Annika Olsson – Sida 322

Min lilla rödsippa.

Kära Blogg.

Så tittade den då upp, min söta lilla rödsippa. Bland allt annat som ännu är trött och livlöst står den och är alldeles bedårande söt med sin underbara färg. Egentligen är den inte röd, utan djupt cerisefärgad.

Julrosorna forsätter också att blomma och vintergäcken står nu som allra vackrast.

Jag brukar njuta av alla de vackra snödropparna som växer vid slottssidan av sjön. Jag funderar ofta på vem som planterat dem där och hur allting var och såg ut i Gyllebo då ….

Den här morgonen var även den alldeles grå och disig. På ett ställe i skogen ligger träd och stockar huller och buller som om Gud just spelat plocka pinn och bara tröttnat på det.

Dagens ord:

Att gå omkring och känna hat och bitterhet över någon eller något, är detsamma som att låta det som du avskyr få bo helt gratis i ditt huvud.

Kram och Hejdå Bloggen

Min lilla rödsippa. Läs mer »

Låt rådjuren löpa.

Kära Blogg

Ofta träffar jag på vilda djur i skogen, men det är inte så ofta jag hinner fånga dem på bild.

Den här morgonen stötte jag på tre vackra rådjur.

Varenda dag bygger och målar vi lite. Allt efter vad vi orkar. Så också idag. Det går sakta framåt … eller, ja bakåt kanske … Allt är bra, bara det inte står stilla.

Mitt onda pockar på min uppmärksamhet. Jag har så mycket vilja som kroppen inte mäktar med. Jag får hålla mig i skinnet …

Dagens ord:

Livet är en cirkus.

Man kommer in och bockar, springer runt, bockar igen och går ut.

Kram och Hejdå Bloggen

Låt rådjuren löpa. Läs mer »

Allt som är vitt vitt, tycker jag är vackert ….

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 3 mars, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Ja, inte var det vitt på min runda den här morgonen i alla fall. Det var helgrått kan jag nog säga. Vattnet såg grått ut, himlen var grådisig och marken var gråbrun. Det enda som hade en lite gladare färg var mina små sippor i backen som tittat upp.

Ett tag till har jag min lilla arbetshörna kvar på det numera ödsliga kontoret.

På kvällen fortsatte vi att måla. Vitt såklart. Jag älskar vitt!

Det har varit dagar med tråkiga saker, saker som man inte bloggar om. Därför får ni hålla tillgodo med lite mindre text, och njuta av bilderna istället .

Så har jag haft bekymmer med näsblod, vilket bekymrar mig en del. Jag tänker att det kanske hör ihop med mitt höga blodtryck och att blodet liksom måste pysa ut någonstans … ”Ja, e de ente de ena, så e de de andra”; sa flickan …

Dagens kloka ord:

Be aldrig om ursäkt för dina drömmar.

Be aldrig om ursäkt för den du är.

Lev ditt liv utan att vara begränsad av andras fördomar.

Kram och Hejdå Bloggen

Allt som är vitt vitt, tycker jag är vackert …. Läs mer »

Rivningsarbetet fortsätter.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 2 mars, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här morgonen tittade solen fram i några få minuter och lyste upp hela sjön i ett varmt ljus. En lätt vind gjorde krusningar på vattenytan. Alpackan ”Per Gessle” låg lojt och idisslade och såg allmänt dum ut.

På kvällen fortsatte vi vår renovering … eller rivningsarbete. Kontoret åkte ut. En del flyttade till Simrishamn. Lite åkte ner till loppisinsamlingen. Våra djur bara förvånar sig.

Det är exakt fem år sedan vi var på en välförtjänt semester på Aruba. Jag och Stefan. Jag hade varit dubbelarbetande en längre tid och hade dagarna innan slutat mitt jobb på XL … efter 25 år!! Jag hade brutit armen två dagar innan avresan. Livet kändes skört och semester var alldeles nödvändig. Töserna ställde upp som huspassare hos både oss och även hos sin pappa, som samtidigt också var på resa.

På facebook kom den här dagen upp ett 5-årigt minne. Jag hade fått nys om att det bodde ett nyfött lamm i mitt hem, men mamma Ingrid stod som alltid på tjejernas sida..

Töser minns ni ….?

Nåja, vi hade en av de mest underbara reser vi någonsin haft och som alltid sköttes vårt hem och vår borg klanderfritt…

(ett foto från ett underbart Aruba, och året var 2011)

Dagens ord:

Tidigare när jag kom in i ett rum fullt med människor brukade jag

undra om de tycker om mig …

Nu, ser jag mig omkring och undrar …

om jag tycker om dem.

Kram och Hejdå Bloggen

Rivningsarbetet fortsätter. Läs mer »

Tittarnas väderbild på TV 1.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 1 mars, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det var en magisk morgon. Fem minusgrader, rimfrost och en trolsk dimma som låg över vattnet och över fälten. Som alltid gick jag min runda och över min axel dinglade som vanligt en kamera.

Vid munkagången lyfte en häger och på långt avstånd fångade jag hans siluett. Överallt runt sjön vaknade änder och sjöfåglar upp till ljudet av våra steg. Sömndruckna och förskräckta for de upp och gav sig iväg över den frusna sjön.

Tre gånger har jag skickat in en bild till TV-programmet ”tittarnas väderbild”. Första gången kom min bild med på svt:s hemsida, och den här dagen kom min bild med i tv:n. Det får man väl säga är ett hyggligt resultat. Tyvärr missade jag programmet själv, men med dagens moderna teknik kan man alltid titta på play såklart.

Ett par av mina vänner såg min bild den här kvällen och hörde av sig, och jag blev såklart glad över uppskattningen och bekräftelsen. Tack!

Den här bilden var det:

Den här dagen var det dags för min sista behandling hos osteopat Lisa i Malmö. Mitt tillstånd är stundom ganska besvärligt och varje dag kämpar jag med att behålla modet och glädjen.

Min smärta syns inte, men som Stefan sa …. det gör inte ett rostigt underrede på en flott bil heller ….

Tack Stefan för att du körde för mig. ♥

På hemvägen var det sölkorvar i vägen …. men vissa sölkorvar är gulligare än andra.

Kram på dig Lasse Berg!

Dagens tänkvärda:

Alla säger att kärlek gör ont men det stämmer inte.

Ensamhet gör ont, motgångar gör ont, avundsjuka gör ont och alla verkar ha blandat ihop dessa saker med kärlek.

Kärlek är det enda som inte gör ont. Kärlek tar bort smärta och reparerar trasiga sinnen.

Kram och Hejdå Bloggen

Tittarnas väderbild på TV 1. Läs mer »

Tranorna är här.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av Annika Olsson / 29 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

En söndag med frost på marken.

Tidigt, tidigt, vandrade jag och hundarna runt sjön. Det är den bästa tiden tycker jag. Det var alldeles stilla och tyst, ja förutom ett gäng hackspettar som trummade i de döda träden så det ekade genom hela skogen.

Vid slottet stod familjen Alpacka och glodde nyfiket. De är så söta med sina TPT tänder (tänderna på tork).

Ett jättegäng ankor flög hals över huvud iväg när vi kom fram till hundbadplatsen vid slottet.

Så är de då äntligen här igen. Våra älskade Gyllebo-tranor. Om det är samma tranor som alltid, kan jag inte riktigt bedöma, men jag vill gärna tro det. Jag älskar dem, dessa ståtliga fåglar med sin mjuka dans och sina underbara läten.

Det är början på våren.

Hela helgen har vi jobbat på med vår renovering. Jag har målat och fixat det som min kropp tillåter, och i skrivande stund inser jag att jag nu får betala dyrt för det. Jag har smärtor till max, men Stefan har idag klätt på mig, så nu går det igen ….

Helgens höjdpunkt har varit kontakten med mina älskade döttrar.

Amanda och Andrea. Men vem är vem????

Lilla galna Emmy och Matilda.

Dagens ord:

Tänk ej före eller efter.

Var inte frånvarande eller omedveten, ångerfull eller orolig.

