Annika Olsson

Johnny Bus

”Det som är meningen att ske, hittar alltid en väg”.
 
Kära Blogg.
Igår kväll var jag så dödens trött, ja jag var nog tröttare än ”trötter” i sagan om Snövit. Jag tror att det beror på att jag är jetlaggad. Nu har jag visserligen bara varit i Rinkaby, men det känns precis som någon konstig tidsomställning i kroppen.
Men i morse var jag pigg som en piggelin. Upp som en fjäder for jag och ut och sprang som vanligt runt sjön. Ett underbart vårväder har dagen bjudit på med strålande sol. För mig har det förstås mest blivit kontorsarbete. En massa som måste göras för att företaget ska fungera. Så är det och det är bara att bita ihop och få det gjort.
 

 På kontor blir det mängder av kontorspappersavfall, och jag måste nu varna för en sak! Kasta aldrig äppelskrabbor bland pappret, åtminstone inte om ni har en Johnny.

Helt tanklöst satte jag ut säcken och fortsatte mitt arbete vid skrivbordet i godan ro.
Efter en stund råkade jag slå en flukt ut genom dörren ….
Shit!
Ja, till och med katten Felix blev väldigt häpen över förödelsen.
Och att den skyldiga var Johnny, rådde det inga som helst tvivel om. Bevismaterialet satt fastklistrat under hans mage – en grön post-it lapp. 
Jag är en lärdom rikare.
 Efter en rundtur i min trädgård kan jag bara konstatera, våren är på gång för fulla muggar.
Överallt grönskar det och knoppar sväller. Man kan inte annat än känna sig lycklig.
I mitt lilla orangeri börjar det också hända saker. Citronträdet har fått blommor som jag nog måste försöka pollinera själv förstår jag. Mina omplanterade pelargoner börjar också få små knoppar, och det ska bli väldigt spännande och se om jag kan lista ut vilken sort som är vilken … Meningen var att jag skulle märke upp dem alla i höstas, men då var det plötsligt inte alls så roligt att gå där ute i regn och rusk.
Det här med sorter och blomsternamn är inte riktigt min starka sida. Jag har i min trädgård några lökar som kommer varje år. Det är min mamma Ingrid som satt dem åt mig, och henne kan jag inte fråga nu när hon flyttat till himmelen. Egentligen skulle det vara ganska kul att veta vad det är för något. De ser ut som blåa pärlhyacinter, fast lite tufsigare och inte så eleganta. Jag brukar kalla dem för ”wannebe pärlhyacint”.
Nåja, jag gläds varje år de kommer – så de får heta vad de vill.

So Long Bloggen.
Från Annika
 

Johnny Bus Läs mer »

Det doftar vår.

”Naturen skyndar inte, ändå fullbordas allt.”
 
Kära Blogg
Min dag började med att jag vaknade av min telefon. Det var Andréa som skickade meddelande om att hon lämnat sitt älskade Australien för denna gång och hade kommit lyckligt fram till Fiji.
Hon skickade också en bild på att hon lyckats komma med i den lokala dagstidningen tillsammans med sin kära Carrie. Den lilla linslusen. 
 
 
Sen var det full rulle här. Lilla Snowie vaknade och propsade genast på och skulle ha mat. Varenda smula slickade hon upp och såg verkligen till att hålla rent runt skålarna.
Det var lite ruggigt väder. Ett kallt vårregn som fick skogen att lukta underbart. Johnny verkade först alldeles för trött för att hänga med på joggingtur, men han ändrade sig. Är man krigarhund så är man.
Så var det dags att stämpla in på jobbet. Lite kontorsarbete i behagligt tempo. Härligt med sällskap.
När jag varit vaken en bra stund blev det tid för frukost för Emmy. Katterna passade också på att äta sin frukost till Snowies stora förtret. Hon hade så väldigt gärna också smakat.
Våren är på gång för fullt och man kan nästan se för blotta ögat hur allting växer nu. Dagen började med moln och regn, men nu mot kvällstid tittar lilla solen fram. Det gäller att ta tillvara varje litet ögonblick nu.
Ja, det är så vacker så det nästan gör ont.
Nu ska jag plantera om små sticklingar av porslinsblommor som fått rota sig. Vi får se var de flyttar hem sen …
Åhhh, vad Ingrid hade gillat dem.
Hejdå Bloggen, kanske ses vi i morrn
 

Det doftar vår. Läs mer »

Jag är en krigare.

”Vi tjänstgör i Försvarsmakten och vi försvarar dig.”
 
Kära Blogg.
 
I torsdags var det dags för mig och Johnny att åka på årets KFÖ.
Det var en strålande morgon och vi var ganska taggade båda två.

Det blev en massa träning för oss båda. Vi fick träffa alla våra hundkompisar och ingen av oss sov särskilt många timmar.
 
Jag och Johnny tror att det mesta som är militärt är hemligt, så det passar sig nog inte att vi babblar mer om det här.
I alla fall var det rysligt skönt att komma hem efter fyra dagar ute i fält.
Hej och kram från två slitna Annika och Johnny
 

Jag är en krigare. Läs mer »

Nästan sommar

”Om vi någonsin ska kunna njuta av livet, så är tiden nu, inte i morgon eller nästa år”
 
Kära blogg.
Vi har haft några underbara sommardagar, och jag har passat på att njuta i solen en hel del. Vi har fixat och grejat i trädgården med lite av varje. Årets första dopp i poolen vågade Amanda sig på. Jag tror att det bara var ca 16 grader. Våglig tös, det där.
 
Ja, man kan ju inte annat än bli lycklig i själen när naturen visar sig från sin bästa sida. Lite blomsterplantering har jag ägnat mig åt. Underbara nejliker, som är så tacksamma och tåliga.
Snart blommar vår ”lilla” magnolia för fullt, den är ljuvlig, Men jag väntar med spänning på det stora magnoliaträdet … ska där bli blommor i år, eller?
 
Vackrast är nog ändå alla de vilda blommorna i skogen. Alla underbara vitsippor.
 
Årets första springrunder i bara kortärmat har det också blivit. Så härligt.
 
Kram på er för denna gång.
 

Nästan sommar Läs mer »

Varmt välkomna

 
Japp, då är jag igång med mitt livs första blogginlägg, och jag har egentligen inte en aning om vad den kommer att handla om, vad jag ska skriva eller vem som ska läsa. Men jag ska ge detta en chans, så here we go!
 
Kära blogg!
 
Här är mitt först blogginlägg och det får bli en kavalkad med bilder från en härlig söndag hos pappa/morfar Kurt.
Jag och min syster med våra familjer samlades i Brösarp. Duktige Kurt hade ordnat allt så fint, så fint.
Så gott och trevligt.
Tusen tack!
 
 
Vi lät oss alla väl smaka av det goda festfat som hade räckt till dubbelt så många.
 
 
Lite skön avkoppling i trädgården efter maten

 
 
Ha det gott, så hörs vi kanske igen.
Kram från en glad Annika
 

Varmt välkomna Läs mer »

Rulla till toppen