Allmänt – Sida 94 – Gylleboannika

Nu är den här, den underbara vårvärmen.

Kära Blogg

Ja nu är det verkligen vår på riktigt. Varmt och skönt. I skogen sjunger den vackraste sångkör av alla och man kan nästan se hur det grönskar och växer, lite mer för varje dag.

Vi kör på med vår renovering i full fart. Det känns liksom lika bra när vi ändå har ångan uppe, och vi börjar så smått vänja oss vid att ständigt bo i ett kaos.

Dagens kloka ord:

Sträck på dig, lyft blicken och sätt fart.

Bara den som ger sig ut i vattnet lär sig simma.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Nu är den här, den underbara vårvärmen. Läs mer »

Sköna maj, välkommen, till vår byggd igen.

Kära Blogg

Den första maj är en dag då jag alltid vaknar tidigt. Det har jag gjort varendaste år ända sedan 1988. Det var dagen då jag ändrade titel och blev mamma för första gången. Det är det absolut bästa som hänt mig!

Det är flera år sedan jag fick äran att bjuda min dotter på frukost på sängen. Men som alltid sänder jag mina varmaste gratulationer till henne, var hon än i världen befinner sig. Grattis min älskade Andréa.

Den första maj bjöd det här året på ett härligt väder. Jag och Stefan pulade med allehanda ting. Stefan snickrade i köket, jag målade vår solgrind och rensade lite ogräs, allt efter vad kroppen tillät.

Amanda och Jimmy tittade ut till oss i Gyllebo och vi startade upp grillen för vårens första baconlindade färsbiffar. Poolen startades upp och fick en chocklorering så att vattnet blev alldeles limegrönt. Om några dagar lär det vara klart och fint igen.

Dagens ord:

Vi människor är som knappnålar, det är huvudet som hindrar oss från att gå för långt.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Sköna maj, välkommen, till vår byggd igen. Läs mer »

Valborgsmässoafton 2016

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 1 maj, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg.

Som så ofta förr, så firade vi Valborg hos Berith och Wilton i Komstad.

Den mysigaste platsen för ett majbål – om ni frågar mig.

I år var vi bara en liten tapper skara som slöt upp, men korven smakade precis lika god som alltid och kaffet och kakan som Berith bjöd på var såklart lika gott som vanligt.

Tack för en mysig kväll.

Dagens tänkvärda ord:

Var dig själv. Ett original är alltid värt mer än en kopia.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Valborgsmässoafton 2016 Läs mer »

April tog en kall slutspurt, vi sålde Baskehuset och köksrenoveringen tog fart.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 1 maj, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Äntligen har vi sålt det underbara huset i Baskemölla. De nya ägarna kan skatta sig lyckliga. De har fått ett hus som är lite utöver det vanliga, för en hyfsat billig peng. Ett underhållsfritt hus i vackra naturmaterial som andas genuint hantverk.

För oss är det dock skönt att det är sålt och vi slipper det ok på våra axlar som det trots allt varit.

Den sista veckan i april har inneburit kallt och regnigt väder. Jag har hört att människor har ojat, gnällt och beklagat sig.

Ja, det kan man ju göra såklart. Eller så kan man bara gå ut ändå och fylla lungorna med den friska sköna luften som våren bjuder på.

Av Monica, min fina vän som vi köpte lilla Molly av, har jag fått några små rosenbönor. För ett tag sedan petade jag ner dem i lite jord. På några veckor har de vuxit upp till snirkliga klängerväxter. Såklart hoppas jag att det snart blir varmt och skönt ute så de frodande växterna kan flytta ut istället.

Av min söta granne, Ursula, fick jag den underbaraste tulpanbukett. Den står så stolt och vacker här i allt byggdammet nu.

Vi har nu börjat att riva i köket. Ett ganska stort och maffigt byggprojekt.

En del av det stora glaspartiet plockar vi nu bort. Istället kommer det att bli ett ”walk-in skafferi” i gammaldags tappning.

Dagens kloka ord:

Det som varit är historia.

Det som är idag är nuet.

Det som är imorgon är framtiden.

Det är du som väljer vart du vill vara.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

April tog en kall slutspurt, vi sålde Baskehuset och köksrenoveringen tog fart. Läs mer »

Vi håller nog på att göra slut …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 25 april, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Ja, vårt förhållande knakar i fogarna.

Jag känner inte samma glädjen och inspiration längre. Den senaste tiden har jag tänkt på att göra slut.

Emmy tyckte att jag skulle skaffa en ny. En ny med lite mer humor.

Men nej, jag är inte mogen för det.

Nu blir det nog så att vi träffas lite kortare och färre stunder framöver.

Kanske dör vårt förhållande ut, kanske blommar det upp igen … Vem vet?

Var inte ledsen Bloggen!

Din tid är kanske över, och så är det för allt och alla.

Bilder för fan … alltid bilder!

Jag vill betona att detta inlägg inte har någonting med min älskade make Stefan att göra. Det handlar enbart om mitt och Bloggens förhållande.

Så var det klargjort!

