Loppisfyndet och sommarparty.

Hej hej.
Minns ni det där loppisfyndet?
Den tunga gamla målarstegen som jag köpte här.
Den har nu fått lite utsmyckning och får stanna hos mig ett tag framöver som ett vackert stilleben.
 
En stålmyra får klättra lite nonchalant på sidan och några korgar med väldoftande lavendel.
Sedan får jag gå och smaka på känslan … kanske får det bara vara såhär i år …
 
Vi var bjudna på sommarparty hos kära vänner och jag ville så gärna ha med mig en burk ”lyckomarmeGlad” åt värdinnan.
En snabb vända till Djupadahl fick det bli.
Underbara, vackra Djupadahl.
 
 
Såklart kunde jag inte låta bli att slinka in om på gården en liten vända. Bara för att njuta av den bedårande växtligheten och allt som stod som allra vackrast i blom just nu.
 
I växthuset var det alldeles tyst och stilla. Som en liten mus tassade jag runt och njöt av den underbara tomatdoften som nästan var bedövande där inne. Vilka tomater!! Ännu gröna, men så vackra. Utan att röra vid någonting, satte jag bara nästippen mot den största av stora bifftomater och tog ett djupt andetag. Vilken underbar upplevelse.
 
När jag strövade vidare ut i trädgården stötte jag på råttehunden Siri. Hon satt bara där helt surmulen och dyster bakom ett fint nät. Fast jag kärvänligt försökte blidka henne, förärade hon mig inte ett enda ögonkast …
 
Nä, hunden Siri hade bara ögon för Gustav, som för dagen rensade ogräs vid ankdammen.
Underbare Gustav Mandelmann. Hela tiden blev han avbruten i sitt arbete av gårdens gäster som alla ville säga ett par ord till honom. Berömma eller bara säga hej. Lika glad och vänlig som alltid.
 
Jag strövade vidare genom den fantastiska trädgården.
Ungdomarna var i full färd med att skörda grönsaker. Och innan jag lämnade Djupadal för denna gången träffade jag på Marie som jag fick ta ett underbart foto av.
Tack fina Mandelmanns för denna gången.
… och som du sa Gustav, nästa gång ska jag ”hojja” genom skogen hit.
 
Oj oj, sedan blev det brått för mig. En dusch och ny kläder så var jag redo för sommarparty. Med en burk marmelad och en liten blomma susade vi till Tomelilla. Tack familjen Eriksson för en fin kväll.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det finns ingen
skönhet som du
kan uppleva
eller skapa,
om den inte
redan fanns
inom dig.
 
Jag tror egentligen inte att vi behöver fara hela jordklotet runt för att möta skönhet och fantastiska platser. Ofta finns de mycket närmre än man kan ana. Det gäller liksom bara att öppna ögonen och verkligen se.
Såklart finns det spektakulära platser som man liksom hissnar över att få uppleva. Mina favoritplatser är Gyllebo, och Ngorongoro i Tanzania. Så olika, så underbara!
Har ni  några favoritplatser som tagit andan ur er?
 
Kram och ha en bra dag.
Annika
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top