Så himla kul att fylla 50!

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
Jag har haft underbara dagar. Fantastiska.
Jag skulle kunna skriva en bok om min 50 årsdag, men det går ju inte, och jag är ju ingen författare. Men lite kan jag försöka att berätta.
Min sista kväll som 49 åring satt jag och mös i min fåtölj när regn och rusk härjade utanför. Plötsligt stod en kär gammal vän på min trappa. Inte någon gammal vän utan en vän jag haft sen gammalt. En vän jag tappat bort i livets labyrint. En vän jag har många minnen tillsammans med, en vän som varit med om mina galnaste upptåg, en vän som vet mina bästa bevarade hemligheter, den vän jag alltid ringde när livet kändes taggigt … Fina goa Madde, TACK! … tack för att du kom! Nu tänker jag inte tappa bort dig igen! Punkt!
 
Så var det dags att sova med nya bettskenan, Inte lätt! Klockan tre somnade jag dock till slut, för att snart vakna upp igen av värsta chocken. Tre vrålande töser stod vid min säng och sjöng och gastade för fulla halsar. Tre apor. Klockan var fem, och jag hade tydligen blivit så väldigt mycket äldre över bara en natt … inte konstigt att jag kände mig trött …
Ute i vårt orangeri var det framdukat en fantastisk frukost, med nybakta bullar av aldrig smakat slag. Gudomligt goda. Mina älskade töser hade pyntat och gjort allt så jättefint. Tysta som små möss, hade de fixat allt för att kunna väcka mig innan min egen klocka ringde halv sex. Jag fick presenter och överraskningar och hade en härlig morgon. TACK STEFAN och TACK TÖSER!
När unga töser går upp så väldigt tidigt, blir det liksom ett bakslag efter ett tag. Unga flickor blir lätt trötta. Döttrarna sov sig pigga hela förmiddagen, medan jag och Johnny sprang ut i skogen.
Sedan var det dags med förberedelser. Amanda for iväg till sitt jobb några timmar, Emmy bidrog med sitt lugn och  Andréa fixade garneringen på tårtan, men först tog hon ett bad.
Efter det satte liksom dagen igång i en rasande hastighet, och jag skulle kunna berättat om varje present, om varje gäst, om varje underbart ögonblick. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker istället visa några av alla bilder som togs …
 
Vädret på min 50 årsdag var inte alls det jag hade drömt om. Lite för kallt, lite för mulet och mycket för blåsigt. Men det blev bra ändå, Jättebra och någon tog sig till och med ett dopp.
Så skulle jag kunna skriva om varenda gåva jag fick, varenda underbar blomma som nu smyckar mitt hem. Men jag fick så mycket och allt är jag så oerhört glad och tacksam för, så det får räcka med att jag berättar om en sak.
Det var en present från mor Karin, alltså min svärmor. Hon hade med omsorg valt ut en antik gammal fin sak som gått i arv genom släkten. Det var en fasettslipad tjock glasskiva omfattad med silverhandtag. En oersättlig sak liksom. Precis när Stefan skulle räcka mig den vackert inslagna present for hela paketet med ett brak i golvet. Pang, krasch, bom…
Ja, så kan det gå. Inget kalas utan kras. Lite synd om mig, men mest synd om mor Karin. Fast jag ska nog komma på ett sätt att laga och fixa till det där fatet igen. Det blir kanske aldrig som förr, men helt ska det bli igen.
 
 
Nu tänker jag avsluta med ett enkelt tack.
TACK! till alla som uppmärksammade mig på min dag.
 
