Allmänt

Vår bästa tid är nu.

Kära Blogg
När almanackan visar slutet av augusti, och  gräs och blad börjar se schabbigt gula och trötta ut, då förstår man att det inte kan finnas så många sommardagar kvar på året. Jag tar tillvara på varenda timme jag kan.
Jag jobbar det snabbaste jag kan på mitt kontor för att fort, fort komma ut. 
När man är ute dagarna i ända, blir man ibland lite förvånad när man kommer in och ser sig omkring i huset. Häpet tänker jag, ”jasså, jag har de gardinerna uppe fortfarande, och undrar vem som städar här….”  
 
Min dag bjöd på allt det där jag älskar.
Morgon och efterniddag i bilder:
På kvällen när tempraturen sjunkit lite, passade vi på att spåra med Johnny. Lite extra kul gjorde vi det. Som slut på spåret satt Stefan och Molly som figuranter med snusburk innehållande kattmat. Kan det bli bättre, eller??
Vår duktige ”Johnnygosse” hämtade hem alla apporterna och blev inte särskilt överraskad av att finna Molly och Stefan där i spåret. Han hade ju känt doften av dem redan när vi startade ca en kilometer bort. Makalösa hund!
 
 
Det är en underbar tid nu hörrni, glöm inte att njuta av den.
 
Dagens kloka ord:
”Det finns ingen nyckel till lyckan. Dörren är alltid öppen.”
 
Från mig och mitt älskade gäng, säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
Dela gärna

Vår bästa tid är nu. Läs mer »

Kyd, sås å panntofflor – di e rikti mad … åsse ebblakaga ti kaffed.

Kära Blogg
Det var dags för Johnny att åka på sitt årliga besök hos veterinär Per.
Johnny älskar Per så väldigt mycket att han hela vägen från bilen till mottagningen hoppar jämnfotahopp av ren och skär glädje. Andra besökare brukar titta lite skeptiskt på oss och undrar säkert vad det är för fel på vår hund. Galna kosjukan kanske … Det spelar ingen roll hur många sprutar Per ger Johnny, Johnny älskar allt han gör, och hans ögon lyser av vild glädje. 
Kanske beror hans enorma kärlek till djurläkare på att lillmatte snart är färdig veterinär, och att människor går runt med stetoskop runt halsen är för Johnny fullt naturligt.
Lilla Molly var däremot sur, då hon fick stanna hemma och passa huset. Lilla Diva.
 
På hemvägen från veterinären stannade vi till på graven och slog lite vatten till mamma Ingrids blommor.
Jag saknar dig Ingrid, men hoppas du har det bra.
Jag tror nog att du sitter där och ler varje gång Johnny tigger frukt av oss, precis så som du har lärt honom en gång.
Jag kan till din glädje berätta att denna kunskap nu gått i arv även till lilla Molly!
 
Vi åt ”riktig mat” till kvällsmat. Ja, så säger Stefan. Med det menar han mat som består av kött, brun sås och kokt potatis. Till det ska man ösa upp rikligt med lingonsylt och så ska man dricka kylskåpskall mjölk till, minst en liter. Sallad hör inte hemma på tallriken till denna maträtt … på sin höjd en liten gurkbit!!
Det är egentligen konstigt hur människor i andra länder kan växa upp och klarar sig utan sådan här ”riktig mat”. Italien till exempel? Hur överlever de där med bara spagetti?
Till kaffet blev det en annan favorit – äppelkaka a la Annika.

 
 
Efter fyra veckor kom så det första livstecknet från USA och min Andréa. Det var i form av en bild på ett av de sociala medier som finns nuförtiden. Äntligen!!
Jo, det är så sant … jag fick faktiskt ett meddelande för en 14 dagar sedan, där hon bad mig hälsa till Stefan, att nu kunde hon minsann också borra och skruva precis som han – fast i benet på en hund!!
Älskade Andréa.
 
 
I Gyllebo har nu de första anemoner börjat slå ut. Jag älskar dessa blommor. Ogräset har fått lite mer utrymme den sista tiden, fast det är ju ganska fint det med.
Jag fick lite buskar av min granne Ursula. Hon är så snäll vår granne, trots att jag inte förstår språket så bra. Egentligen förstod jag inte alls vad det är för sorts buske jag fått, men den kommer att få vita blommor, det förstod jag. Hon sa vaijt flauer.
 
