Annika Olsson – Sida 351

Regn och rusk ger mig härlig energi.

Kära Blogg

I morse när klockan ringde hörde jag regnet ettrigt trumma på fönsterrutan. Normala människor vill kanske mest av allt dra täcket över huvudet igen, men det är något konstigt med mig … Jag fylls med en extra energikick av busväder. Regn, snö eller storm – då är jag som piggast.

På spänstiga ben valde jag det stora varvet runt sjön idag, och det var helt magiskt i skogen. Färgen, doften, ljudet, känslan … ett gratis lyckorus.

Katten Judith låg i djup dvala inomhus hela förmiddagen, så hon verkade helt opåverkade av det här med ”energifältet” som slagit ner i mig.

Sen har jag mest jobbelijobbat. Fast en sväng med kameran ut i trädgård med omnejd har det blivit. För ska man hinna med i den farten som naturen har just nu, så måste man passa på varendaste dag.

Njuta, njuta, njuta!

Så har snigelplågan satt fart igen. I år verkar det som vi har mest småsniglar utan hus, jag kallar dem ”minihemlösa”. De kan minsann också äta och förstöra i trädgården. De bruna mördarsniglarna har jag sett, men inte i några större mängder. Så har vi en och annan svart skogssnigel, men dem är jag så rädd om, de är ju snart utrotade känns det som, och det vill jag ju inte.

I förgår förkunnade Stefan för mig att han minsann kom ihåg att vi har bröllopsdag på onsdag. Nu vet ju jag att han sa så för att rädda ansiktet ifall han eventuellt skulle glömma det när den dagen kommer.

Men nej, han har inte glömt. Idag har han varit iväg och köpt en bröllopspresent. Alltid när Stefan köper presenter, är han själv så spänd på att få ge sin gåva, så han kan liksom inte invänta rätt tillfälle. Så, det fick bli paketöppning idag, fast dagen D är i morgon.

Ja, jo, jag ville verkligen ha en eltandborste, det ville jag ….

Nu säger Stefan att han också vill ha en eltandborste. Jag är lite skeptisk till om han kan handskas med en sådan apparat. Han har lite tufft redan, med den vanliga borsten. Han har fått ett fint litet timglas av sin tandläkare för att han ska borsta sina tänder tillräckligt länge …

Hur som helst är jag väldigt glad för min man och älskar faktiskt honom, så det så!!!

Här kommer en knäpp selfies på oss dagen till ära.

Och med en varm innerlig tanke till någon som står mig nära och som behöver extra omtanke och tröst just nu, säger jag

Hejdå Bloggen, ses i morgon.

Regn och rusk ger mig härlig energi. Läs mer »

Förstagångsföräldrar i holken.

Kära Blogg

Min rygg har nu trilskats mer och mer igen. I höstas var jag på en röntgen och då fick jag reda på att det var två diskbråck som bråkade. Envis som jag är, kämpade jag på med alla möjliga övningar som min sjukgymnast överhuvudtaget kunde komma på. Fast till slut när det bara blev sämre hela tiden, så blev jag så himla trött på det. Pang Bom!!, så slutade jag med nästan alla övningar, och tänk, då blev det bättre.

Men nu, nu är det tillbaka!

Jag har hittat lite övningar på internet, så nu tänker jag vara min egen sjukgymnast ett tag framöver och se hur det går.

Jag tänker fortsätta mina springrundor för dom är heliga och är som min livlina liksom. Så har jag tänkt att jag ska börja med yoga. Yoga på mitt vis.

Så idag blev det som vanligt 6 kilometer runt sjön med Johnny stretandes vid min sida. Ja, det är märkligt, men springa går faktiskt bra.

Sedan var det dags för mina yoga övningar. Nu har jag nästan aldrig gjort yoga förut, men med lite bilder och engelsk text tänkte jag att det kunde väl inte vara så himla svårt.

När jag låg där i mina olika ställningar insåg jag att det är en himla tur att vi bor så pass insynsskyddat som vi gör. Ja, tänk er själv … yogaställningar vid namn som ”vild unges position” eller ”position grodan”….

Idag har jag haft lite extra koll på blåmesparet som uppförde sig så märkligt igår. Jag tror att jag vet hur det ligger till nu. Det är helt enkelt ett väldigt ungt och osäkert par, som är på väg att bli förstagångsföräldrar.