”Njut av stunderna i livet, i morgon är de minnen”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
Annika 50 år
 
Dela gärna
     

Så himla kul att fylla 50! Läs mer »

Coolaste bettskenan i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
 
Idag har jag varit hos tandläkaren IGEN. Ja, nu tror jag nog att det var för sista gången på ett tag. Det var min bettskena som var färdig, så nu slipper jag bita sönder fler tänder i sömnen.
Jag kom överens med tandsköterskan att hon fick välja en färg på skenan som passade min personlighet … och hur tuff kände jag mig då inte när jag fick den!! En neongul och självlysande. Det ska verkligen bli spännande att väcka Stefan någon natt och ge honom ett brett leende i mörkret …
En gång om året brukar jag behöva gå på systembolaget. Idag var det tid. Personalen i Tomelilla är verkligen helt underbar. Förvirrad och villrådig stod jag och bligade på de tusen olika boxar vin som stod uppallade på hyllorna. Plötsligt kom en försynt ung man från lagret och undrade om jag behövde hjälp,  …ja han tyckte jag såg hjälplös ut. Och han kunde då verkligen allt om viner. Jag valde hans förstahandstips – lite dyrare men mycket godare. Men så var jag bara tvungen att köpa en box vin till, som hette ”tre apor”. Namnet fick mig helt osökt att tänka på mina döttrar…
 
Nog är min trädgård prunkande grön och vacker just nu. Men aldrig blir mina buskar och blommor fullt så bedårande som utlovas på foto och i trädgårdstidningar. Några växter ”kolar bara vippen”, andra bestämmer sig för att flytta och börja växa på helt andra ställen än de jag har valt ut åt dem, några invaderas av alla tänkbara hungriga småkryp. Just nu är rosorna fulla av en sorts hungriga larver. På persikoträder växer en enda frukt. Rosen från Boan blommor visserligen, men ser allt annat än kry ut. De små rosa lammöronen har flyttat och växer utanför rabatten och i en stubbe. Det blir aldrig likadant år från år, och det är det som gör det så spännande.
 
Jag grunnar lite på vad jag ska ta mig till med våra syrenbuskar. De har liksom blivit så glesa och taniga nere vid ”fötterna”. Jag tror att de måste beskäras så de föryngrar sig lite. Men blommar gör de. Helt ljuvligt!
 
Jag har särskilt en syrenbuske som är sådär lite extra vacker. Blommorna är två färgade. Helt bedårande. Egentligen är det vår granne Ursulas buske. För många år sedan råkade hon sätta den på fel sida gränsen, in på vår tomt. Några veckor efter störtade Stefan ut och flyttade hela stängslet, och vips stod hennes buske på vår sida … Det är då för väl att Ursula är en vänligt sinnad människa.
 
”Älska din granne men sätt upp ett staket!
 
Och med kärleksglasögon på näsan säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna
     

Coolaste bettskenan i Gyllebo. Läs mer »

En regndroppe kommer sällan ensam.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Den senaste tiden har det varit höst här i Gyllebo. Regn, blåst och kyligt.
Jag älskar egentligen att springa i sånt väder, men idag var det inget kul. Det var inte vädret som förstörde min runda, utan vänstra sidan av min kropp kan man säga. Ryggen, höften, benet och hälskrället…. Japp, jag ”kastade in handduken”, gav upp och vankade hem igen. Men säg den sorg som varar för evigt … för där hemma väntade två döttrar som var fulla med fnitter, bus och stoj.
 
Jag har själv ställt diagnosen hälsporre. Vi googlade lite på min krämpa och då stod det klart att jag var tvungen att införskaffa gamla hederliga Birkenstocksandaler, för ska man någonsin bli bra igen så får man aldrig mera gå barfota. Egentligen förstår jag inte varför dessa enkla, lite halvfula skor ska behöva kosta en halv förmögenhet …? Men bara att bita ihopa och betala.  Jajamen,  det kostar att ligga på topp!
 
Idag har vi blivit bjudna på midsommarfest. Det är Andréa och veterinärgänget som ställer till kalas … hemma hos oss själva. Underbara ungdomar.
 
En bild av några av veterinärerna från festen i fjor.
 