Förresten, tack mina älskade, älskade döttrar. Den här helgen var vi ju allihopa tillsammans igen!

Uppe i cyberrymden möttes vi. Hysteriska skratt, hårproblem och kärleksfull omtänksamhet. Planer inför julfirandet … För visst bor väl Tomten i Canada?

Vackra ord också, såklart:

Att en dag

i den ovissa vårens tid

ändå säkert veta

i vitsippsbacken

under de snart utslagna bokarna

äntligen

alldeles säkert veta

att detta bländvita

som ligger uthällt i gräset

är inte snö inte snö

inte snö

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Vi håller nog på att göra slut … Läs mer »

Jag heter Annika jag, tralala …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 22 april, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här dagen var det min namnsdag. En hel dag som hette Annika. Några nära vänner kom ihåg mig och gratulerade mig, och jag blev så klart glad för det. Guldsmeden där jag lämnat in ett smycke, sms:ade den här dagen att det var klart. Han passade även på att skriva ”grattis på namnsdagen”. Världens härligaste guldsmed Lancing. Många tack!

Jag hade en tid för besiktning av min gamla Volvo. Grannens käre påg hade bytt ut det mest trasiga och akuta på bilen, men han sa att det kom att bli en hel del två:or på bilskrället … ja så jag skulle vara beredd på det…

Men först hann vi ut en runda i skogen, jag och hundarna.

Så var det dags för bilbesiktning.

Killen som fick hand om min bil, blev liksom eld och lågor när han förstod att jag var militär. Det går inte att undvika att se, eftersom hela Volvon ser ut som ett militärt mobbförådd. Han gick igång med liv och lust. Han granskade min kamouflerade hjälm, inspekterade min stridsväst, hummade, frågade … och vips så var besiktningen över.

Blanka papper! Med en viskning sa han, ”du smörj upp handbromsen lite, den tar nästan inte alls”.

Japp. Så var det klart!

När jag och hundarna varit ute på vår runda ger jag alltid dem vars ett ben. Lilla Molly är värsta retstickan. I en hel timme ligger hon med sitt sparade ben intill Johnny och vill liksom verkligen reta honom. Det slutar alltid med att hon till sist somnar och såklart tar Johnny hennes ben då … för han, han sover nästan aldrig på riktigt.

Den här dagen tog vi beslutet om hur vårt kommande kök kommer att se ut. Vilket fabrikat, vilken planlösning. Ja allt har vi valt, till och med knopparna på luckorna.

Spännande.

(Bild lånad av Smedstorps snickerier)

Stefans doktor har gett honom många direktiv. Nya mediciner, men också ordinerat lite mer vardagsmotion och såklart äta lite mindre.

Jag hjälper gärna till och peppar. Den här kvällen blev det därför en kvällspromenad med hela mitt älskade gäng.

Dagens tänkvärda ord:

Tala en vän tillrätta i hemlighet men beröm honom inför andra.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Jag heter Annika jag, tralala … Läs mer »

En strålande sol.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 21 april, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Även om morgonen var iskall och vinden bet mig litegrann i kinderna, så var det en alldeles fantastisk morgon.

Som alltid var jag utrustad med de allra viktigaste sakerna … min kamera, hundgodis och bajspåsar. Min mobil har jag nästan aldrig någonsin med mig. Fast just den här dagen, när älskade Stefan låg på sjukan, så fick även den följa med i fickan.

På min runda passerar vi flera små bäckar och vattenhål. Där finns en liten bäck där jag tycker att flödet på vattnet är lite rikligare och vattnet ser lite friskare ut. Just i den bäcken låter jag hundarna dricka om de vill. Lilla Molly vet precis var det stället är och varje dag måste hon dricka där. Johnny vägrar att dricka helt, eftersom han helst vill ligga ner i bäcken samtidigt och bada. När han inte får det, då vill han minsann inte dricka heller.

Några rådjur sprang över vägen och jag hann precis ställa in kameran och fånga dem. En något överexponerad bild blev det dock.

Över oss skränade ett gäng tranor. Jag älskar deras läte, det påminner så väldigt mycket om våren, om Gyllebo och om min älskade natur.

När dagens arbete på kontoret var klart gick jag ut i min trädgård. Jag och hundarna njöt någon timme där i solen.

Några av mina växter blommar som vackrast nu. Särskilt glad är jag för mina ”Henriksdahlsprimulor”…. ja, så heter de egentligen inte, och kanske är de helt vanliga primulor. Men jag har fått just dessa av mina döttrars farmor, och jag minns att hon hade dem växande runt den ståtliga flaggstången på Henriksdahl. Underbara är det och så tacksamma. Även mina backsippor blommar nu för fullt.

Så kom han då äntligen hem igen. Älskade Stefan. Trött och sliten såg han ut. Han hade en lång lista på mediciner och kommande uppföljningar som måste göras. Men han var hemma och det var så skönt.

Även om han fått stränga order om att ta det lugnare framöver, hittade jag honom på toaletten där han var i full färd med att greja till något till den nya toalettstolen. Han skulle bara …

Dagens ord är till dig Stefan ♥

Att träffa dig var ödet,

att bli din vän var ett val,

att bli kär i dig var bortom min kontroll.

