mandelmanns gård – Sida 2

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 december, 2017 / Allmänt, Forsemölla, mandelmanns gård / 3 minutes of reading

Hejsan.

Har ni vaknat till skönsång idag?

Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.

Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.

Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.

För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …

Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.

Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.

Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.

Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.

Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.

Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.

Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.

På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.

Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.

Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.

Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.

Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.

Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.

Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.

Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.

Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.

Men det duger ju inte.

Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.

Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.

Dagens citat:

En god handling stoppar aldrig av sig själv.

Den leder till nya goda handlingar.

En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.

Dessa rötter blir sedan sina egna träd.

Det bästa med goda handlingar är att de gör att

människorna som tar emot dem också blir goda.

Bra va!!

Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.

Kram på er från mig.

Annika

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa. Läs mer »

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Österlen / Av Annika Olsson / 15 oktober, 2017 / Allmänt, mandelmanns gård / 3 minutes of reading

Hejsan.

Oj, den där rubriken lät ju väldigt tokig. Såklart menar jag en ”snabbvisit”, och ingenting annat.

Förra helgen hade de öppet sin sista dag där på Djupadahl.

Jag och min dotter hade kärat ner oss i deras ljuvliga planscher, som Tova Mandelmann tecknat. Så den här sista öppetdagen passade jag på att köra dit och köpa vars två stycken affischer åt oss.

Det finns 5 olika varianter. Jag valde de med kål och den med ätliga blommor. Amanda fick en med tomater.

Visst är de galet fina!?

Såklart strosade jag en sväng i trädgården som det här året haft väldigt många besökare.

Ankorna hade fått flytta till dammen där de brukar skörda sin vattenkrasse som sedan säljs i den lilla butiken. Jag kunde riktigt se hur glada ankorna var över att nu få fri tillgång till allting där i dammen och i hela trädgården. De liksom återerövrade sin gård.

Hos Linderödsgrisarna satt en kille med mikrofon. Han var i färd med att göra en intervju. Inte med varken Gustav eller Marie. Nej han spelade in vad grisen Linderöd hade att säga. Lite längre bort stod en fin stockholmsdam och glodde storögt med halvöppen mun.

Ja, man kan faktiskt undra vad grisen hade för uppseendeväckande historia att berätta den här soliga dagen på Djupadahl …

När jag slank ut genom inträdesluckan tackade jag de underbara ungdomarna som jag nästan lärt känna under sommaren som gått.

På väg hem, när jag var nära att köra över en av alla de yra höns som alltid springer runt där på gården, slog det mig plötsligt varför det känns så bekant när jag är där på gården.

Det är ju som att vara hemma hos Pettson & Findus. Den där sagan mina barn älskade att lyssna på när de var små. Den som jag läste för dem kväll efter kväll när de skulle sova.

Jag har fått en väldigt vacker krukväxt av min svärmor Karin. Det är en spindellilja.

Jag har lyckats dela på den så det blivit två plantor av en. Nu var det åter dags att plantera om dem, och till min glädje hade den ena fått två små nya bebisplantor vid sin sida.

Klarar jag att få dem att överleva så är de utmärkta presenter till mina båda ”blomstersystrar”.

Om man får sina spindelliljor att blomma så har de väldigt vackra, vita blommor.

Ännu har jag inte lyckats så bra med mina exemplar, dvs jag har aldrig någonsin fått dem att få en endaste liten blomstängel. Men man ska aldrig ge upp hoppet.

När vi var på semester på Maldiverna minns jag att det växte just spindelliljor utanför vår bungalow där.

De var så fantastiskt fina!!

Så om jag inte lyckas få mina egna plantor att blomstra, så måste vi nog åka dit igen för att njuta av dem där…. Eller vad tror ni??

Ön Kuredu, som tillhör Maldiverna, var för övrigt en riktig paradisö. Det var som om vi var mitt i en saga. Kanske blir det ett inlägg därifrån lite längre fram.

Dagens citat:

Vad du än gör,

gör det med kärlek.

Hur du än lever,

lev med känsla.

Hur du än talar,

tala gott, äkta och ärligt.

Hur du än älskar,

älska innerligt.

Ha en fin söndag och kram på er

Annika

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann. Läs mer »

Jag och Amanda åkte på skördefest.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 30 september, 2017 / Allmänt, Djupadahl, Gamlegårdens rapsolja, mandelmanns gård, skördefest / 2 minutes of reading

Hejsan

Förra helgen var det full fart här på Österlen.

Den stora äppelmarknaden gick av stapeln i Kivik. Och så hade Mandelmanns sin stora skördefest.

Såklart körde vi bort dit en liten sväng. Såklart …

Jag älskar ju att strosa där!

Speciellt för den här helgen var att det var en liten marknad där med lokala försäljare. Konsthantverk, växter och matprodukter. Alltihopa ekologiskt och miljövänligt såklart.

Jag och Amanda njöt för fullt av den otroligt vackra höstdagen. Solen sken och det kändes nästan sommarvarmt där på gården i dalen.

Mitt i trädgården stod Gustav och spelade på sin fiol tillsammans med en kompis. Han hade tagit en paus från sitt arbete för en stunds roligheter istället.

Så härlig musik som smälte in i naturens egna toner.

Jag och Amanda smög in i tomatdjungeln. Ännu finns det stora härliga tomater på plantorna där inne. Doften är starkare och djupare än någonsin.

Vi strosade vidare, ut i trädgården, där vi mötte de små ankungarna. Så himla söta.

Vi bestämde oss för att ta en liten lunch den här fina dagen i september.

Inne i caféet stod två av de vackra glasstatyetter som Marie och Gustav vunnit i kristallentävlingen. Jag kunde inte låta bli att undra lite var de hade den tredje och förmodligen mest prestigefyllda statyn. Såklart på hedersplats inne i sitt privata hem.

Borta vid kaffeluckan fixade Gustav med ett extra trappsteg så det skulle vara lite lättare för de med kortare ben att nå upp.

Överallt surrade bin runt och samlade in årets sista nektar.

Mätta och nöjda gick vi mot den överfyllda parkeringen uppe i backen.

Inte på hela sommaren har jag sett så mycket människor där på gården.

Mitt hjärta blir varmt av hur de så frikostigt bjuder på sig själv och sin underbara gård.

Jag och Amanda sa hejdå till de söta små griseknoarna och åkte hem till Gyllebo igen.

Där på skördefesten träffade jag en annan gullig lantbrukare. Gustav och Maries närmsta granne från Gamlegård. Han var där för att sälja sin egenproducerade rapsolja.

-”Har man en deppig dag så kan man gå hit till Gustav och Marie, vips är man på gott humör igen … det går liksom inte att vara deppig här”

Och det har han nog rätt i.

Jag har alltid älskat människor som vågar att bjuda på sig själv. Som Gustav och som Marie!

Tack för en fantastisk sommar ♥

Dagens citat:

Medmänslighet är

min favoritsuperkraft!

Hoppas ni får en fin lördag.

Kram Annika

Jag och Amanda åkte på skördefest. Läs mer »

Linderödskultingar hos Mandelmanns

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 2 september, 2017 / Allmänt, Linderödskultingar, mandelmanns gård, regnoväder / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen när det regnade så våldsamt passade jag och min dotter på att hälsa på hos Mandelmanns en stund.

Alla gånger vi varit där i sommar tycker jag att det har regnat och varit rena gummistövelvädret.

Så den här regniga dagen passade ett besök där alldeles utmärkt.

Vi hade sett på instagram att det fötts små griskultingar där och det var dem vi gärna ville träffa såklart.

Allting växer så det knakar där. Grönt och frodigt såhär i skördetider.

De har så himla spännande blommor där tycker jag.

