den andra. Egentligen tycker jag att naturen ska ha sin gång…
Men efter att ha kommit hem med sin tredje ekorrunge i munnen har Felix nu fått halsband med bjällra. För där gick min gräns.
 
Emmy kom från jobbet och det blev en vardagskväll som vanligt. En sån där kväll jag bara älskar! En mustig köttgryta som puttrar på spisen, Stefan prasslar med Kvällsposten i soffan, Molly stjäler familjens alla strumpor och allt är bara sådär helt vanligt.
 
 
Dagens ord:
”Ni behöver nödvändigtvis inte tro att Ni är sjuk, även om Ni är sängliggande när Ni vaknar på morgonen.
 
Puss & Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Den där doften när första regnet faller efter en varm och torr sommarmånad. Läs mer »

Hösten känns alltid som början på något nytt.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Ja, så känns det nog för många. När hösten kommer så är det början på något nytt. Sommarens glättiga liv byts ut mot allvar, struktur och nya mål.
Älskade Amanda börjar sin utbildning till hudterapeut och jag önskar henne all lycka.
Amanda!, det är bra om du hänger med i skolan, men se framför allt till att ha KUL!
 
 
Idag kom hösten! Jag är ganska mycket sämre i ryggen, så städningen har jag lagt till sidan hela sommaren.
Om man går sakta fram och tar små steg i taget så går allt. Ett rum städat. Och då ska man skriva ”check”, för det betyder klart.
Mina orchideer blommar alldeles överväldigande mycket. Vissa plantor har stått gömda bakom gardinerna i väntan på att kastas. Åhhh, jag älskar orchideer, för orchideer det är mitt liv de.
 
 
Efter jobbet kom Emmy. Hon hjälpte mig med en ny design på min blogg. Ni som läser bloggen från en dator kommer att märka att foto och bilder blivit större och tydligare. Det passar ju bra, för jag älskar foto. Foto, det är mitt liv de!
Små enkla bilder på vardagligt hundbus!
 
 
Lite Mollykärlek hjälper mot ryggont ….  det hjälper mot precis allting.
 
 
Dagens recept:
120 gr Omtanke
1 l  Kärlek
200 gr Skratt
3 tsk Respekt
2 dl Bus
100 gr Mys & Kramar
 
Blanda ihop skratt och kramar.
Busa mycket. Gör roliga saker.
Krama och pussas ofta.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Hösten känns alltid som början på något nytt. Läs mer »

En söndag, en söndag, en söndag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Vi har ett litet fik i Östra Vemmerlöv som till och med varit omtalat i tidningen. Jag skäms lite grann över att jag faktiskt aldrig har varit där. Men den här morgonen gjorde vi slag i saken och stack dit för att inhandla vårt frukostbröd. Riktigt surdegsbröd som enligt Amanda var alltför svampigt. Gottigottgott tyckte jag.
 
 
Jimmy körde race och familjen bänkade sig framför TV:n, medan jag fick ta disken.
 
Jag och Amanda drog iväg med hundarna ut i skogen. ”En typisk kantarellskog”, sa jag förhoppningsfull,t när vi gav oss iväg … tsss, inte den endaste lilla svamp gick att uppbringa. Men en härlig promenad blev det.
Däremot hade katten Judith lyckats ta sin sjätte mullvad denna sommar. Inte illa pinkat för att bara vara katt.
 
Min väninna Monne byter inriktning i livet. Såklart måste sånt firas. Jag tog tåget till Ystad, där ett festglatt gäng mötte upp. Med sol, skratt och vinfläckar på byxorna blev det en lyckad kväll.
Lycka till Monne med vad framtiden har att bjuda.
 
 
Dagens kloka ord:
”Det viktigaste är att vi är olika, för annars vet man inte vem som är vem.”
 
Och tusen tack älskade make för du hämtade mig när tåget var inställt. Att ha en vilsen skogsmulle hängande ensam i stora Tomelilla en sen söndagkväll i flera timmar … ja då kan ju vad som helst hända.
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En söndag, en söndag, en söndag. Läs mer »

Ibland blir det inte som man tänkt sig.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det var dagen då jag och Johnny skulle visa upp oss. Vi skulle vara med på regementets dag på Revinge på en krigsuppvisning. Det brukar vi vara och det är så himla kul!
Så här såg det ut i fjor:
Redan i gryningen när jag fortfarande var i drömmarnas land förstod jag att min rygg satt sig helt på tvären. Att springa i ljungen över heden och kriga inför tusentals människor skulle vara direkt förödande för min kropp.
Jag måste sluta bita ihop och låta kroppen läka. Det hade jag ju lovat mig själv!
Så det fick bli vår gamla vanliga lugna promenad. Jag och hundarna.
 
