Hejsan.
Här på Österlen har vi fått snöstorm och snökaos.
I smyg så älskar jag det! Det har jag gjort ända sedan barnsben. Det är något härligt med naturens fenomen som vi människor inte rår på eller kan påverka. Jag gillar det! Att vi alla helt enkelt måste anpassa oss.
Det kvittar hur vi dividerar och har olika åsikter om snön – det fortsätter att snöa precis lika mycket, vad vi än anser om det.
När jag var barn så tyckte jag inte att det var så mycket väsen för lite snöstorm. Det var inte förrän de började sända lokalradion och vår käre radioprofil, Walde Bengtsson kom ut i etern. Då gjordes det till en stor sak bara det kom en liten snöflinga här i vår landsända.
Jag minns att vi fick försöka ta oss till skolan oavsett väder, och visst hände det att vi blev sittande med vår skolbuss i någon driva långt ute på vischan. Fy bubblan vad spännande det var, tyckte jag.
Så minns jag nyårsafton 1979 … ja då var det förstås inte fullt lika kul att sitta insnöad långt ute i skogen på Christinehof, när alla kompisarna festade loss i byn Brösarp …
Numera jobbar jag ju hemma och behöver inte ge mig ut i trafiken. Det är lite skönt förstås …. men jag gillar egentligen den där spänningen som det blir att ge sig iväg ut i snöyran…
Såklart går jag runt och kollar ut på härligheten. Jag gluttar genom både fönster och dörrar. Jag tänder lite ljus, ser till så fåglarna har extra mat och bara njuter. Snöyra här på Österlen kan vara magiskt tycker jag.
Några som också älskar snöyra är våra småhundar. Molly och Lykke. De blir vilda av glädje.
Och såklart måste det skottas så de kan springa runt lite lättare.
Dagens citat:
En ny morgon visar sig,
livet går vidare.
Njut av att få vara med
på resan även idag.
Ha det gott och kram på er.
Annika