Som den här till exempel, vad liknade den …

I växthuset finns också en massa roliga växter. Djungelgurka till exempel. Och en massa olika tomatsorter som får mig själv att längta efter en egen tomatodling nästa år.

Under de värsta regnskurarna skulade vi under ett tak vid ”gysselstan”, vilket är skånska och betyder gödselstack. Där stod vi mittemot dasset där Gustav byggt sin finurliga vattencistern av en mjölkanna.

Andréa passade på att testa sina 8 år gamla gummistövlar.

-Japp, helt vattentäta ännu, förkunnade hon nöjt!

När regnet lättade något, fortsatte vi vår jakt efter ”ynglingarna Linderöd.”

I dammen såg ankorna ut att leva livets goda dagar. Nyduschade och fräscha som de ju var.

Så hittade vi då till sist fram till familjen Linderödsgris.

De såg ut att ha det så himla bra där de gick och bökade i gjyttjan. En liten ”pellegris” stod mitt i maten och försåg sig. Efter ett tag kom Gustav med lite ogräs från trädgårdslandet.

Vilka glada grisar!! Det kommer att bli goda kotletter av dem.

Vi gick en liten sväng i det stora grönsakslandet och njöt av den vidunderliga utsikten ut över Rörum.

Sedan tackade vi för oss och drog vidare.

Dagens citat:

De vackraste sakerna

i livet är INTE saker.

Det är människor,

minnen och bilder.

Det är känslor, leende

situationer och skratt.

Jag önskar er en underbar lördag och tackar för att ni tittade hit till min blogg.

Jag blir också lite extra glad om ni trycker på lilla hjärtat här nedanför.

Välkomna en annan gång.

Kram Annika

GRATTIS TILL ÅRETS KRISTALL UNDERBARA MANDELMANN!!!

Linderödskultingar hos Mandelmanns Läs mer »

Solrosornas tid hos Mandelmann.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 16 augusti, 2017 / Allmänt, mandelmanns gård, solrosor, tomater / 3 minutes of reading

Gomorron kära ni.

Jag älskar att ströva runt på Mandelmanns Gård på Djupadahl. Fast det vet ni nog redan.

Jag är ju ägare till ”stammiskort” nummer ett, så jag får köra dit när jag vill, förutsatt att där är öppet såklart.

En dag förra veckan åkte jag och min dotter Emmy dit en sväng.

Åhhh … nu börjar allting i köksträdgården blomma för fullt. Och alla solrosorna!

Den här dagen var där fullsmockat med folk och bilar.

Den söta killen i inträdet nickade igenkännande på mig när vi kom.

Där är verkligen förunderligt vackert i deras trädgård.

Och med en söt dotter så kan man liksom inte låta bli att knäppa bilder.

I dammen flöt ankorna förnöjsamt fram. De åt vattenkrasse allt vad de kunde, och hade inte alls tid att bry sig om alla besökare den här dagen.

För att skapa lite spänning i vardagen kan man balansera ut på en sned spång som Gustav har byggt där i dammen. Trots lite balanskonster för fotografen så klarade jag mig torrskodd den här dagen.

Det är verkligen härligt att se hur allting växer, slår ut och förändras där på gården. För varje gång jag varit där under sommaren ser det lite annorlunda ut. Ingen gång är den andra lik.

Nu börjat allting mogna. Äpplen, tomater och andra frukter.

Inne i växthuset där tomatdjungeln finns, där är doften tung av tomat, fukt och jord.

.”som i farmors växthus”, sa Emmy med eftertryck.

Så fantastiskt att bara strosa där.

Just den här dagen när solen tittade fram så blev det varmt och skönt där i dalen där gården ligger.

”Svitt i pälsen blev man”, vilket är skånska och betyder att jag kände mig svettig och varm.

Så kom vi till solrosfältet.

Jag bara älskar solrosor!

Man förstår verkligen varför de heter just solrosor. Gula som solen. Vackra som rosor. Så vänder de sitt ”ansikte” upp mot solen och liksom ler.