Sitt tacksam och öppen i livets soffa, ty livet ska upplevas här och nu.

Kram och Hejdå Bloggen

Tranorna är här. Läs mer »

Kiviks Musteri och en liten titt hos svärmor.

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 28 februari, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Den här morgonen låg det ett tunt, tunt skikt av is på delar av sjön. Det såg ut som det finaste kristallglas.

En vacker morgon.

Jag och Stefan körde en runda till Kivik för att köpa äppelmust på Musteriet. De har en uppsjö av olika produkter där, men vi gillar mest deras gamla, hederliga äppelmust.

Vi tittade också till svärmor Karin som varit lite sjuk den senaste tiden. Alltid när jag kommer till svärmor Karin, så går jag därifrån med någon liten sak som jag fått. Den här gången fick jag hennes gamla rävmössa. Åhhh, den blev jag så glad för. Jag minns att även min egen mamma Ingrid hade en sådan när jag var liten. För ett tag sedan fick jag hennes underbara gamla handväska från 50-60 talet. Ja, nu är jag snart en riktigt liten tant!

Dagens ord:

Vi vet alla att spegeln inte kan ljuga …

Vi ska bara vara glada över att den inte skrattar …

Kram och Hejdå Bloggen

Kiviks Musteri och en liten titt hos svärmor. Läs mer »

En doft av vad som komma skall.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 27 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här dagen bjöd på en förkänsla av våren. En av mina grannar hade hört tranorna anlända till Gyllebo och min och hundarnas vandring var alldeles underbar, i skogen, under solen.

På ett ställe i skogen hade skogshuggarna gjort den mest fantastiska lilla träbänk man kan tänka sig. Jag och hundarna satte oss i solen en liten, liten stund och bara njöt av nuet.

När våren står för dörren och solen tittar fram, lockas allt fler människor ut i vår vackra natur. På gott och ont.

Det finns människor som är mer korkade än andra. Sådana som inte begriper att man inte ska och inte får skräpa ner i vår natur. Jag blir alldeles galen och rosenrasande arg på dessa huvudlösa folk ….

Den här vackra dagen slog jag ihop mina pärmar och stämplade ut från mitt kontor. Istället passade jag på att hälsa på mina kolleger – snickarpågarna. Just nu bygger några av dem ett förråd och carport i Baskemölla, vid det där underbara huset som vi äntligen har sålt. Pelle och Tobbe såg ut att ha det riktigt gott där i solen den här dagen. En fantastisk fredag helt enkelt.

På hemvägen passade jag på att titta inom på XL, min gamla arbetsplats. Det var nästan på dagen fem år sedan jag för sista gången tackade för mig och gick ut genom dörren som byggförsäljare.

Allting är nästan sig likt, som om tiden hade stannat. Nyberg har lite mer silver i håret bara. Luffis är sig på pricken lik. Madde, Anders, Henrik … ja det är nästan bara den nya kaffemaskinen jag inte känner igen längre.

Allt känns vant och hemtamt, och det gillar jag.

Världens bästa bygghandel helt enkelt!

Det min kropp just nu klarar av är målning med små rörelser. En svagt bruten vit färg, som jag älskar och aldrig tröttnar på. Ncs: s1002-G50Y.

Renoveringen i Gyllebo går sakta, sakta framåt!

Efter att ha försökt att jogga min lilla runda och dystert fått avbryta, tycker jag att Ratatas text passar som dagens ord:

Alla mina drömmar, var blev de av?

Jag lär mig leva vidare, med det jag har.

Alla mina drömmar, som ingen tycks förstå.

Jag låtsas att jag glömt dem, och sen fortsätter jag att gå.

Kram och Hejdå Bloggen

En doft av vad som komma skall. Läs mer »

Tankar som snurrar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 26 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

När jag står inför nya vägval i livet, eller bekymmer dyker upp på min livsstig, då finns det ingen bättre plats att vara på än ute i naturen. Där kan tankarna snurra fritt.

Den här morgonen var det extra skönt att komma ut i skogen.