Vi har även ett rödstjärtpar som bor på ovanvåning på fågelbordet. Fast de är mycket mer världsvana, det kan man se tydligt.

Det har varit lite kyligt idag och inte så många småkryp ute. I fjor vimlade det av nyckelpigor vid denna tiden, men i år har det bara synts några stycken ännu. Japp, det ena året är inte det andra likt.

Idag har jag ägnat min mesta tid åt jobbet. Nu kan man kanske tro att jag har det trist och enformigt här på mitt kontor. Men faktiskt är det alltid något som piggar upp, och man måste hela tiden vara skärpt och kolla så att allt blir rätt och riktigt.

Idag tex. när jag skulle fakturera ett jobb som var färdigt, så hade Hantverkar´n skrivet en kladdlapp med information som jag skulle komma ihåg att ta betalt för. Man blir ju allt lite häpen när det står att bilkostnaden uppgår till en hel miljon kronor. Jag tror egentligen bara att han skulle kolla så jag inte sitter och slöar till, för annars vet jag inte hur man kan räkna så tokigt.

Till kvällsmat fick det bli vanlig vardagsmat. Stekt fläsk med löksås. Det är faktiskt ganska underskattat.

Nu ska jag googla lite mer på ”vild unges position” och se hur den egentligen ska se ut.

Så med en bild från i morse säger jag Hej Då Bloggen.

Förstagångsföräldrar i holken. Läs mer »

Lingonsylt till stekt torsk … e de gott?

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 17 maj, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Idag var det friska vindar. Som tur var höll regnet sig borta när jag och Johnny sprang vårt gamla vanliga varv runt sjön. Men senare på dagen kom det några rejäla skurar. Bra för blommor och blader. Särskilt bra för den eländiga rosen som inte riktigt vet om den vill fortsätta leva eller bara ge upp och vissna ner.

Som vanligt gick jag min runda här hemma bland pelargoner och andra blomster och pratade kärleksfullt till dem. De mår bra av det, det är jag alldeles säker på … om inte annat, så mår jag bra av det.

Idag upptäckte jag att vår lilla blåmes som bosatt sig i en av fågelholkarna in mot Ursulas tomt, bar sig väldigt konstigt åt. Den lilla mesen satt utanför sin ingång och vände och vred sig, fram och tillbaka. Egentligen var det kanske inget konstigt med det. Men när den bara fortsatte med sitt besynnerliga guppande i en hel evighet, gick jag ut för att inspektera det lilla fjäderfäet. Den lilla mesen verkade inte det minsta rädd, utan fortsatte bara med sin fågeldans. Ja, hur det nu gick för den lille fågeln vet jag inte riktigt, för jag hade ett viktigt möte på gång …

Det var fina, goa Monne och jag som ääääääntligen skulle träffas. Vårt mål för dagen var Hylkegården. Där firade de 40-års jubileum, något som jag hade missat totalt. Trevligt var det i alla fall. Vi skulle egentligen bara åka ut för att fika lite, men så råkade vi få syn på att de sålde kläder, kläder som vi bara råkade prova, och tänk – de råkade passa helt perfekt. Såklart att jag behövde ett par vita sommarbyxor och Monne var i stort behov av en ny blus och ett linne.

Sedan var vi tvungna att koppla av lite i deras café. Där blev det vars en smarrig paj med sallad och en god dressing till. Härligt söndagsmys!

Efter att ha njutit av en rejält tilltagen paj, kan jag inte påstå att jag egentligen var i så stort behov av någon mer mat idag. Men för att inte vara taskig mot Stefan, som för ovanlighetens skull stod för matlagningen, så spände jag ut magen lite extra och satte i mig en rejäl portion stekt torsk också. Säga vad man vill om Stiffes kokkonster, men att tillaga fisk är han duktig på. Det blir visserligen lite kletigt och uppställt i köket, fast gott blir det.

Hmmmm … passar det verkligen med lingonsylt till stekt torsk och remulad ???

Ha det gott och hejdå Bloggen.

Lingonsylt till stekt torsk … e de gott? Läs mer »

Ibland känns livet som en långpromenad med grus i skorna

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 16 maj, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Ja, morse kändes livet sådär lite motigt som det kan göra ibland.

Hela natten har jag vänt och vridit mig. Jag har vaknat och inte kunnat somna om. Det jobbiga med att inte kunna sova är det ögonblicket då man inser att man inte kommer att kunna somna. Fast till slut så somnar man ju ändå alltid och det måste jag ju ha gjort även i natt, för i morse när jag vaknade låg jag som en ihoprullad kanelbulle högst upp i min säng – i andra halvan låg katten Judith.

När jag låg där och drog mig lite extra och firade lördag, så hörde jag kräkljud ifrån hallen. Det var Johnny som tydligen inte mådde så bra. I går gjorde han ett makabert fynd i trädgården. En skelettdel som han noggrant gömt för något år sedan. Den smakade tydligen mumma för han gottade sig med den hela eftermiddagen. Nu får vi får hoppas att han kräkts upp alla delar och ingenting sitter kvar i magen…

Idag blev det en sväng till XL. Stefan behövde ha lite priser och broschyrer på fönster inför nästa vecka. Sedan så passade vi på att tvätta bilen. Stefan höll i slangen och spolade och jag tittade efter så det inte blev några mister.

Teamwork kallas det.

Idag har våren tagit en paus. Så kan det bli ibland och jag tycker egentligen att det är ganska bra. För tänk annars så fort alla underbara blommor skulle vara slutblommade. Man får bara ta på sig lite tjockare kläder och en mössa om det kyler om öronen.

I varje fall har alla fåglar fullt upp i sina bon och holkar. Det är så mysigt att bara sitta och studera dem.

Just nu blommar rapsen som allra vackrast. Jag har två små äppelträd. Det är någonslags prydnadsäpple. Snart, snart slår de ut i full blom. Härliga. Man kan liksom inte se sig mätt på allt.

Tillsammans med mina rufsiga pärlhyacinter har det nu även kommit upp några vita klockor. Det är min mamma Ingrid, som satt dem åt mig, och jag blir såklart extra glad när de dyker upp om våren.

Vid denna årstiden blir man alltid så sugen på somrig mat. För mig är pajer i alla dess former riktig sommarmat. Så det fick det bli idag. Skinka, purjolök och ost. Mycket och smakrik ost tycker jag att det ska vara.

Stefan gillar mest när jag gör en stek med gräddsås och potatis, fast han åt glatt upp halva pajen, så jag tror att han gillade den lite …

Jag och lilla Snö önskar mysig lördagkväll

Hejdå Bloggen.

Ibland känns livet som en långpromenad med grus i skorna Läs mer »

En slö klämdag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 15 maj, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det har varit en riktigt jäsig dag. Sommarkänsla liksom.

Min rygg har förstås varit allt annat än rolig idag, så därför tänker jag inte nämna ett enda ord till om den – den har fått allt för mycket uppmärksamhet redan.

Båda tjejerna var lediga på förmiddagen så de har mest hängt vid poolen. Själv har jag väl såsat runt som vanligt med allehanda uppgifter som jag tycker man ska göra. Tvättat till exempel. Så har jag klippt Snowies klor. Det går jättebra. Jag bryr mig inte om att hon skriker som om hennes liv var i fara, så efter ett tag blir hon tyst och tigger bara godis. Sån är hon.

När Stefan kom hem från jobbet idag, var det så äntligen dags att åka till hans så efterlängtade mässa i Tomelilla. Han har pratat om den i veckor och förra helgen var vi där, men då hade han virrat till det och tagit fel på vilken helg den skulle vara. Men nu, äntligen !! Ja, jag kan säga att vi var där i exakt 7,5 minuter, sedan hade vi tittat på allt!

Ingen rolig mässa alltså – om ni frågar mig.

Väl hemma igen planterade jag om min stackars ros som jag köpte på Boan för en tid sedan. Nu får den stå i en rabatt och få lite extra bevattning. Man kan säga att jag satt in livsuppehållande resurser nu.

I vårt hem dricks det som nog alla vet, inte någon alkohol. Jo, det förstås, vid extra festliga tillfällen som dop, bröllop och sånt. Ändå händer det att det samlas drycker här som det ingår sprit i. Ungdomarna glömmer kvar, eller här blir över efter någon festlighet. I kväll före maten, hittade vi vars en drink i gömmorna. Vi insåg att det var hög tid att vi konsumerade dem genast. Min och Emmys drinkar hade bäst före datum i maj 2015. Stefans alkoholfria öl gick ut år 2013, men där var minsann inget fel på den förklarade han mellan ölraparna.