Jag har virkat 130 mormorsrutor till en filt och allihopa är klara nu och ska monteras samman. Det är ett pilligt jobb som kräver glasögon och bra ljus. Fast det tycker jag egentligen är ganska passande. För om man gör en mormorsfilt så kan man lika gärna se ut som en mormor också.
 
När Andréa såg mig i glasögonen, skrattade hon så hon nästan kissade på sig, och då tycker jag inte att det är mer än rätt att alla ni andra också får skratta lite … så här är jag :
 

 
”Den som får andra att skratta måste tas på allvar.”
 
 Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

En regndroppe kommer sällan ensam. Läs mer »

Mors Dag – me like!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Idag har det varit Mors Dag hela dagen. En toppen dag, om ni frågar mig. Det kunde faktiskt vara mer än bara en gång om året.
Först av allt vill jag säga grattis till min egen änglamamma Ingrid, uppe i himmelen. Hoppas du haft en lika bra dag som jag har haft.
 
”En mors kärlek är en kärlek ingen glömmer.”
 
Dagen började med en härlig tur runt sjön med mina pågar.
 
Hela dagen var en riktig mysdag.
Vi var allihopa och åt på creperian ”Franskans” i Rörum. Och det kan jag verkligen rekommendera. Jättegott och mysigt. Sedan blev det kaffe och tårta här hemma.
Tack familjen, för att ni förgyllde min dag.
 
Tack för blommor och blader och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna
     

Mors Dag – me like! Läs mer »

Vad en liten gumma kan gno.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
 
Nu stundar det några viktiga högtidsdagar. Närmast i tiden är det Mors Dag. Viktig dag!
Jag tycker att jag vill ha det lite städat och välordnat hemma då. Nu är jag ingen direkt pedantisk människa. Var sak på sin plats vill jag förstås ha. Dammtussar under sängen kan jag leva med, men det ska inte knastra alldeles för mycket under fötterna när man tassar omkring inomhus. Ja, sån är jag och så vill jag ha det.
Eftersom min rygg inte tål att jag utför för mycket städrörelser just nu, hade Stefan lovat heligt och dyrt att hjälpa till med detta. Nu hade han ju så rysligt viktiga saker att uträtta hela förmiddagen, så jag får väl säga att jag själv fick göra det mesta….
Mor Karin är en fin människa, men jag tycker nog att hon missade något där i barnuppfostran med sin yngsta son…
 
Efter en hel dag i skurkärringens tecken, linkar jag nu runt som en skadskjuten kråka. Men det hindrar inte att jag ändå njuter av alla underbara blommor som  står i sin fulla prakt i trädgården just nu.
 
Rosenskäran ….
Underbara nejlikor …
 
 
Rhododendron med den ljuvliga färgen …
 
En azalea i samma underbara färg …
 
En näpen studenknapp …
 
Min övervintrade kärlekspelargon …
 
Så har vi den där överlevaren som Stefan var nära att ta död på när jag var på min resa på Bali. Av någon övernaturlig förklaring lyckades han återuppliva den stackars växten igen lagom till min hemkomst, och tänk, nu blommar den som aldrig förr …
 
Ja, se blommor, det är mitt liv de!
 
Med en bild från vår regniga joggingrunda i morse säger jag Hejdå Bloggen.
Och hörni, glöm nu inte era mammor i morgon.
Själv hade jag önskat att de hade besökstid i himlen.
 
”Den dumme städar och städar, geniet behärskar kaos.”
Dela gärna
     

Vad en liten gumma kan gno. Läs mer »

Nyfrisserad.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Ikväll blev min beställning färdig. Den där bänken med ”former” som jag berättat om. Och den blev riktigt bra tycker jag. Stefan ska aldrig verka särskild nöjd själv med sina projekt, så han går mest runt och  ”hummar” och fnyser.
 
