Lyxen att skrota runt här.

Hej hej

Den där kvällen då jag och hunden Johnny tog vår kvällspromenad vid Forsemölla, så slank vi såklart in i  den vackra beteshagen också.

Eller slank och slank …

”sicket klydder di va å klya ing här”, tänkte jag lite för mig själv när jag hjälpte Johnny över trappan in i hagen.

(det där är skånska och betyder att jag tycker att det var svårt att ta sig in i hagen helt enkelt)

Förr skuttade Johnny glatt över de flesta hinder, men nu är det lite svårare när han har ett ben som är sådär lite sekunda. Men skam den som ger sig. Med gemensamma krafter tog vi oss över och in i hagen. Sedan strövade vi runt där i Österlens kanske vackraste betesmarker och bara njöt.

Uppe vid ensamma trädet gick Mandelmanns fjällkor. De lyste vita i skymningen som spökkossor och vi kunde tydligt höra bjällrorna som de alltid bär om halsen.

Med Johnny i koppel höll jag mig på behörigt avstånd. Men vet ju aldrig om de kan bli uppretade av Johnnys retsamma uppsyn. Vi njöt av en ljuvlig kväll både länge och väl. Det är allt en stor lyx att ha möjligheten att kunna ströva runt här.

Sen var det samma procedur för att ta oss ut ur hagen.

I sakta mak strosade vi sedan tillbaka till bilen. Jag njöt av tystnaden och av den vackra förhösten. Johnny njöt mest av alla ljuvliga dofter.

På skylten vid parkeringen hängde en kvarglömd igelkott. Våt och lite ledsen såg den ut. Kanske har dess ägare varit och hämtat hem honom nu, men annars hänger han nog där ännu…

Dagens citat:

Det är med frihet som med kärlek. Den måste erövras på nytt varje dag.

Ja, det är sannerligen en frihet att kunna ge sig ut i naturen när helst andan faller på. Och sen kan man ju köra hem till stugan och lille maken och erövra kärleken … om han inte sover förstås, för då erövrar jag en kvällsmacka istället.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 reaktioner på ”Lyxen att skrota runt här.”

  1. Du skriver så fint om naturen Annika. Vi skulle ta n promenad igår på en stig som maken rekommenderade. Hade önskat att det var lika vackert som på Österlen. Hela skogen var förstörd och nerkörd av skogsmaskiner. Den där stigen hittade vi inte men fick oss en rejäl motionsrunda över stock och sten. Fniss! Sen måste jag ju berömma dina bilder också, wooow så fina. Kraaaam Pia

    1. Men åhhh tusen tack finaste Pia. Jag hoppas att er skog snart läker efter skogsavverkningen. Här hos oss har vi mycket naturreservat där allt ska vara orört, men såklart kräver en vanlig skog en viss avverkning och det kan se väldigt tråkigt ut ett tag… Jag hoppas du kommer ner hit till Österlen någon gång och så hoppas jag att du blir bra med din krånglande mage. En stor kram från mig.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top