Om jag skulle varit en blommor, då önskar jag att jag varit en solros.

Jag gillar att de värnar om bina, där på Djupadahl.

Överallt svärmade de fredliga små bina runt och hoppade från blomma till blomma.

Utan våra bi, så är det ute med oss människor, så var rädda om dem hörrni!!

Så tackade vi för oss.

Såklart köpte vi med oss lite tomater hem.

Lika välgörande för sinnet som för smaklökarna.

Dagens citat:

Sunda relationer är som

blommor.

Ge dem tid och näring

så kommer de att blomma

i all sin prakt.

Tack för att ni kikade in här på bloggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Solrosornas tid hos Mandelmann. Läs mer »

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Österlen / Av Annika Olsson / 29 juli, 2017 / Allmänt, grovarbetare, mandelmanns gård, ved / 2 minutes of reading

Hejsan

På vintern eldar vi varje dag i våra två braskaminer i vår stuga. Jag älskar det, och jag älskar den härliga värmen som sprider sig i huset av en riktig brasa, när vintern stormar utanför.

Men för att kunna elda så måste man förstås ha ved…

Vi har fått köpa den finaste veden av en snäll jaktkompis till Stefan. Direktimporterad från Småland.

Stefan är ju sjukskriven och har ganska dåligt flås, så det var bara för mig att bita ihop och bära in allt i vedboden.

Man kan säga att vi har bytt roller … Stefan fotar och jag gör grovjobbet.

Fast det här med att slita med ved är något jag tycker är ganska härligt faktiskt. Och visst stämmer det att ved värmer många gånger …

Med ett välfyllt vedförråd unnade vi oss en härligt god lunch hos Mandelmanns på Djupadahl.

Det hade regnat rejält i flera dagar och där på gården var det minst sagt geggigt.

I smyg flinade jag åt alla fina turister som trippade omkring i vita tygskor och ljusa byxor och såg allt annat än muntra ut. För det hjälper inte att sura över vädret, det blir inte ett dugg bättre för det.

Jag och Stefan köpte vars en god lunch i trädgårdscafét. Jag tog fjälloumi och Stefan tog köttfärslimpa.

Mmmmm … det var så himmelskt gott. Precis lika gott som jag föreställt mig att det skulle vara och långt ifrån den trista, hårda halloumin man köper i butiken.

Såklart tog vi en liten sväng i trädgården och även i ”tomatdjungeln” i ett av växthusen. Asså, så härliga tomater de har där. Nästan groteskt stora.

Fast det regnat och allting var vått, grått, geggigt och skitigt, så var det ändå så himla vackert där på Djupadahl.

Jag hörde Gustav prisa regnet … ”nu växer det så det knakar ju” …. och så är det verkligen att vara jordbrukare.

Växterna och grödan behöver det där regnet, annars blir det precis ingenting!

Dagens tänkvärda:

Hela världen är en rad underverk,

men vi är så vana vid dem att vi

kallar dem för vardag.

Så är det verkligen! En massa små saker i det dagliga livet är egentligen små underbara underverk. Vi måste bara lära oss att se dem och uppskatta dem.

Varför inte försöka hitta just era små underverk i denna dagen som är precis nu?

Kram på er och tack för att ni tittade in på min blogg.

Annika

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns. Läs mer »

Loppisfyndet och sommarparty.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 11 juli, 2017 / Allmänt, mandelmanns gård / 3 minutes of reading

Hej hej.

Minns ni det där loppisfyndet?

Den tunga gamla målarstegen som jag köpte här.

Den har nu fått lite utsmyckning och får stanna hos mig ett tag framöver som ett vackert stilleben.

En stålmyra får klättra lite nonchalant på sidan och några korgar med väldoftande lavendel.

Sedan får jag gå och smaka på känslan … kanske får det bara vara såhär i år …

Vi var bjudna på sommarparty hos kära vänner och jag ville så gärna ha med mig en burk ”lyckomarmeGlad” åt värdinnan.

