”Ebblaskrabbornas” tid på Kivik.

(blogginlägget innehåller annonslänkar till Camprade och till Åhlens)
Hejsan.
Ja, det har verkligen varit äpplets och äppelskruttens tid här på Österlen nu i höst. Och kanske mer i Kivik än någonsin!? För vilket härligt äppelår det verkar ha varit. Något mindre frukt om man räknar i storlek, men ovanligt stor smak.
Den smått berömda äppelmarknaden tycks bara bli större och större och längre och längre. Å det är såklart alldeles underbart.
Det här året kunde vi inte åka iväg på den stora marknaden eftersom min Stefan kämpade på med ena benet i ett stort otympligt gipspaket. Men å andra sidan går det lika bra att åka till Kivik vilken annan dag som helst och kika på den fantastiska äppeltavlan.
En regnig eftermiddag tog vi så en tur till Kivik…
-ha sa di ligna, mumlade Stefan liksom för sig själv …
-ja, jau begriber di ente rikted, fortsatte han, under tiden som han stirrade med kisande ögon på tavlan.
Det var den välkända vyn över Stenshuvud som nog alla Österleningar känner igen…
Nej, någon konstkännare är han då inte, min Stefan.
Men bygge gillar han!!
Så istället vände han tavlan ryggen och inspekterad sitt föräldrahem ett stenkast bort. Han var mer nyfiken på om de fått upp byggställningen vid huset så de snart skulle kunna komma igång med takrenoveringen.
Ja, var och en till sitt ….
När duggregnet övergick i hällande regn knäppte jag en sista bild och skuttade in i bilen igen.
Vi styrde kosan mot Kiviks Musteri istället. Äppelmust finns nästan alltid på lager hemma hos oss, och vårt lager behövde fyllas på. Loka bra att passa på när vi ändå var i närheten.
En fin liten utställningslokal har byggts där ute vid Musteriets butik. Extra roligt var det med det stora porträttet av ett gäng äppelplockande människor från förr, en bild som fyllde en hel vägg…
Det var inte vilka gamla okända människor som helst inte, i alla fall inte för oss …
Kvinnan i mitten var ingen mindre än Stefans egen mormor. Mormor Augusta Thorsson. På marken framför henne satt även tre små förtjusande barn. Den lilla lockiga flickan i mitt är Stefans moster och jag tyckte mig nästan kunna se Stefan som liten påg där i hennes ostyriga lockar…
Vilken underbar bild!!
Med bilen fylld av äppelmust återvände vi sen till Gyllebo igen, och som alltid fylld av kärlek till mitt älskade Österlen.
Dagens citat:
Du har fått ett liv.
Du har tackat ja till det.
Fortsätt nu att säga ja
till livets alla möjligheter.
I mitt skafferi har jag en rejäl påse av doftande svenska Österlenäpplen. Så ikväll ska jag göra en god äppelkaka till kaffet. Det godaste man kan äta såhär på hösten.
En ny eldfast form har jag önskat mig länge. Helst hade jag villat klicka hem en sådan här ”a la Wahlgrenform” till kommande pajer i Gyllebo.
Ha det riktigt bra och en stor kram.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *