Hej hej
En eftermiddag på vår semester så körde vi ner till Haväng.
Dagen var varm och het, och parkeringen var till bredden fylld med bilar.
Det var alla sorters människor som sökt sig till havet den här dagen. Det var vandrare, hundägare, semesterfirare, surfare, soldyrkare… ja alla de sorter. De flesta var nog mest badsugna, men några verkade även vara flygsugna.
På skjutfältets södra del hade man riggat upp en station där man kunde få prova sina vingar genom att flaxa iväg med en slags skärmflygningsmojjäng. Jag och Stefan satte oss i slänten för att studera det hela.
Vi satt där i backen både länge och väl, men det hände inte så särskilt mycket. Kanske ska det till en väldig massa förberedelser först innan man kan lyfta och sväva iväg med en sådan skärm. Fast så som det blåste den här eftermiddagen, så kändes det nästan som om jag själv skulle kunna lyfta bara genom att sträcka ut armarna en aning åt sidorna och låta vinden få tag i min klänning… Salta, varma Havängsvindar!
Men när varken jag eller skärmflygarna lyfte så tröttnade vi och strövade vidare över det vackra fältet. Det är något alldeles särskilt med Haväng och skjutfältet vid den här tiden på året. Det torra gräset och alla de små blåklockorna… jag bara älskar det.
Dagens citat:
Undret är inte att flyga i luften eller att gå på vattnet, nej undret är att vandra på jorden.
Ha en underbar dag.
Annika