Amanda och Snow kom och mös med oss. Stefan fick sällskap när han läste tidningen.
 
Vi fick en helt underbar dag vid havet. Vackra Vårhallarna. Kan det bli finare?
 
Kommunens enda hundbad. Och det är då inte fy skam. Sagolikt ljuvligt.
 
På stranden fanns också en annan familj med en hund. Charlie hette hunden och såg löjlig ut.. Han blev totalt utstirrad av familljen ”Hund Olsson”.
 
Vi njöt där på stranden. Vi njöt av den ljumma vinden, vi njöt av saltdoften från havet och av att bara vara där och då.
Med oss hade vi tagit en engångsgrill och lite korv. Det smakade helt fantastiskt. Jag tror nog att vi njöt lika mycket allihopa. Stefan konstaterade först lite surmulet att grillen var på tok för gammal och fick använda en hel paket servetter innan han fyr på den. Men även han njöt när han tillslut satt där med en grillad i korv i näven och senap i mungiporna. En härlig kväll.
 
Tack familjen!
Dagens kloka ord:
”De människor som står vid din sida utan att blinka när allt går åt helvete, de är din familj.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Läs mer »

Möte med en osteupat – underbara Lisa!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Min familj består av matglada individer. Allihop älskar vi mat och födointag. Det gäller i synnerhet våra hundar och särskilt Johnny.
Jag tror aldrig att det hänt att Johnny inte ätit sin frukost som han blivit serverad. Men den här morgonen tittade han bara olyckligt på mig när hans skål sattes ner. Det var då jag förstod att något var fel. Johnny mådde inte bra.
En kort promenad och ordinerad vila på fastande mage – så fick det bli.
 
Följetången om min rygg fortsätter. Läkare, ortopeder och sjukgymnaster har försökt hitta felet och avhjälpa det, men läget är ännu oförändrat.
Jag hade fått tipset om en tjej i Malmö, vid namn Lisa, som skulle vara bra… dit begav jag mig den här dagen. Helt ovetande om var jag skulle hamna.
Ingen har någonsin gått igenom min kropp så grundligt, ingen har någonsin tagit mig på sånt allvar, ingen har någonsin ställt så många frågor. Min behandling hos osteupat Lisa har börjat och jag har stor tilltro till hennes kunskap. Till min förvåning satt min gamle läromästare och tillika förebild i mental träning, Mats Björk, i rummet intill. Nu jäklar i hoppet ska jag bli smärtfri och stark igen!
 

(bild lånad från http://www.i-m-c.se/, idrottsmedicinskt center i malmö)
 
Jag har alltid trott på att rörelse är bra. Min simning fortsätter. 1000 meter varje dag är målet för en tid framöver.
 
Hemma från Malmö igen möttes vi av en lite piggare och väldigt hungrig Johnny. Frukosten serverades som kvällsmat, och en temp blev tagen. 38,5, precis vad som är normal för en hund. Slutet gott, allting gott.
 
 Det kändes som en tropisk afton och jag njöt lugnet i min älskade trädgård.
 
 
 
Dagens kloka ord:
”Tänk inte på före eller efter, framför eller bakom, bara på friheten i mittpunkten.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Möte med en osteupat – underbara Lisa! Läs mer »

Vår bästa tid är nu.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
När almanackan visar slutet av augusti, och  gräs och blad börjar se schabbigt gula och trötta ut, då förstår man att det inte kan finnas så många sommardagar kvar på året. Jag tar tillvara på varenda timme jag kan.
Jag jobbar det snabbaste jag kan på mitt kontor för att fort, fort komma ut. 
När man är ute dagarna i ända, blir man ibland lite förvånad när man kommer in och ser sig omkring i huset. Häpet tänker jag, ”jasså, jag har de gardinerna uppe fortfarande, och undrar vem som städar här….”  
 
