Kära Blogg
Den senaste tiden har det varit höst här i Gyllebo. Regn, blåst och kyligt.
Jag älskar egentligen att springa i sånt väder, men idag var det inget kul. Det var inte vädret som förstörde min runda, utan vänstra sidan av min kropp kan man säga. Ryggen, höften, benet och hälskrället…. Japp, jag ”kastade in handduken”, gav upp och vankade hem igen. Men säg den sorg som varar för evigt … för där hemma väntade två döttrar som var fulla med fnitter, bus och stoj.
Jag har själv ställt diagnosen hälsporre. Vi googlade lite på min krämpa och då stod det klart att jag var tvungen att införskaffa gamla hederliga Birkenstocksandaler, för ska man någonsin bli bra igen så får man aldrig mera gå barfota. Egentligen förstår jag inte varför dessa enkla, lite halvfula skor ska behöva kosta en halv förmögenhet …? Men bara att bita ihopa och betala. Jajamen, det kostar att ligga på topp!
Idag har vi blivit bjudna på midsommarfest. Det är Andréa och veterinärgänget som ställer till kalas … hemma hos oss själva. Underbara ungdomar.
En bild av några av veterinärerna från festen i fjor.
Jag har virkat 130 mormorsrutor till en filt och allihopa är klara nu och ska monteras samman. Det är ett pilligt jobb som kräver glasögon och bra ljus. Fast det tycker jag egentligen är ganska passande. För om man gör en mormorsfilt så kan man lika gärna se ut som en mormor också.
När Andréa såg mig i glasögonen, skrattade hon så hon nästan kissade på sig, och då tycker jag inte att det är mer än rätt att alla ni andra också får skratta lite … så här är jag :
”Den som får andra att skratta måste tas på allvar.”
Hejdå Bloggen