Fåglarna i Gyllebo har som mest bråttom nu. Det kacklas och piper och gnyr i varenda holk. Tiden går så väldigt fort så vips är ungarna flygfärdiga och då blir det tyst och stilla igen. Jag tycker egentligen att det ska bli lite skönt när ungarna ger sig iväg, för här är fågelskit lite varstans. På utemöbler, fönsterrutor, trallgolvet … Får vi inte fågelinfluensa nu, så får vi det aldrig.
 
 
 
Idag har jag varit och blivit klippt. Hos samma ”gamla” frissa som jag alltid gått till. Nåja, sedan jag var i 17 års åldern. Goa, fina Marianne. Fast jag säger alltid ”Marrjan”, för så hette hon när vi gick i skolan.
Det var sedan länge planerat att hela kalufsen skulle ryka idag, men så blev det nu inte. Det går helt enkelt inte att göra någon annan frisyr av mitt trollhår, än den jag redan har. Det blir liksom inte Annika då.
Jag måste dock påpeka att det faktiskt har hänt under min livstid, att jag klippt av det mesta av håret … Men det var då de. Idag fick det räcka med en damig håruppsättning.
 
Nu har alla döttrar lämnat skutan (alltså åkt ifrån Gyllebo), och här är så konstigt tyst och tomt. Det enda som finns kvar är lite svart mystisk gegga i handfatet …
 
Vill ni, så ses vi en annan dag.
Hej då Bloggen.
 
Dela gärna
     

Nyfrisserad. Läs mer »

Allt som lever är lyckligt.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
I morse hade jag  bestämt mig för att inte rusa upp klockan sex när klockan ringde, utan ligga kvar en liten stund och dra mig.  Jag lyckades mot förmodan att somna om och vaknade upp totalförvirrad. Yrvaken och vilsen staplade jag upp och plirade mig närsynt omkring och insåg att klockan var över åtta. Det var hemskt. Jag gillar verkligen inte det här med sovmorgnar. I morgon återgår jag till mina vanliga rutiner igen.
Annars har dagen flutit på som vilken vardag som helst.
 
Jag tänkte baka lite för en kommande föllsedau, och då tänkte jag att det kunde passa perfekt med negerbollar. Egentligen håller jag på att lära mig att säga chokladbollar istället. Jag tycker att det är ok för mig att ändra mig, för är det människor som mår dåligt och blir ledsna av ett ord, så behöver jag faktiskt inte använda det, jag har liksom inget tvång att göra det. Hur som helst så blev bollarna himla goda och det största bekymret nu blir var jag ska gömma dem, så de inte tar slut innan det är tänkt liksom.
 
 
 Ikväll när Stefan kom hem, snickrade han lite på ett projekt som jag önskat ganska länge. Nu är det förstås väldigt länge sedan jag såg det på Tv:s Bygglov och fick idén, så jag kommer inte riktigt ihåg hur det skulle se ut. Det ska i alla fall bli en bänk med ”former”.  
 Jag lagade kvällsmat med Emmy och alla djuren som sällskap. Det blev köttfärslimpa på gris och älg. Mumsfillibabba.  Amanda sov sin Törnrosasömn mellan sina två jobbenätter, och har ingen väckt henne så sover hon än … 
 
Det har varit en helt vanlig underbar onsdag som alltid i Gyllebo, som jag presenterar i bilder istället …
för en bild säger som bekant mer än tusen ord.
 
 
So Long från mig, kanske ses vi i morgon igen.
 
Dela gärna
     

Allt som lever är lyckligt. Läs mer »

Joggingannika tar en vilodag och blir bullmamma.

Lämna en kommentar / Allmänt, Träning / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
När jag vaknade och kände mig som en kryckig gammal tant på femtio år, bestämde jag mig för att det fick bli en viloperiod från springningen ett tag. Istället blev det extra mys med Judith och Snowie på morgonkvisten. Min hälsporre gjorde sig till alldeles extra mycket, så kanske måste jag investera i nya joggingskor. Det är de roligaste skorna att köpa tycker jag.
 
