Kära Blogg
Det var en underbar morgon. Den här veckan bor lilla hunden Snowie hos oss. Oftast brukar hon klart och tydligt visa att hon inte alls är intresserad av att följa med mig och de andra hundarna ut. Den här morgonen visade hon lika tydligt och bestämt att hon verkligen ville följa med oss ut på vår runda.
Härligt!
Sedan var det dags för mig att köra till sjukhuset för att kontrollera mitt blodtryck.
Så många människor det finns som inte borde jobba inom vården. Den här dagen stötte jag på en … förlåt mig nu, men …. en jävla surfitta rent ut sagt.
När jag satt där på stolen i sköterskans rum, suckade hon och ojade sig över blanketten jag fått med mig, den med uppmaningen om att få det hela kontrollerat och dokumenterat.
-”Jag förstår inte hur den avdelningen tar trycket egentligen, så många folk som de skickar hit till mig”, muttrade hon överlägset med näsan i vädret.
Jag kände mig allt annat än väl mottagen.
Jag sa att jag kunde känna att något var fel i kroppen, eftersom jag förr brukat springa och jogga ganska långa distanser och nu kände skillnad.
-”Springer DU verkligen, frågade hon misstänksamt, som om mitt utseende inte överensstämde med någon som kunde sätta sin kropp i rörelse.
Då jag haft värk i vänster arm från och till under påsken, undrade jag lite försynt om kärlkramp kunde ge högt blodtryck.
-Jo, det kunde det väl, ”fast då har man ju ont”, svarade hon samtidigt som hon lyfte telefonluren, vände ryggen mot mig och ringde ett samtal om något helt annat.
Hennes arroganta sätt och förminskande bemötande fick mig att sakta börja koka inombords. Men blodtrycket blev taget och så var det klart.
Snabbt drog jag till mig min handväska, kastade på mig min jacka och gick med hårda steg ut och slog igen hennes dörr, sådär lite lagom för hårt. Pang! Kärring!
Ja, blodtrycket var fortfarande lite för högt, såklart!
(bilder från nätet)
Vi har starar i alla holkar snart. I alla fall i de holkar med tillräckligt stort hål, så de kommer in.
Jag älskar dessa fåglar, med sina underbara färger. Alla deras små prickar som glittrar i olika kulörer.
Ofta går jag ut till mitt älskade grodställe. Idag var även den skabbiga bocken där.
Han stod en lång stund och glodde förvånat på mig. Bakom honom lyfte en förskrämd häger och då joggade även bocken iväg bort i skogsbrynet.
Dagens vackra ord:
Du är inte en droppe i havet.
Du är hela havet i en droppe.
Kram och Hejdå Bloggen
