Den grå vardagen …. kan vara sååå vacker.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det är något sagolikt vackert när dagen är alldeles grå. Dimman ligger som bomull över sjön. Som på en särskilt bestämd tidpunkt, bestämmer gässen sig. Alla på en och samma gång. De lyfter och sträcker ut vingarna, plaskar iväg över vattenytan och lyfter sedan mot skyn. Underbart vackert. Jag älskar det.
 
Dagen var grå och våt. Jag och mina fyrbenta vänner traskade ensamma genom skogen. Inte en endaste själ såg vi till. Allting var precis alldeles lugnt och stilla. Emellanåt tränade jag hundarna på lite alla möjliga färdigheter, sådant som jag tycker hundar bör kunna.
 
Somliga dagar hittar jag olika tecken på kärlek i naturen. Någon som ristat in sina känslor i barken på ett träd. Eller så är det tecken som naturen själv skapat. En hjärtformad stubbe med mossa kanske.
 
På eftermiddagen tittade solen fram. Då blev allting så härligt vackert. Små spår av sommaren finns ännu kvar.
 
På eftermiddagen när Stefan kom hem från jobbet satte han igång med sitt nya projekt. Nu vet nog varken han eller jag riktigt vad det ska bli av det hela …. men det får väl bestämmas efter hand. Eller så får man helt enkelt se vad det blir.
På kontoret avslutade sekreteraren Annika sitt arbete och avlöstes av städerskan Annika. När kvällen kom, doftade hela kontoret gott av Ajax, och allt var i ordning och reda,
 
När jag köpte min underbara hund Molly, fick jag en fin vän från Bjärnum på köpet. Idag kom det ett meddelande från henne. Ett meddelande jag gått och väntat lite på. Tänkt och hållt tummarna. Jag blev sååå glad och lättad att allt gått bra.
Två små underbara valpar hade sett dagens ljus där uppe i Bjärnum. Ett stort grattis kära Monica, och lycka till med de små.
 
(foto lånat från Monicas mms)
 
Dagens kloka ord:
 
Du har bara ett begränsat antal andetag.
Du har bara ett begränsat antal hjärtslag.
Fyll dina lungor med liv.
Låt ditt hjärta slå för något som är värt att slå för.
Lev nu, för allt vad du är värd.
 
Kram från oss och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Den grå vardagen …. kan vara sååå vacker. Läs mer »

Så mycket bättre än våren.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Hela helgen har varit gråmulen och regnig. Och jag bara älskar det! Den underbara årstid vi kallar för höst.
 
I går när jag träffade min dotter Amanda för en kort stund, pratade vi om hösten och den fantastiska färgprakt det är i skogen vid den här tiden. Jag förstod att hon detta året totalt missat det. Det är egentligen inte så konstigt. Amanda går ju i skolan i Malmö från tidig morgon till sena kvällen och på helgen är det bara pluggande som gäller för hennes del.
Så mina bilder från vår söndagsvandring får blir speciellt till dig Amanda.
 
Kram på dig älskade dotter, hoppas du kunnat njuta lite av det som vår natur bjuder oss på.
Tack för du tog dig tid för en pratstund mitt i ditt pluggande.
Här kommer en bild, tagen den 17 oktober, för nästan exakt 3 år sedan…
 
Dagens kloka ord:
I mitt barns ögon ser jag min historia, min nutid och min framtid.
 
Med en bild från min lilla springrunda säger jag Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Så mycket bättre än våren. Läs mer »

En regntung lördag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Det var en grå, våt, mulen lördag. Det kändes som om det aldrig ville ljusna riktigt. Ett fint duggregn liksom hängde i luften precis hela dagen. Jag bara älskar den sortens väder!
 
Jag och Molly for iväg på hundkurs hos bästaste Jenny i Gladsax den här lördagen. Molly har börjat förstå vad som är på gång om lördagsförmiddagarna och dansade runt i en vild cirkel om sig själv. Hon var lyckligare än lycklig. Den här dagen var det kontaktövningar. Det gick väl lite si och så. Att konkurrera med en burk kattmatt om Mollys uppmärksamhet, det kräver sin insats. Men lite framsteg tror jag nog att det blev, när jag några korta sekunder fick möjlighet att belöna hennes ögonkontakt med mig. Det viktigaste av allt – vi hade kul!!
 