En snabb vända till Djupadahl fick det bli.

Underbara, vackra Djupadahl.

Såklart kunde jag inte låta bli att slinka in om på gården en liten vända. Bara för att njuta av den bedårande växtligheten och allt som stod som allra vackrast i blom just nu.

I växthuset var det alldeles tyst och stilla. Som en liten mus tassade jag runt och njöt av den underbara tomatdoften som nästan var bedövande där inne. Vilka tomater!! Ännu gröna, men så vackra. Utan att röra vid någonting, satte jag bara nästippen mot den största av stora bifftomater och tog ett djupt andetag. Vilken underbar upplevelse.

När jag strövade vidare ut i trädgården stötte jag på råttehunden Siri. Hon satt bara där helt surmulen och dyster bakom ett fint nät. Fast jag kärvänligt försökte blidka henne, förärade hon mig inte ett enda ögonkast …

Nä, hunden Siri hade bara ögon för Gustav, som för dagen rensade ogräs vid ankdammen.

Underbare Gustav Mandelmann. Hela tiden blev han avbruten i sitt arbete av gårdens gäster som alla ville säga ett par ord till honom. Berömma eller bara säga hej. Lika glad och vänlig som alltid.

Jag strövade vidare genom den fantastiska trädgården.

Ungdomarna var i full färd med att skörda grönsaker. Och innan jag lämnade Djupadal för denna gången träffade jag på Marie som jag fick ta ett underbart foto av.

Tack fina Mandelmanns för denna gången.

… och som du sa Gustav, nästa gång ska jag ”hojja” genom skogen hit.

Oj oj, sedan blev det brått för mig. En dusch och ny kläder så var jag redo för sommarparty. Med en burk marmelad och en liten blomma susade vi till Tomelilla. Tack familjen Eriksson för en fin kväll.

Dagens tänkvärda ord:

Det finns ingen

skönhet som du

kan uppleva

eller skapa,

om den inte

redan fanns

inom dig.

Jag tror egentligen inte att vi behöver fara hela jordklotet runt för att möta skönhet och fantastiska platser. Ofta finns de mycket närmre än man kan ana. Det gäller liksom bara att öppna ögonen och verkligen se.

Såklart finns det spektakulära platser som man liksom hissnar över att få uppleva. Mina favoritplatser är Gyllebo, och Ngorongoro i Tanzania. Så olika, så underbara!

Har ni några favoritplatser som tagit andan ur er?

Kram och ha en bra dag.

Annika

Loppisfyndet och sommarparty. Läs mer »

En regnig premiär hos Mandelmanns.

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 4 juli, 2017 / Allmänt, mandelmanns gård, regn, trädgårdsland / 3 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen har de slagit upp portarna för årets trädgårdssäsong.

Familjen Mandelmann på Djupadahl.

Premiärdagen var en regnig och lerig dag. Ändå var det en hel del människor som den här dagen trotsade vädrets makter och gjorde årets första besök där.

Jag och Stefan var två av dem, och jag köpte ”stammiskort” nummer 1 för det här året.

Där är så härligt och vackert där på Djupadahl. Det kvittar egentligen vilken sorts väder det är.

Ankorna såg ut att njuta av det ljumma regnet som föll, och alla blommor och grönsaker tvättades rena och fräscha från allt sommardamm av vår herre. Praktiskt och precis som det ska.

Maken min har alltid lite svårt för att tänka ut vad han behöver ha för kläder när vi gör våra utflykter tycker jag.

-ta din regnjacka , hojtade jag innan vi for ….

Ja, jag tänkte ju inte på att säga vilka skor han skulle ta på sig, så han fick försiktigt tassa runt där i leran i sina fina sandaler och tjocka tubsockor som sög åt sig lervällingen som ett läskpapper.

Lite surmulen var han allt över sitt misstag.