Djurliv

Kära Blogg

Jag är så väldigt glad över att det äntligen har flyttat hit en liten ekorre igen.

Det var förra sommaren som den hemska massakern hände här hos oss. Tre dagar på rad kom katten Felix in i stugan med små döda ekorrungar i munnen som han brutalt mördat och sedemera smakligt ätit upp. Efter det har förståligt nog alla ekorrar flytt från Dodevägen. Men nu verkar det som några hittat tillbaka hit igen. Jag hoppas innerligt att Felix kan låta dem vara ifred och istället ägna sin tid åt skadedjur och annat patrask.

Välkommen hit lilla korre!

 

Kära Blogg

Vår tur runt sjön var kall och våt.

På gårdsplanen spatserade en spänd fasantupp runt och såg ut att bevaka hela området.

Som vanligt skrämde jag och hundarna upp alla de vilda änderna som låg i strandkanten vid sjön och sov djupt. Skrikande och skränande for de plaskande iväg över vattenytan och lyfte så småningom upp mot skyn.

Men i den stora flocken var där en enda liten andhona som vände tillbaka och ivrigt simmade mot oss där vi stod på stranden. Det var som om den lilla anden ville säga oss något viktigt. Hon satt en stund vid våra fötter och det såg ut som om hon log lite mot oss.

 

Vår lilla blåsippa stod frusen kvar i backen och som alltid skränade hägrarna och for även de ilsket iväg när vi kom på stigen längs med sjön.

Vår lilla knipa guppade också den iväg en bit från strandkanten och jag njöt lite extra av den otroligt söta lilla fågel som liksom guppade fram som en leksaksanka.

 

 

 

 

Kära Blogg

Ofta träffar jag på vilda djur i skogen, men det är inte så ofta jag hinner fånga dem på bild.

Den här morgonen stötte jag på tre vackra rådjur.

 

Dagens ord:

 

Kram och Hejdå Bloggen

 

 

 

Kära Blogg

En söndag med frost på marken.

Tidigt, tidigt, vandrade jag och hundarna runt sjön. Det är den bästa tiden tycker jag. Det var alldeles stilla och tyst, ja förutom ett gäng hackspettar som trummade i de döda träden så det ekade genom hela skogen.

Vid slottet stod familjen Alpacka och glodde nyfiket. De är så söta med sina TPT tänder (tänderna på tork).

Ett jättegäng ankor flög hals över huvud iväg när vi kom fram till hundbadplatsen vid slottet.

 

Kram och Hejdå Bloggen

 

Kära Blogg

Den här vintern hade vi valt att inte börja mata våra småfåglar. Den stora anledningen till det har varit hunden Johnny. Varje år när fåglarna får sin mat blir Johnny så väldigt avundsjuk. Han brukar fullständigt frossa i alla nerfallna solrosfrö och andra korn och frö som hamnar på marken. Resultatet av dessa dumheter blir att hans mage gör vilda protester och alltihop kräks upp igen.

När det nu blivit så omänskligt kallt har Stefan i helgen gjort en provisorisk inhägnad runt fågelbordet och i helgen började vi mata de frusna små fåglarna igen.

 

 

 

Kära Blogg

Den här dagen träffade jag på familjen älg och fick för första gången en hel älgfamilj att hamna på bild. Vi passerade ett stort gäng förväntansfulla jägare invid gården på Svabesholm. De hade förberett med varningsskyltar för jakt och stod beredda att ge sig ut på sina pass. Bara en liten bit längre fram mot Stenshuvud fick Stefan, med sina hökögon, syn på den ståtliga familjen. De låg där i skogsbrynet, helt ovetande om att inom kort skulle deras lugna viloplats förvandlas till något helt annat. Nu bar det sig ju så, att det blev jag som fick träff på dem först med min kamera och skrämde därmed också hela familjen på flykt. På tillbakavägen passerade vi jägarna och jag vinkade glatt.

Vi tog vägen om Kivik hem. Det blåste kalla vindar över havet och under en liten eka vid Vitemöllas hamn låg en söt liten vildkanin och tryckte. Jag blir så väldigt glad över att se friska vildkaniner, för ännu finns min barndoms pestsmittade gnagare i mitt minne.