Naturen går varligt fram den här hösten. Fortfarande blommar de tappraste blommorna och några av insekterna har ännu inte sökt sig till sin vinterdvala. Underbara natur.
 
Dagens kloka ord:
De sa; du vet inte vad du har förän du förlorat det.
Sanningen är , du vet exakt vad du har, du tror bara att du aldrig kommer att förlora det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

En regntung lördag. Läs mer »

Fredagsmys.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Det finns ingen bättre årstid att fredagsmysa än på hösten.
Vi startade direkt med myset på morgonen i form av grisöra och tuggben. Själv mös jag med att tillverka en hop fakturor i skenet av levande ljus och ljudet av ljuv musik.
Fast såklart mös vi med en runda i skogen vid sjön så fort dagen började gry.
 
 
Sedan bjöd dagen på riktigt regn och rusk väder. Då mös vi ännu mer med fyr i spisen och fler levande ljus.
Jag kröp in en stund i mitt smockfulla orangeri för en stunds mental avkoppling.
 
Min dagliga rutin:
Gå upp
Vara (underbart) fantastisk
Gå och lägga mig
 
Myskramar från oss och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

Fredagsmys. Läs mer »

En runda i Forsemölla – en källa till glädje.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Idag njöt vi av hösten vid det vackra vattenfallet vid Forsemölla.
 
Fast som vanligt började vi dagen tidigt i gryningen i mitt älskade Gyllebo och nästan alltid lyser solen på oss …. i alla fall känns det som om vi alltid har solen med oss … om inte annat så i vårt sinne.
 
På kontoret var jag lite efter med allt pappersarbete, så jag la i en högre växel, ökade tempot och jobbade på, fem kvart i timmen.
Katten Judith gjorde mig sällskap, trots att hon mest var sur och morrade och slogs.
När alla tjejerna är ute i vida världen, känns det plötsligt så tråkigt och meningslöst att kocka och laga till mat till bara mig och Stefan. Lite skönt är det också att inte behöva lägga så mycket tid på matlagningen.  Den sista tiden har det blivit enkla snabba alternativ. Men idag hade jag bestämt mig. Det fick bli mammas köttbullar med gräddsås. Mmmmm, doftade ljuvligt.
 
När man har en listig, nyopererad hund, som inte får klia sig med bakbenen på halsen och inte får bita sig vid svansen, ja då gäller det att ta till all fantasi man kan uppbringa.
Den här dagen fick Johnny gå klädd i mina gamla trosor, med texten ”mamma är bäst”, och en stor uppblåsbar  halskrage.  Ni kan väl gissa om Johnny var nöjd? Nej, inte helt.
Fast när det knackade på dörren, stormade han som vanligt fram i full galopp för att anfalla. Mattorna låg slickade vid väggarna, halskragen roterade likt en sekundvisare på ett tidtagarur och trosorna gled på sniskan. Ingen kommer innanför vår dörr utan en rejäl kärleksmottagning av Johnny.
 
Jag tror inte att det är en slump att Rikard Hobert döpte en av sina filmer till ”Glädjekällan”. Den filmen är nämligen inspelad vid Forsemölla som ligger vid Rörums backar. Att komma dit är en ren och skär källa till glädje.
Vi njuter av hösten i fulla drag.
 
Dagens kloka ord:
Det finns två tragedier i livet;
Antingen får du vad du önskar dig eller också får du det inte!
Var nöjd här och nu!
 
 
 
Dela gärna
     

En runda i Forsemölla – en källa till glädje. Läs mer »

Johnny opererad.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Äntligen var det dags igen för Johnnys operation. Ni som följer oss, minns kanske förra gången det var meningen att vi skulle ta bort Johnnys dumma, räliga knutor. Den gången satte han i sig en stor, bastant frukost precis före, så operationen fick skjutas på framtiden. Men den här dagen var det alltså dags igen.
Allt gick bra hos veterinär Per. Johnny blir salig bara han ser sin älskade veterinär, och det kvittar vad Per gör – Johnnys kärlek är orubblig.
 