Min dag bjöd på allt det där jag älskar.
Morgon och efterniddag i bilder:
På kvällen när tempraturen sjunkit lite, passade vi på att spåra med Johnny. Lite extra kul gjorde vi det. Som slut på spåret satt Stefan och Molly som figuranter med snusburk innehållande kattmat. Kan det bli bättre, eller??
Vår duktige ”Johnnygosse” hämtade hem alla apporterna och blev inte särskilt överraskad av att finna Molly och Stefan där i spåret. Han hade ju känt doften av dem redan när vi startade ca en kilometer bort. Makalösa hund!
 
 
Det är en underbar tid nu hörrni, glöm inte att njuta av den.
 
Dagens kloka ord:
”Det finns ingen nyckel till lyckan. Dörren är alltid öppen.”
 
Från mig och mitt älskade gäng, säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
Dela gärna
     

Vår bästa tid är nu. Läs mer »

En gåsarad på Munkagången.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Det var en bra dag. Jag vaknade upp och kunde nästan resa mig normalt ur sängen.
Tänk så lite som ska till för att göra en dag lite extra bra.
Smärtan var pyttelite mindre. Kanske beror det på simträningen, kanske beror det på pillerna jag äter …
Glad som en speleman var jag.
Det blev en behaglig runda runt sjön. Gässen satt i en lång rad på ”munkagången” i sjön. Munkagången lär vara en stengång som byggts rakt över sjön, för att munkarna skulle kunna ta sig över till nunneklostret som låg på andra sidan. På denna stengång sägs det att de kunde gå med huvudet över vattenytan. För munkar på den tiden kunde såklart inte simma.
Skrönan säger att i kanten av sjön vid nunnornas kloster har man funnit skelett av små spädbarn. Små nyfödda barn som dränkts där. Så sägs det att det var bättre förr …
 
 
Jag har simmat varje dag nu. Jag ställer klockan på 30 minuter, så öser jag på där i vår lilla pool.
Jag blev lite nyfiken på hur lång sträcka det blev av mitt simmande. I en stor bassäng hinner jag simma 1.000 meter på en halv timme.
Ingen människa kan ju hålla räkningen på hur många vänder man gör, så jag tog två burkar, en tom och en med spik i. Så var det bara att flytta en spik varje gång jag kom till kanten. 51 spik och 102 vändningar. Alltså ca 920 meter. Taadddaaa!
 
Vi hade en härlig sommardag. På vårt tralldäck satt en spindelmamma och värmde sitt ägg. Var gång jag passerade sprang hon in i en spricka och gömde sig, men så fort lugnet lagt sig kom hon ut igen.
Jag njöt av dagen och tänkte lite extra på någon som står mig nära, någon som prövas av livet just nu.
 
 
På kvällen kom lilla Snowie hit för att bli passad. Hon mådde inte så bra, och mår man dåligt då får man somna på någons arm.
 
Dagens ord:
”Underskatta aldrig smärtan hos en annan människa.
Sanningen är att vi alla från tid till annan, kämpar med livet.
Det är bara att vissa är bättre på att dölja det än andra.”
 
Med tummen upp för en bra dag säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
Dela gärna
     

En gåsarad på Munkagången. Läs mer »

Kyd, sås å panntofflor – di e rikti mad … åsse ebblakaga ti kaffed.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Det var dags för Johnny att åka på sitt årliga besök hos veterinär Per.
Johnny älskar Per så väldigt mycket att han hela vägen från bilen till mottagningen hoppar jämnfotahopp av ren och skär glädje. Andra besökare brukar titta lite skeptiskt på oss och undrar säkert vad det är för fel på vår hund. Galna kosjukan kanske … Det spelar ingen roll hur många sprutar Per ger Johnny, Johnny älskar allt han gör, och hans ögon lyser av vild glädje. 
Kanske beror hans enorma kärlek till djurläkare på att lillmatte snart är färdig veterinär, och att människor går runt med stetoskop runt halsen är för Johnny fullt naturligt.
Lilla Molly var däremot sur, då hon fick stanna hemma och passa huset. Lilla Diva.
 
På hemvägen från veterinären stannade vi till på graven och slog lite vatten till mamma Ingrids blommor.
Jag saknar dig Ingrid, men hoppas du har det bra.
Jag tror nog att du sitter där och ler varje gång Johnny tigger frukt av oss, precis så som du har lärt honom en gång.
Jag kan till din glädje berätta att denna kunskap nu gått i arv även till lilla Molly!
 
