Kära Blogg
Den här dagen träffade jag på familjen älg och fick för första gången en hel älgfamilj att hamna på bild. Vi passerade ett stort gäng förväntansfulla jägare invid gården på Svabesholm. De hade förberett med varningsskyltar för jakt och stod beredda att ge sig ut på sina pass. Bara en liten bit längre fram mot Stenshuvud fick Stefan, med sina hökögon, syn på den ståtliga familjen. De låg där i skogsbrynet, helt ovetande om att inom kort skulle deras lugna viloplats förvandlas till något helt annat. Nu bar det sig ju så, att det blev jag som fick träff på dem först med min kamera och skrämde därmed också hela familjen på flykt. På tillbakavägen passerade vi jägarna och jag vinkade glatt.
Vi tog vägen om Kivik hem. Det blåste kalla vindar över havet och under en liten eka vid Vitemöllas hamn låg en söt liten vildkanin och tryckte. Jag blir så väldigt glad över att se friska vildkaniner, för ännu finns min barndoms pestsmittade gnagare i mitt minne.
På eftermiddagen kom min dotter Amanda hit för att hämta lilla hunden Snow. Det blev en eftermiddag i lugnt mystempo. Jag hade utlovat panerade kotletter, massor av kapris och bearnaisesås till kvällsmat. Jag upptäckte förskräckt att det inte fanns några såser i Blå Bands förpackningar överhuvudtaget i mitt skafferi. Så det var bara för mig att leta upp ett recept, kavla upp ärmarna och ge mig på en hemmalagad variant. Det var första gången och jag försökte tänka som ”Pippi” … ”det här har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert.”…. Jag fick godkänt av mina middagsgäster och allt var frid och fröjd.
Katten Felix kom hem med blod på halsen, men han såg lika glad ut för det.
Dagens ord:
Bland människor jag älskar lever jag.
Kram och Hejdå Bloggen