När Amanda kom hem från sitt jobb festade vi på kinderägg, samtidigt som vi chattade med Andréa. Hon är lyckligt tillbaka i Danmark på sitt collegie nu. Härligt, snart är hon hemma hos oss på riktigt. Egentligen tycker jag att det är bra att hon gör en mellanlandning i Danmark och packar upp sina väskor där. Om man känner Andréa rätt, så vet man att hon kan ha dragit på sig diverse olika ohyra som loppor, löss och kackerlackor. Sånt man inte vill ha in i sitt hus. Senast när Amanda var ute och reste fick jag en matta med en fripassagerare i. En sorts groda som inte såg ut att må så bra.
 
 
Det är då märkligt vad bullar kan försvinna. Det var inte så länge sedan jag tog mig i kragen och trixade ihop lite kanelbullar som jag paketerade och frös in. Jag tycker att det är bra att ha lite i gömmorna ifall någon tittar ut till oss i Gyllebo. Det finns ju inte direkt något snabbköp som man springer över till här ute i skogen.
Så idag tog jag mig i kragen igen. Att baka är inte min favoritsysselsättning, det händer alltid något som gör att det inte blir som jag tänkt från början. Idag råkade det komma en bit äggskal med i degen. Jag tror att jag fick bort det mesta, men jag är inte sådär bombsäker på det. Nu tycker jag inte att man kan kasta en dubbel sats vetedeg för en sån bagatell. Jag får helt enkelt se det som när man lägger en mandel i gröten. Någon kommer att bli förvånad ….
 
Ikväll har töserna gjort en mexikansk övernaturligt grej. De har tillkallat någon demon som heter Charlie. Man skulle kunna se om han var närvarande genom att ett par blyertspennor rörde sig. Tsss … jag såg allt att Emmy blåste på den där pennan. Hur som helst, så måste den där Charlie ha väldigt många att besöka eftersom det har blivit rysligt populärt över hela världen. Han får vara förlåten att han inte hinner hit ut till oss också.
 
 

 
 
 
 
 

Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Joggingannika tar en vilodag och blir bullmamma. Läs mer »

Stefan blir 59 år ung idag.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Idag fyller min make och livskamrat 59 år. Självklart kom jag ihåg att fira honom tidigt i morse innan han for iväg på sitt jobb. Nu när han blivit en inbiten simmare tyckte jag att det kunde passa med en varm och gosig badkappa. Jag hade köpt den i storlek 6XL, så jag var ganska säker på att den skulle passa honom. Jag tror att han blev glad för den.
Faktiskt så blev det en fantastiskt god tårta av mitt misslyckade försök igår, och för att vara säker på att det bara var en tillfällig formsvacka i min bagarkarriär så gjorde jag ytterligare en botten för att försäkra mig om att jag kan klara av det. Perfekt!
 
 
Jag har haft det lite extra besvärligt med min rygg idag, och som om det inte skulle räcka så har foten börjat krångla med en begynnande hälsporre. Små bekymmer egentligen, men nog så irriterande.
Ja, så har jag varit hos tandläkaren igen. Jag tror att hon är väldigt förtjust i mig, för hon hittar på mer och mer som jag måste fixa till. Bettskena är det som nu står på tur.
 
Men så livades hela Gyllebo och min tillvaro plötsligt upp. Två töser kom för att fira föllsegrisen. Det blev mer presenter och ytterligare utstyrsel för Stefan att ha nu när han har börjat simma. Riktigt proffsigt ser det ut nu, med badmössa och en sån där klämma för näsan som elitsimmarna har. Så kom det en blomsterkvast från vännerna i Tomelilla. Den blev nog jag själv mest glad för. Ljuvlig bukett. Och är jag glad, är Stefan glad.
 