Vi åt ”riktig mat” till kvällsmat. Ja, så säger Stefan. Med det menar han mat som består av kött, brun sås och kokt potatis. Till det ska man ösa upp rikligt med lingonsylt och så ska man dricka kylskåpskall mjölk till, minst en liter. Sallad hör inte hemma på tallriken till denna maträtt … på sin höjd en liten gurkbit!!
Det är egentligen konstigt hur människor i andra länder kan växa upp och klarar sig utan sådan här ”riktig mat”. Italien till exempel? Hur överlever de där med bara spagetti?
Till kaffet blev det en annan favorit – äppelkaka a la Annika.

 
 
Efter fyra veckor kom så det första livstecknet från USA och min Andréa. Det var i form av en bild på ett av de sociala medier som finns nuförtiden. Äntligen!!
Jo, det är så sant … jag fick faktiskt ett meddelande för en 14 dagar sedan, där hon bad mig hälsa till Stefan, att nu kunde hon minsann också borra och skruva precis som han – fast i benet på en hund!!
Älskade Andréa.
 
 
I Gyllebo har nu de första anemoner börjat slå ut. Jag älskar dessa blommor. Ogräset har fått lite mer utrymme den sista tiden, fast det är ju ganska fint det med.
Jag fick lite buskar av min granne Ursula. Hon är så snäll vår granne, trots att jag inte förstår språket så bra. Egentligen förstod jag inte alls vad det är för sorts buske jag fått, men den kommer att få vita blommor, det förstod jag. Hon sa vaijt flauer.
 
Dagens ord:
”Kära döttrar! Skratta aldrig åt mig när ni behöver hjälpa mig med dagens teknologi. Kom ihåg att det var jag som lärde er hur man använder en sked.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Kyd, sås å panntofflor – di e rikti mad … åsse ebblakaga ti kaffed. Läs mer »

Jag är havet och ingen äger mig.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Starka vindar for genom Gyllebo. Jag tyckte mig känna en svag doft av höst. Fort, fort – bort med tanken. Än är det sommar, än är ju faktiskt bara augusti.
En stunds simträning i poolen, sedan tillät ryggskrället några timmars pappersjobb. Jag beklagar mig alltid lite extra för mina vänner där på kontoret. De förstår och lyssnar alltid!
 
Vi åt fisk till middag. Stekt torsk, och det känns som lite sommarmat tycker jag.
Vinden piskade sönder alla blommor och svepte ner varendaste lilla löv i vår pool.
Jag njöt av mina sena blommor och plockade in en av de vackraste – en av rosorna från svärmor Karin.
I orangeriet har jag inte orkat plocka undan alla utblommade pelargoner, ändå belönar de mig med nya blommor hela tiden.
Mina fjärilsblommor lockar till sig bedårande flygfän. En vingbruten amiralsfjäril satt där och såg sorgsen ut i vinden. Ja, det är mer än jag som har krämpor.
 
Vi körde en sväng till Kivik, Stefans barndomsby. Han får alltid en glyttig glimt i ögonen när vi passerat Kiviks B&B (fd puben), infarten till Kivik. Då är han ”himma”!
Vågorna gick höga på sjön. Himmelriket för surfare, men livsfarligt att bada i. Alla på Österlen vet hur farligt det är. Pålandsvind. Det är man itutad med bröstmjölken. För en familj slutade dagen i svartaste svart. En pappa med sitt barn drunknade där i vågorna.
Plötsligt är en lyckligt semestrande familj bara halv och deras liv förändrades där och då.
Min egen onda rygg känns plötsligt väldigt, väldigt futtig.
Havet ger och havet tar, så sa han alltid, svärfar Nisse.
 
Vi passerade Piratens hus på Greve Pipers väg. Där i källaren hade hans fru tandläkarmottagning en gång för länge sedan.
Vi tog vägen om Stenshuvud hem.
Snipp snapp snut, så var den dagen slut.
 
 
Dagens ord:
”Livet frågar Döden:
Varför älskar människor mig medan de hatar dig?
Döden svarade,
Därför du är en underbar lögn och jag är en smärtsam sanning.”
 
Från mig och Molly säger jag Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

Jag är havet och ingen äger mig. Läs mer »

Rulla till toppen