Kära Blogg.
Det var en bra dag. Jag vaknade upp och kunde nästan resa mig normalt ur sängen.
Tänk så lite som ska till för att göra en dag lite extra bra.
Smärtan var pyttelite mindre. Kanske beror det på simträningen, kanske beror det på pillerna jag äter …
Glad som en speleman var jag.
Det blev en behaglig runda runt sjön. Gässen satt i en lång rad på ”munkagången” i sjön. Munkagången lär vara en stengång som byggts rakt över sjön, för att munkarna skulle kunna ta sig över till nunneklostret som låg på andra sidan. På denna stengång sägs det att de kunde gå med huvudet över vattenytan. För munkar på den tiden kunde såklart inte simma.
Skrönan säger att i kanten av sjön vid nunnornas kloster har man funnit skelett av små spädbarn. Små nyfödda barn som dränkts där. Så sägs det att det var bättre förr …
Jag har simmat varje dag nu. Jag ställer klockan på 30 minuter, så öser jag på där i vår lilla pool.
Jag blev lite nyfiken på hur lång sträcka det blev av mitt simmande. I en stor bassäng hinner jag simma 1.000 meter på en halv timme.
Ingen människa kan ju hålla räkningen på hur många vänder man gör, så jag tog två burkar, en tom och en med spik i. Så var det bara att flytta en spik varje gång jag kom till kanten. 51 spik och 102 vändningar. Alltså ca 920 meter. Taadddaaa!
Vi hade en härlig sommardag. På vårt tralldäck satt en spindelmamma och värmde sitt ägg. Var gång jag passerade sprang hon in i en spricka och gömde sig, men så fort lugnet lagt sig kom hon ut igen.
Jag njöt av dagen och tänkte lite extra på någon som står mig nära, någon som prövas av livet just nu.
På kvällen kom lilla Snowie hit för att bli passad. Hon mådde inte så bra, och mår man dåligt då får man somna på någons arm.
Dagens ord:
”Underskatta aldrig smärtan hos en annan människa.
Sanningen är att vi alla från tid till annan, kämpar med livet.
Det är bara att vissa är bättre på att dölja det än andra.”
Med tummen upp för en bra dag säger jag Hejdå Bloggen.