Mysigt var det, och vi ser ju rysligt tuffa ut på bilderna. Riktiga facebookbilder ju!

Idag har alla kossor och kalvar fått flytta ut i sina hagar och beten i Gyllebo. Det är verkligen härligt. Jag älskar dem. De är så söta och har så snälla ögon. Jag tror att det är ett av världens nyfiknaste djur.

Ha det nu alldeles ljuvligt

Hej då Bloggen

En slö klämdag. Läs mer »

Mellan hägg och syren.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 14 maj, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

”Oplanerad tid är inte bortkastad – vi behöver den för att koppla av.”

Det har varit en härlig dag idag.

Jag var och fick fastsatt min tand i förmiddags. Nu är det tänkt att den ska sitta där för tid och evighet. Jag måste säga att jag verkligen tycker om min tandläkare. Hon är rak och ärlig, lite hårdhänt, men det känns som det blir bra. Skönt. Jag hade förstås murbruk i munnen i flera timmar efteråt och en bedrövlig smak på tungan.

Idag har det varit loppis på Henriksdahl. Alltså gården där mina döttrars farmor och farfar bott och levt i alla år.

Det var med blandade känslor jag gick runt och såg alla människor girigt titta efter fynd. Men nej, så ska man inte tänka!! Det var bra att alla saker hittade nya ägare.

Dagen har sedan mest bjudit på trädgårdspyssel, skön avkoppling och bara ”måbra” tid.

Dagar som den här, utan planer eller ”måsten” är mina favoritdagar. Jag trivs bäst när inget är bestämt i förväg.

Ikväll blev det grillade färsbiffar med bacon omlindat. Ruskigt goda om jag får säga det själv.

Efter maten drog jag iväg på min gamla cykel ut i skogen. Jag kan bara säga att just nu är det så bedårande vackert, så det svider i ögonen. På ett ställe vid sjön är det helt översvämmat med ramslök och det doftar underbart där. Häggen blommar för fullt. Det är gott att leva!

Ikväll ska alla nysatta blommor som jag fått av min rara granne Ursula vattnas … men har jag tur så sköter naturen det själv …

Med en bild från morgonens lilla runda önskar jag en härlig Kristi himmelfärdsdag.

Hej då Bloggen.

Mellan hägg och syren. Läs mer »

Min första reservdel.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 13 maj, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Japp, idag har jag fått min första reservdel. I morse var jag på plats hos tandläkaren och fick min vita, fina nya tand. Visserligen har jag både glasögon och kontaktlinser redan, men det räknas mer som extra utrustning tycker jag.

Man kan säga att jag har tanden på ”öppet köp”, för i morgon ska den gjutas fast riktigt, om jag är nöjd med den. Jag liksom bara provar den idag.

Stefan har gjort en nödutgång i trädgården åt mig. Jag tycker att det kan vara bra att kunna ta sig ut även på baksidan, man vet då aldrig när den grinden kan komma till nytta ….

Idag har det varit riktigt aprilväder. Regn och sol om vartannat.

Jag passade på att plantera om lite olika blommor som jag fått av min rara granne Ursula förra sommaren. Har jag förstått Ursulas engelska rätt, så kommer jag att få fler plantor denna veckan. Jag hoppas jag får mer daggkåpa. Jag älskar dem. Så älskar jag min minirhododendronbuske, som strax slår ut i full blom.

Ikväll har jag bakat kanelsnurror. Det luktar ljuvligt i huset nu, och jag hoppas verkligen att bullarna är goda. Jag har använt mig av ett nytt recept som jag hittat i en tanttidning, så det borde väl vara bra.

För några veckor sedan när jag bjöd på kaffe och kakor, spottade Samuel 8 år ut sin halvtuggade bulle i handen, gjorde en grimas och sa med avsmak … ”torra”!! Ja, det var inget bra betyg. Det är egentligen skönt att inte alla gäster gör så, även om jag förespråkar ärlighet.

Hursomhelst, jag ska prova dem på Emmy och Stefan ikväll och hoppas på bra betyd.

Tack för idag och hejdå Bloggen

P.s Håll tummarna nu för att jag inte sväljer tanden i sömnen … den är värd ett femsiffrigt belopp. Det hade blivit lite jobbigt att få tag på den igen.

Hejdå!

Min första reservdel. Läs mer »

Kvalitetstid med Emmy

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 12 maj, 2015 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg.