Två dumma knutor hade han. En ganska stor på bringan. ”Medium svulst” var benämningen i journalen. Så hade han en lite mindre vid svansroten. Lite oroande var att han sedan förra gången hos veterinären, gått ner två kilo i vikt. Men jag tror att han själv är tämligen nöjd med den extra matranson som nu är inplanerad framöver.
Efter operationen var det inte kul att heta Johnny. Han såg ut att må som efter ett riktigt fylleslag. Illamående, vinglig och spak. Så kliade och drog det i såren, som satt både ”fram och bak” på kroppen. Det var ett mixter för mig att finna på lösningar som gjorde att Johnnyboy inte kom åt att klia eller bita på sina operationssår.
 
 
Det är något märkligt med djur. Instinktivt förstår de att något inte är som vanligt. Lilla, busiga Molly höll hela dagen en låg profil och var lugnare och stillsammare än vad jag någonsin har sett henne. Djur är bara så fantastiska. Till och med katten Felix var mindre påträngande än vanligt.
 
 
 Det blev en väldigt lugn dag och det längsta vi gick, var ut i trädgården. Visst är det fantastiskt! Fortfarande står rosorna i blom. Särskilt glad blir jag när jag ser min lilla ros på stam, som tidigare i somras nästan var precis alldeles död.
 
 
Egentligen var det meningen att jag och Johnny skulle iväg i helgen och öva på att kriga, panga med pistol och träna oss på strid. Nu går ju inte det när Johnny är nyopererad. Istället kör vi lite pepptalk och drömmer oss bort till nya härliga övningar.
Jag har världens bästa stridskamrat!
 
 

 Dagens kloka ord:

”När du hjälper någon annan uppför berget bestiger du det samtidigt själv.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

Johnny opererad. Läs mer »

Ullared och fönsterbyte i Komstad.

Lämna en kommentar / Allmänt, Stefan Hantverkar'n / Av / / / 2 minutes of reading
 
Kära Blogg
Dagarna springer som vanligt, och jag önskar att jag kunnat sticka in fingret i tidens stora urverk och liksom bara stoppat upp hela alltet för en stund.
Hösten är här på riktigt nu och fåglarna flyttar till varmare breddgrader. Några småfåglar verkar alltid lite vilsna på höstkanten och vet inte riktigt var de ska bli av. Jag ser dem lite då och då när de söker sig till hus och stugor.
Jag och hundarna älskar hösten.
 
Hantverkar´n och hans pågar är och byter fönster på en gård nu i dagarna. Eftersom det är hos faster Berith och farbror Wilton i Komstad tyckte jag att det var läge att högsta chefen (läs jag, Annika) gjorde ett arbetsplatsbesök för att inspektera så allt flöt på som det skulle. Och det gjorde det såklart. Vi har ju de bästa snickare man kan tänka sig. Allt beröm till dem alla.
 
Ibland måste chefer och högt uppsatt personal ta lite ledigt också. Och var passar väl bättre att ladda batterierna än på Ullared …
Två gånger om året brukar vi åka dit. Det har vi gjort i säkert över tjugo år. Alltid samma personer. Alltid samma ritualer. Alltid samma tider.  Alltid likadan mat, alltså sillamackor… Kort och gott: ”the same procedure as every year James”
Och alltid, alltid har vi så kul!
Tack Marita och systrarna Hurtig.
 
Jag blir så innerligt varm och lycklig när jag får små livstecken från mina döttrar. De är ute i vida världen och allihopa upptagna med att leva sina liv i full fart. Den här dagen damp det ner några bilder från två av dem.
En bild var från Andréa i Köpenhamn. Där kan man se henne som en väldigt koncentrerad veterinärstudent.
 