Puss.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

En strålande sol. Läs mer »

I en sal på lasarettet.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 20 april, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Hela natten hade jag hört hur det stormat och regnat utanför huset. Alla våra husdjur som normalt brukar terrorisera Stefan på morgonen fick nu inrikta sig på mig. Det var bara att skutta ur bingen halv sex och den där obligatoriska kvarten som jag brukar ligga och dra mig var inte att tänka på.

Jag och hundarna gick en liten runda i skogen.

Den här dagen var det dags för mig att ta lite olika prover på sjukhuset. Därefter få kontrast, både som dryck och i blodet, för att röntga organen på framsidan av ryggen. Magen då alltså. Det var väldigt passande att Stefan hade egen svit där på lasarettet. Där kunde jag kampera tillsammans med honom mellan mina undersökningar.

Vi hade riktigt mysigt där på salen. Jag låtsades att vi var på ett hotellrum på Bahamas, så kändes det lite roligare.

En bra sak med Stefan är att det blir liksom aldrig långtråkigt med honom. Det kvittar var vi är så händer det små fadäser som vi kan ha väldigt roligt åt.

Nu håller jag alla tummar och tår för att de kommer på vad som är felet på Stefans hjärta. Och såklart vill jag ha hem honom.

Kram och tack till alla som skickat hälsningar till mig, men framförallt till Stefan. Kram på er alla ♥

Dagens citat:

Kärlek är stimulans för hjärtat och samtidigt lokalbedövning av förståndet.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

I en sal på lasarettet. Läs mer »

Stefan checkade in på Hotell Capio och jag fick bossa över våra hantverkare.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 19 april, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det var en kall men otroligt vacker morgon. Vattnet i sjön var isblått. Den sista lilla blåsippan kämpade tappert i vinden på sin backe. På grusvägen vid våra tyska vänners hus, hittade vi en död mullvad. Jag tror att Wilhelm och Maria hade varit väldigt lättade om de visst att åtminstone en enda av deras förhatliga djur försvunnit. De har nämligen Gyllebos mullvadsrikaste gräsmatta.

Den här dagen skulle Peter elektriker och rörmokare Jocke komma och hjälpa oss med inkopplingar i badrummet. Istället ringde Stefan från sjukhuset. Hans hjärta klappade konstigt och inte i takt … i alla fall inte i den takt som hjärtan ska göra. Så istället fick jag ta över och vara chef för bygget ett tag. Nåja, chef och chef … vi slog alla våra kloka hjärnor ihop och gjorde det bästa av jobbet.

Nu blev det så att Stefan fick checka in där på sjukhuset för bevakning. Han begärde på ett eget rum så han skulle kunna sköta sitt företag via telefonen. Egen svit med tv fick han minsann.

Lite orolig blev jag förstås. Korpulenta herrar i övre medelåldern ska man vara rädd.

Krya på dig älskling. Vi saknar dig här hemma!

Annika, Johnny, Molly, Judith och Felix.

Dagens vackra ord:

MIN VÄN

Min vän är som barken

runt ett träd som värmer

mig som en sol under

vintern och skänker svalka

likt svalt vatten när solen

står som högst.

Han är min vän och jag är

hans.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Stefan checkade in på Hotell Capio och jag fick bossa över våra hantverkare. Läs mer »

Nu grönskar det i dalens famn.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 18 april, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här morgonen blåste det en iskall vind. Fast som så ofta på min runda, kikade solen fram lite då och då. På vissa ställen i skogen kan jag se hur allting grönskar, mer och mer för varje dag. Jag kan nästan höra hur knopparna brister.

Det finns alltid saker jag funderar över när jag går där i skogen. På ett ställe har någon sågat ett fällskär i en gammal trädstam och sedan bara låtit den står kvar så. Jag undrar ofta varför man gjort på det viset. Lite farligt verkar det ju.

På grusvägen mötte vi en seg och trött liten vattensalamander. Såklart lyfte jag in den i kanten och förmanade honom att vara lite rädd om sig.

Den här söndagen var det tänkt att Stefan skulle vila sig lite från bygge och sånt där jobb. Han vilade sig – i exakt 10 minuter. Sedan for han upp, och med orden ”nä, detta går inte”, for han iväg till sitt lager för att hämta hem mer golv. Hela dagen jobbade han sedan på med att lägga om golvet i sovrummet.

Jag skötte marktjänsten, målade lister och var allmänt behjälplig. Så var det ju dags att klippa rosor och pyssla lite utomhus.

Golvet tog slut, så vi pausade och körde till Simrishamn en runda. Vi åt vars en glass, köpte ”den sure tidningen”, hämtade mer golv på lagret och for hem igen. Det blåste friska vindar, så flaggstängerna höll på att brytas och det lilla rådjuret kunde knappt stå på sina spinkiga ben. Våren stormar i år.

(”Den sure tidningen” är ett internt skämt i familjen och det betyder Kvällsposten)