I gryningen hade det bildats små frostkristaller på speciella ställe, och på ett ställe hade det bildats som vita fjädrar på en gren. Underbart vacker formation.

Alla badbryggor var vita och otrampade. Den här morgonen hittade jag även ett litet förskräckt blad av ramslök, den där underbart goda löken man på våren lyxar till sin sallad med.

När Amanda var liten hade hon en våningssäng där hon sov högt uppe, strax under taket. För att hon inte skulle slå sig när hon klättrade upp dit, sågade Stefan av hörnan på fönsterbänken.

Nu är Amandas säng för länge sedan borta och vi tänkte byta ut den snedsågade fönsterbänken mot en rak, snygg i ek. För att lyckas med det måste man tydligen riva ner typ halva väggen, nåja hela fönstersmygen fick plockas ner åtminstone, och jag hörde hur Stefan muttrade ”det e rejellt gjort …”

Dagens ord:

Var rädd om det du har idag.

Imorgon kan allt ha fått en helt annan innebörd.

Allt vi har är bara till låns, och vissa saker går aldrig att ersätta.

Kram och Hejdå Bloggen

Tankar som snurrar. Läs mer »

När någon äntligen lyssnar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 25 februari, 2016 / Allmänt / 3 minutes of reading

Kära Blogg

Våren har äntligen kommit. Meterologerna har nu bestämt att det verkligen är vår i Skåne.

Den här dagen träffade jag människor som sett och hört olika härliga vårtecken. Min granne hade till exempel sett ramslök vid sjön och vår käre snickare Pelle, hade hört tranorna i Baskemölla.

Det är bara så ljuvligt, vilken underbar tid vi nu går till mötes.

Så var det äntligen tid för mig att få komma till den där doktorn som jag väntat på i en tredjedels år nu.

Han ursäktade sig eftersom han var en halvtimme sen. Jag tröstade med att jag redan väntat i fyra månader, så det var liksom inte så farligt med en halvtimme i väntrummet då.

En fantastisk överläkare som ingav stort förtroende. Han kunde inte heller ge mig något svar på vad som höll på att hända i min kropp och som krånglat de senaste åren…. Något är fel, jag vet det, sånt känner man. Men jag har aldrig varit direkt orolig över min hälsa förut …. inte förrän idag … Mina provsvar var ganska ok, men mitt blodtryck, som alltid varit lågt, var nu skyhögt och långt ifrån normalt. Konstigt och oförklarligt. Egentligen hade jag själv kunnat gissa mig till det, eftersom det liksom har känts i hela huvudet och brummat och rungat som en lastbil på tomgång inne i mitt huvud.

Den där reumatikermedicinen ska nu kastas och ersättas med hederligt knark. Nya undersökningar ska göras. Buken ska scannas, bentäthet ska kontrolleras …

Allt blir nog bra tillslut, och tills dess krigar jag på som förut.

När jag kom hem från lasarettet såg det ut som om Stefan också haft ett mindre krig här hemma. Jag började nästan misstänka att han har en hemlig böjelse för rivningsarbete och förödelse. Nu hade han gett sig på väggen mellan bastun och klädkammaren. Mitt i rivningsmassorna sprang två gråa hundar glatt omkring. Molly och Johnny fulla med gipsdamm. Det lär dröja innan det är lönt att vårstäda här på Dodevägen …

Det har varit mycket fokus på äldsta dottern den senaste tiden. Med all rätt, det är hon mer än välförtjänt av. Men såklart följer jag stolt som en tupp, hennes två yngre systrar också i deras vardag.

Underbara lilla ”kämparamanda” , som nu har påbörjat sin praktiska del på hudterapeututbildningen, har nästan osannolikt stressigt just nu. Hon pendlar till Malmö varevigaste dag och kämpar på utan rast och vila. Arbetsmiljölagen hade inte godkännt det där schemat, det är jag övertygad om.

Äventyremmy sitter fortfarande fast i ödemarken någonstans i Australien och mjölkar sina 600 kossor, tidigar morrnar och sena kvällar. En månad till sedan drar hon och kompisen Matilda vidare i världen.

Jag älskar er töser!

//mamma ♥