 
Den andra bilden var från Emmy i Perth i Australien. Den är på henne som en väldigt glad och lycklig backpackers.
 
När mina barn mår gott, ja då gör jag det också!
Tack för era livstecken tjejer.
 
Dagens kloka ord:
”Hitta någon som vet att du inte är perfekt men behandlar dig som om du vore det.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Ullared och fönsterbyte i Komstad. Läs mer »

Boken om Olga Blennow, min mormor.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Den här dagen var jag på mitt livs första bokpremiär. Det var inte vilken bok som helst inte, utan det var en bok skriven och författad av min yngsta moster Iréne. Boken handlar om den mest fantastiska kvinna man kan tänka sig. Min mormor Olga!
Först av allt måste jag rikta mitt varma tack till dig Iréne, för att du gav oss alla möjligheten att få ta del av detta.
TACK!
 
Om min mormor skulle jag kunna skriva hur mycket som helst här. Men det ska jag inte göra, inte just nu i alla fall. Jag måste bara nämna att hon var en fantastisk kvinna. Hon gav liv åt 13 små barn, varav två tvillingpar med bara lite drygt ett år emellan. Att ha fyra blöjbarn på en och samma gång det kan ju ge vem som helst skrämselhicka. En otrolig kvinna med ”stort knä” (som Iréne skrivit i sin bok)
Min och vår allas fantastisk Olga.
 
(min morfar och mormor)
 (en del av familjen Blennow, min mamma Ingrid i Olgas knä)
 (min mamma Ingrid och mormor Olga)
 
Dagen för boksläppet var valt med stor omsorg.
Den 11 oktober 1908 föddes hon, vår Olga. Så ingen dag kunde väl passa bättre än just mormors egen födelsedag.
Iréne hade bjudit oss alla. De som ville och hade möjlighet samlades hemma hos min kusin Caroline, där vi tillsammans åt en bit mat. Vi blev bjudna på den mustigaste, godaste köttgryta man kan tänka sig. Till kaffet fick vi äppelkaka med vaniljsås.
 
 

För mig kändes det alldeles extra bra att få dela dagen med några av mamma Ingrids syskon. Att i deras ansikte se de drag och välbekanta minspel som jag så ofta såg i min mors ansikte, det är en speciell känsla.
Att även träffa några av alla mina ”Blennowkusiner”, det var alldeles särskilt kul.
 
Jag är säker på att både mamma Ingrid och mormor Olga den här dagen hängde uppe i taklisten där hos Caroline och kikade ner på oss. Jag tror att de båda flinade förnöjt över att se oss alla samlade tillsammans för att ta del av vår gemensamma historia.
Mina tankar går också till den sista pratstunden jag hade med min mamma, dagen innan hon dog. Jag minns alldeles särskilt en mening hon sa: … ”Annika, jag älskar verkligen ALLA mina syskon, varendaste en av dem”….
Så kanske är det verkligen så? Blod är tjockare än vatten, när det verkligen gäller liksom!?
Den här dagen kändes det faktiskt så.
 
 
Så återigen:
Tack Iréne och Tack Caroline!
 
 
Ja, inte nog med att vi hade en fantastisk dag i Lund. I Sotji i Ryssland lyckades min goe svärson, Jimmy Eriksson, knipa till sig en guldplaceringen i dagens formeltävling.
Underbart grabben. Grattis jimmyboy!
Väl hemma i Gyllebo på kvällen igen, visade lilla hunden Molly sin glädje på sitt eget lilla vis ….
 
 
Dagens kloka ord:
”Att finnas till är den finaste meningen av alla.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Boken om Olga Blennow, min mormor. Läs mer »

Hundskola med Molly.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Den här dagen var det dags att gå på hundkurs med Molly. Vi älskar det båda två. Molly är så lycklig så hon skriker av glädje. Alldeles i början av kursen, tror Molly att hon bara ska busa runt med alla de andra hundarna, och glömmer liksom bort att det är hon och jag som ska ha ett samarbete.
Vi går på kurs för världens bästa Jenny-Lynn. Både jag och Molly älskar henne. Hon är kunnig, alla känner sig välkomna och lika mycket värda oavsett vilken ras man har. Så har hon så härlig humor. Hon är en av de instruktörer jag gillar bäst helt enkelt.
 