I gårkväll när vi njöt som bäst av den härliga vårkvällen dök kära Emmy upp här i Gyllebo.

Imorse var vi båda morgonpigga som två mörtar. Emmy for iväg till Simrishamn på utbildning och jag stormade ut i skogen innan kontoret öppnat för dagen.

Sedan var det dags att göra Malmö osäkert. Emporia fick det bli, fast vi virrar till det och inte hittar så bra där.

Stiffe, som snart fyller år, kan räkna med en väl genomtänkt present…. På hemvägen fick vi dock känna på hur det är att vara kund på Skånetrafiken. Signalfel, förseningar, ersättningsbuss …

Lite bilder från dagen:

Med en bild från morgonens skogsrunda bland all ramslök säger jag hej då Bloggen.

Kvalitetstid med Emmy Läs mer »

Mitt första dopp.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 11 maj, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Jag vaknade med en alldeles massa spring i benen. Jag har en runda man kan springa som går runt Pinneboda och ut vid Listarum. Den blir på pricken 1 mil, om jag springer förbi grannens hus och vänder när jag kommer hem. Sagt och gjort, den fick det bli. På med klubbjkolen ”Lonesome Runners” och iväg. Det var ett strålande väder. Tiden blev 65 minuter med Johnnys kisspauser inräknat.Efter det blev det mitt första bad för i år.

Sen blev det bokföring för hela slanten. Johnny slöade och såg ut att må alldeles förträffligt efter morgonrundan.

Plötsligt när jag satt där i mina jobbetankar råkade jag få syn på en ny lapp i kladdblocket …. Hmmm ….

Det fulaste man kan ha i sin trädgård är en torkvinda, tycker jag. Det är ett anskrämligt och fult åbäke som allt som oftast står på sned och går sönder om man råkar hänga tyngre saker på den än strumpor och trosor.

Jag har önskat mig ett hemmabygge med tvättlinor. Det finns inget härligare än doften av nytvättad tvätt som fått torka ute i vinden … ja, såvida inte någon bonde i närheten kört jyssel förstås.

I kväll överraskade Stefan med att fixa till en anordning åt mig. Han vill väl också ha väldoftande kalsingar kan jag tro.

Jag har läst på någon trädgårdssida på internet, om en kvinna som har ett rosépepparträd. Det doftar rosépeppar om bladen och det lilla trädet ska skötas som ett olivträd. Ett sånt vill jag ju också ha. Sagt och gjort. För tre veckor sedan tog jag några pepparkorn från kryddburken och satte i lite jord. Lite dyster har jag varit, eftersom ingenting hände. Men så idag fick jag syn på två små, små gröna plantor. Fantastiskt! Jag har rosépepparplanter!! Nu lär det förstås dröja innan man kan kalla dem för träd. Men de är på gång.

Fortsättning följer …

Nu ska jag ut och njuta av det underbara vädret och inget är väl så vackert som vita blommor i skymningen.

Jag knäppte några bilder i gårkväll, så håll till godo.

Hej då Bloggen … med bild från min morgonrunda

Mitt första dopp. Läs mer »

GP3 och regntung söndag.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 10 maj, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Igår kom han. Han som jag längtat nästan mest efter hela våren. Mr. Näktergal. Ett underbart läte har han, som varar ända till midsommar.

Idag har det varit grått, vått och mulet.

På förmiddagen bänkade vi oss vid TV:n för att kolla på Jimmys race. Det gick bra tycker jag. Han satt och slöade till lite i starten, drömde sig förmodligen bort till Amanda … men sen gasade han på rejält och knep till slut silverplatsen. På TV skärmen kunde man allt se att han såg missnöjd och vresig ut, den gode Jimmy, men så är det väl med sporter, man ska inte vara nöjd med mindre än guld. Jag kände mig i alla fall rysligt nöjd. Och som Andréa sa: silver är en finare färg än guld, mer moderna också. Så bra jobbat Jimpa!!!

Man kan säga att det blev en riktigt slö söndag för oss. En runda till vackra Fyledalen. Mys med kelgrisarna. Stekt kyckling till middag. Ja, livsnjutning en dag i maj.

Dagens bästa blev en kort chatt på datorn med Andréa på Fiji.

Mammas meddelande till äldsta dottern: Var nu rädd om dig!!

Och här kommer en fotobomb med gröna, sköna bilder från underbara naturen.