Kära Blogg
Den här dagen var jag på mitt livs första bokpremiär. Det var inte vilken bok som helst inte, utan det var en bok skriven och författad av min yngsta moster Iréne. Boken handlar om den mest fantastiska kvinna man kan tänka sig. Min mormor Olga!
Först av allt måste jag rikta mitt varma tack till dig Iréne, för att du gav oss alla möjligheten att få ta del av detta.
TACK!
Om min mormor skulle jag kunna skriva hur mycket som helst här. Men det ska jag inte göra, inte just nu i alla fall. Jag måste bara nämna att hon var en fantastisk kvinna. Hon gav liv åt 13 små barn, varav två tvillingpar med bara lite drygt ett år emellan. Att ha fyra blöjbarn på en och samma gång det kan ju ge vem som helst skrämselhicka. En otrolig kvinna med ”stort knä” (som Iréne skrivit i sin bok)
Min och vår allas fantastisk Olga.
(min morfar och mormor)
(en del av familjen Blennow, min mamma Ingrid i Olgas knä)
(min mamma Ingrid och mormor Olga)
Dagen för boksläppet var valt med stor omsorg.
Den 11 oktober 1908 föddes hon, vår Olga. Så ingen dag kunde väl passa bättre än just mormors egen födelsedag.
Iréne hade bjudit oss alla. De som ville och hade möjlighet samlades hemma hos min kusin Caroline, där vi tillsammans åt en bit mat. Vi blev bjudna på den mustigaste, godaste köttgryta man kan tänka sig. Till kaffet fick vi äppelkaka med vaniljsås.
För mig kändes det alldeles extra bra att få dela dagen med några av mamma Ingrids syskon. Att i deras ansikte se de drag och välbekanta minspel som jag så ofta såg i min mors ansikte, det är en speciell känsla.
Att även träffa några av alla mina ”Blennowkusiner”, det var alldeles särskilt kul.
Jag är säker på att både mamma Ingrid och mormor Olga den här dagen hängde uppe i taklisten där hos Caroline och kikade ner på oss. Jag tror att de båda flinade förnöjt över att se oss alla samlade tillsammans för att ta del av vår gemensamma historia.
Mina tankar går också till den sista pratstunden jag hade med min mamma, dagen innan hon dog. Jag minns alldeles särskilt en mening hon sa: … ”Annika, jag älskar verkligen ALLA mina syskon, varendaste en av dem”….
Så kanske är det verkligen så? Blod är tjockare än vatten, när det verkligen gäller liksom!?
Den här dagen kändes det faktiskt så.
Så återigen:
Tack Iréne och Tack Caroline!
Ja, inte nog med att vi hade en fantastisk dag i Lund. I Sotji i Ryssland lyckades min goe svärson, Jimmy Eriksson, knipa till sig en guldplaceringen i dagens formeltävling.
Underbart grabben. Grattis jimmyboy!
Väl hemma i Gyllebo på kvällen igen, visade lilla hunden Molly sin glädje på sitt eget lilla vis ….
Dagens kloka ord:
”Att finnas till är den finaste meningen av alla.”
Kram och Hejdå Bloggen