Jag bjöd på Stiffes favoriträtt, dansk fläskestek och gräddsås, och efter maten var det dags för årets ”rapsbilder”.
 
 
Ja, som ni ser så fattas det en flicka på bilderna.
Så Andréa, om vi har tur så står rapsen kvar på söndag, för då hoppas jag att du äntligen kommer hem.
Se detta som en order!
 
Som vanligt säger jag hejdå Bloggen med en bild från morgonrundan och kanske ses vi i morgon.
 
 
Dela gärna
     

Stefan blir 59 år ung idag. Läs mer »

Det finns inga misslyckade tårtor … bara lite olika höga.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Äntligen, äntligen är hon på väg hem. Min söta, goa dotter, Andréa. Jag har de senaste dagarna fått ett par sms med en del olika information om den stundande hemkomsten. Med hemkomst menas att hon alltså inte kommer hem hit, utan hon kommer till Danmark och stannar där en vecka ytterligare ungefär.
Lite paff blev jag när hon skrev att hon skulle flyga till LA. För mig kändes det som det var på helt fel håll hon tänkte åka för att komma hem, men när man är på Fiji, så spelar det tydligen ingen roll vilket håll om jordklotet man väljer för att komma hem.
Det viktigaste är att hon kommer hem.
Jag är så oerhört glad att jag valde att åka och träffa henne några veckor på Bali och särskilt glad är jag över vårt fantastiska äventyr på Komodo. Våra strapatser är fantastiska minne för livet.
Välkommen hem min söta tös.
 
 
Så är jag lite deppig…. Ja deppig och deppig … det är jag väl egentligen inte, för jag är på det stora hela ganska glad av mig. Fast lite dyster är jag allt när jag glor på platsen där min älskade ”Mose brinnande buske” brukar växa upp. Jag inser att det inte kommer att komma upp någon buske där i år. Jag kan inte förstå vad som tagit åt buskskrället. Den har alltid varit så fräsch och frodig, men i år totalvägrar den.
 
 
Men man ska inte springa och hänga läpp för ett enda misslyckande och en buske som inte vill bruka allvar. Det finns så mycket annat som är helt underbart just nu. Både odlade blommor och alla de vilda runt om här i Gyllebo. Här kommer en bildkavalkad, så håll till godo med dagens fotoskörd.
 
 
En blomma i min trädgård som jag är speciellt fäst vid är en vacker … ja, nu har jag glömt namnet på den, men den har en helt bedårande färg. Den har jag fått av min syster Görel en gång för ganska länge sedan. Kanske heter den Iris …?
 
 
Jag är inte så väldigt noga med det här med ”bäst före datum”. Oftast håller maten betydligt längre än vad som står på förpackningen, och jag litar mer på mitt smak och luktsinne istället. Idag när jag skulle göra en smarrig potatisgratäng till kvällsmat blev jag faktiskt ganska besviken. Osten jag tänkte använda i gratängen såg verkligen inte aptitlig ut, trots att den enligt förpackningen skulle vara fullt ätlig ytterligare några dagar.
Mögelost på riktigt alltså.
 
Jag har bakat en tårtbotten idag!
Jag har världens bästa recept på en sockerkaksbotten till tårtor. Jag har gjort den tusentals gånger och jag misslyckas aldrig med den … trodde jag ända tills idag.
Så som den såg ut idag när den var klar, så brukar den aldrig se ut. Jag får helt enkelt se om det går att göra något av den, eller jag ska ge det hela en chans till, och hålla tummarna för bättre lycka nästa gång.
Jag såg hur Stefan hängde med huvudet när han fick syn på eländet. Han förväntar sig nog en lite trevligare tårta på sin dag.
 
 
 Med en bild från morgonens springtur önskar jag alla en mysig kväll, och när jag laddat klart tror jag att det får bli ett nytt försök med bakningen.
Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Det finns inga misslyckade tårtor … bara lite olika höga. Läs mer »

Rulla till toppen