Kära Blogg.
Jag älskar småkryp.
Har jag sagt det? Småkryp, det är mitt liv det.
Men först började dagen med jobb, jobb och jobb. Felix höll mig sällskap. Jag tog lite paus då och då, och strosade runt i min trädgård. Sniglarnas framfart börjar få förödande konsekvenser på somliga blommor, medan andra står där i all sin prakt.
Jag älskar att ta kameran med mig ut i skogen och sätta mig på en stubbe. Att bara sitta där och studera småkryp, det är underbart. Ren meditation. En helt ny värld öppnar sig. Myrornas till exempel. När jag satt där och inspekterade en liten myrstack insåg jag att några av alla de tusen myrorna var militärtrupper. De gick upp på linje och ställde sig i stridställning till försvar. De andra hade alla, var och en, sin egen lilla uppgift, där i sitt myrliv.
Fantastiskt.
Katten Judith var på riktigt bushumör. Hon hoppade och for och flög i trädens kronor. I luften kunde jag ana att hösten var på ingång. Skymningen kom, lite, lite tidigare än i går fast lite, lite senare än i morgon. Björnbären såg ut att ha haft en gynnsam sommar. Nu ska de bara mogna allihopa.
I skogen träffade jag också på en vacker spindel. Den var ganska stor med ett underbart mönster på ryggen. Jag tror att det är en korsspindel. Så underbart vacker att jag aldrig kunde se mig mätt.
En slags bärfis tror jag också att det var jag hittade på min ”småkrypssafaritur”. Den liknar inte riktigt de jag brukar se. Den här hade även den ett underbart mönster på ryggen.
Nu när det går mot höst och lite kallare väderlek har jag köpt mig en ny och lite varmare baddräkt så jag ska kunna fortsätta min mjukträning i poolen.
Japp, det var nog allt för denna gången.
Dagens kloka ord:
”Framgång är inte att synas och höras, det är att få någonting gjort.”
Kram och Hejdå Bloggen.