 
På kursen är vi ca 10 stycken. Vi brukar delas upp så de små hundarna är i en grupp för sig. Med små menas då inte storleken, utan de som är yngre och räknas som valpar. De som inte vill äta upp varandra hela tiden.
I Mollys grupp var det den här dagen en mops, en lejonberger och en cockerpoo. Ett härligt gäng!
 
Man kan säga att Molly går i lågstadiet. Alla hundarna i vår grupp var jätteduktiga den här dagen. Vi kämpade tappert på med våra övningar och tiden gick allt för fort.
Efteråt fick hundarna i lågstadiet leka och busa tillsammans. Och just det momentet är ju Molly en stjärna på.
 
När jag körde hem från kursen var Molly så trött, så trött.
Att gå på kurs med en liten hundras är något nytt för mig. Det är så kravlöst, så kul och det ger så mycket.
Det får mig att även tänka lite annorlunda när jag tränar med Johnny. Jag plockar fram betydligt mer positiva saker och fokuserar på det som jag är nöjd med och bryr mig inte om de saker som för stunden fungerar lite sämre.
Tack Jenny för allt du lär oss.
 
 
Katten Felix var också jättetrött den här dagen och hade jag inte vetat bättre så hade jag kunnat tro att även han varit på kurs.
På eftermiddagen kom min gamle käre arbetskollega, Luffis, hit på kaffe och äppelkaka. Han är förstås inte döpt till Luffaren, utan han heter Anders Widerberg. Han är en härlig prick som jag verkligen gillar. Tack Luffis för du tittade ut till oss.
 
 
Så var det dags att samla ihop alla sommarsaker och förbereda för den kommande vintern. Nu får vi inte längre plats med alla utemöbler i vår lilla friggebod, utan får slå in dem i presenningar och hoppas att vintern kommer att vara barmhärtig mot våra saker. Jag var ute med hundarna och kom med glada tillrop när Stefan jobbade på.
 
 
Dagens kloka ord:
”Kramar tar aldrig slut, man kan alltid krama ut en till.”
 
Kram från oss och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Hundskola med Molly. Läs mer »

Trädklättrare.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
När man inte kan göra allt de som man vill göra, då får man se till så att det man kan göra verkligen är något som man vill göra.
Vem vill inte ströva i naturen en sådan här morgon?
 
Ingen dag är den andra lik. Den här morgonen letade vi hösttecken och klättrade i träd.
Någon mer än jag som älskar hösten?
Livet är alldeles fantastiskt när man är ute i naturen och bara är i nuet.
 
 
(Vi har en ganska galen matte som varje dag hittar på bus med oss.
Kram hälsar Johnny och Molly)
 
 
 
Min söta dotter Amanda går på en skola i Malmö och utbildar sig till hudterapeut. När man går sådana här praktiska utbildningar så är det viktigt att man har någon att träna på. Det är klart att jag ställer upp som försökskanin. Den här kvällen var det ögonfransfärgning och noppning av ögonbryn. Det blev jättefint. Ja, förutom att vi missade att lägga små skyddslappar under ögonen, så nu ser det ut som när jag var ung och vaknar upp efter världens brakfest. Svart mascara under ögonen. Med den enda skillnaden att detta liksom inte går att få bort sådär i första taget. Men jag är nöjd och glad, jag älskar ju att bli ompysslad.
Särskilt glad är jag över att min äldsta dotter Andréa, som läser till veterinär, har riktiga djur att öva på. För hur kul skulle det vara när hon lärde sig att tömma analsäckarna tex ….
 
Nu är det brådis för mig och Molly. Skoldags för lilla Molly.
Så hajsvajs på er alla och puss.
 
 
Dagens kloka ord:
”Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är det som sätter färg på tillvaron.”
 
Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Trädklättrare. Läs mer »

Rulla till toppen