Hejsan.
I år valde vi att hoppa över själva äppelmarknaden. Dels hade vi lite andra saker som stod på agendan, och dels tyckte jag att det var skönt att slippa allt folkvimmel som det alltid brukar bli här i trakten när det vankas äppelfest. Istället valde vi att köra upp till Svabesholm en vanlig eftermiddag mitt i veckan för att beskåda den vackra äppeltavlan.
Som alltid var tavlan fantastisk, och den var döpt till Glädje. Temat var så underfundigt, nämligen att både barn och äpplen kan mogna. Ett fantastiskt konstverk med Emma i spetsen.
Jag och Stefan strosade en stund på området innan vi for hemåt igen.
Hemma i Gyllebo var vädret betydligt skönare, men så brukar det aldrig blåsa så mycket hemma hos oss, åtminstone inte så mycket som på Svabesholm. En stund satt jag på vår veranda med näsan mot solen och njöt. Runt omkring mig hoppade små rödhakar omkring som om de lekte en rolig lek med varandra. Envist försökte jag fånga någon av dem med min kamera, men det var verkligen inte det lättaste…
Dagens citat:
Att tala är ett behov, att lyssna är en konst.
…och att måla med äpplen, det är i sanning också en konst.
Kram Annika
Åh vad fin tavlan är nu fick ju jag också se den. Har aldrig varit på äppelmarknaden är inte så glad för folksamlingar och en massa trängsel. Dom är så söta rödhakarna så kvicka på sina smala ben. Jag trodde den var en flyttfågel men vi har på vintern också.
Må väl/Kram MH
Jag tycker som du, att det kan vara jobbigt med för mycket människor. Kram på dig.
Vi har inte varit där. Tycker det räcker att vara på höstmarknad i hamnen. Pumpatavlan vid Havängsbodarna är så vacker. Den lilla äppletavlan var redan bortplockad. Konstigt. Kanske blåst bort.
Då hade vi troligen känt igen varandra då🙂vi får se nästa år då🙃
Den lilla tavlan vid hamnen blåste mycket riktigt omkull. Vi såg att den låg på marken när vi kom där. Åhhh ja, hoppas få syn på dig nästa år! Kram kram