Lata dagar och pojkarna här.
Hejsan.
Först måste jag tacka för alla fina och omtänksamma ord om mina ögon och det skenande trycket. Ibland är det skönt att bara få erkänna att man är rädd, och få sätta ord på det. Det blir liksom lite lättare efter det.
Läkaren ringde som bestämt och en tid för en laserbehandling är inplanerad redan i nästa vecka. Jag hoppas så klart att det kommer att ha önskvärd effekt, och försöker nu att inte oroa mig mer än nödvändigt.

Någon helg innan jag gick på semester så var jag på en ensam vandring på stranden vid norra Vitemölla. Det var en härlig förmiddag. Jag strosade fram i ett lugnt tempo och njöt mest av att bara lata mig.

I vattenbrynet låg en fågelfamilj och sov sött när jag kom gående. Jag tror att det var en slags skrake, storskrake kanske… Hur som helst, gulliga var de.

Det ensamma trädet låg kvar på sin viloplats och såg allt annat än friskt ut. En ny bänk hade placerats vid dess sida och vyn därifrån var precis lika vacker som alltid.

Jag gick bort till Haväng innan jag vände åter. Det blev en skön och härlig vandring, precis vad jag behövde.

Barnbarnen
För en vecka sedan, då jag hade mina första semesterdagar, så checkade barnbarnen in här hos oss i Gyllebo. Det blev två fartfyllda dagar med Scott och Nicolaj. Jag hade förberett med en stor laddning pannkakor, vilket även Stefan tycktes gilla.

Dagens citat:
Det är de små sakerna som gör oss lyckliga. Det räcker med ett oväntat meddelande, ett telefonsamtal, en kram, ett leende, en smekning…. Inget mer.
En varm kram från mig
Annika

Lata dagar och pojkarna här. Läs mer »







































