Familj

Jag började dagen som alltid – med en tur runt sjön. Det var grått och lite kallt. Jag och hundarna gjorde små hundövningar längs vår väg.

 

Så var det dags att fira Jimmy. Vi samlades i Tomelillas bowlinghall för en timmes lattjolajbans. Eftersom jag knappt kan hantera en dammsugare pga senan som håller upp röven (läs ryggen)  insåg jag lite dystert att det vore direkt idiotiskt att ge mig på just en sådan övning som bowling. Istället tog jag på mig uppgiften som fotograf.

 

 

Kära Blogg

All snön hade nu smält bort och det kändes återigen som om våren var på gång. På en bänk i skogen stod en liten snögubbe som någon gjort dagen innan, han stod där och kämpade för sitt liv den lille stackaren.

Ett fång röda rosor och lite gelehjärtan hade jag fått av Stefan redan dagen innan. Men själv hade jag inte kommit på något att ge, mer än min vanliga omsorg som att tvätta hans kalsonger och laga hans mat. En törn av dåligt samvete gjorde att jag bestämde mig för att göra bot och bättring nästa år…

 

 

Strax innan middag kom underbara Tina hit. Med sig hade hon en uppsjö av påsar med olika gotter i. Först blev det bullar med pålägg och lite senare när vi pratat och grejat med saker som vi skulle fixa, då var det dags för sittning nummer två. Wienersemlor. Finns det något godare? Jag älskar när Tina tittar ut hit till mig. En som möjligen älskar det minst lika mycket som jag själv, är hunden Johnny. Han blir liksom helt fjollig när Tina kommer. Han gör sig till och ska visa henne allt som han vågar göra trots att det egentligen är förbjudet och trots att han aldrig brukar göra det i vanliga fall. Tex att stå i vägen under bordet när vi äter så vi inte får plats med benen någonstans. Tina brukar ha lite godis med till båda hundarna och det kan ha en viss betydelse.

Tack  älskade Tina för en mysig eftermiddag.