Dagens ord:
”Kära döttrar! Skratta aldrig åt mig när ni behöver hjälpa mig med dagens teknologi. Kom ihåg att det var jag som lärde er hur man använder en sked.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Kyd, sås å panntofflor – di e rikti mad … åsse ebblakaga ti kaffed. Läs mer »

Jag är havet och ingen äger mig.

Kära Blogg
Starka vindar for genom Gyllebo. Jag tyckte mig känna en svag doft av höst. Fort, fort – bort med tanken. Än är det sommar, än är ju faktiskt bara augusti.
En stunds simträning i poolen, sedan tillät ryggskrället några timmars pappersjobb. Jag beklagar mig alltid lite extra för mina vänner där på kontoret. De förstår och lyssnar alltid!
 
Vi åt fisk till middag. Stekt torsk, och det känns som lite sommarmat tycker jag.
Vinden piskade sönder alla blommor och svepte ner varendaste lilla löv i vår pool.
Jag njöt av mina sena blommor och plockade in en av de vackraste – en av rosorna från svärmor Karin.
I orangeriet har jag inte orkat plocka undan alla utblommade pelargoner, ändå belönar de mig med nya blommor hela tiden.
Mina fjärilsblommor lockar till sig bedårande flygfän. En vingbruten amiralsfjäril satt där och såg sorgsen ut i vinden. Ja, det är mer än jag som har krämpor.
 
Vi körde en sväng till Kivik, Stefans barndomsby. Han får alltid en glyttig glimt i ögonen när vi passerat Kiviks B&B (fd puben), infarten till Kivik. Då är han ”himma”!
Vågorna gick höga på sjön. Himmelriket för surfare, men livsfarligt att bada i. Alla på Österlen vet hur farligt det är. Pålandsvind. Det är man itutad med bröstmjölken. För en familj slutade dagen i svartaste svart. En pappa med sitt barn drunknade där i vågorna.
Plötsligt är en lyckligt semestrande familj bara halv och deras liv förändrades där och då.
Min egen onda rygg känns plötsligt väldigt, väldigt futtig.
Havet ger och havet tar, så sa han alltid, svärfar Nisse.
 
Vi passerade Piratens hus på Greve Pipers väg. Där i källaren hade hans fru tandläkarmottagning en gång för länge sedan.
Vi tog vägen om Stenshuvud hem.
Snipp snapp snut, så var den dagen slut.
 
 
Dagens ord:
”Livet frågar Döden:
Varför älskar människor mig medan de hatar dig?
Döden svarade,
Därför du är en underbar lögn och jag är en smärtsam sanning.”
 
Från mig och Molly säger jag Hejdå Bloggen
 
Dela gärna

Jag är havet och ingen äger mig. Läs mer »

Att finnas till är den finaste meningen av alla.

Kära Blogg
Det är dagar att verkligen njuta av nu.
 
Jag älskar när huset är fullt av min bullriga familj.
Jag älskar min Hantverkare.
Jag älskar när man kan spendera hela dagar utomhus.
Jag älskar tid med bara mig själv.
Jag älskar att strunta i att fredagar är städdag.
Jag älskar vardag mer än fest.
Jag älskar min trädgård.
Jag älskar att skratta.
 
 

 
I min trädgård blommar rosor som är blekt rosa och vita. På dagen när solen strålar ser du tråkiga och oansenliga ut, men på kvällen får de en bedårande skönhet. Där i skymningen blir de underbart vackra.
Jag blir så lycklig bara av att få betrakta.
Jag känner mig rik. Rik av lycka.
 
Dagens kloka ord:
”Vi anstränger oss mer med att övertyga andra att vi är lyckliga, än att försöka tänka så själv.”
 
Med ett skratt säger jag Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Att finnas till är den finaste meningen av alla. Läs mer »

Frisk som en nötkärna.

Kära Blogg
Jag bara älskar den här ”dåliga” sommaren vi har. Lite regn och lite sol. Precis som jag vill ha det.
Just den här dagen var det sol, bara sol.
Vi startade dagen med vår skogspromenad, jag och hundarna. Ren meditation. Det är underbart att ströva ensam tidigt på morgonen. Gör det om ni kan!
 

 

 
 Just idag skulle jag få besked på min röntgen.” Fabbor doktor” ringde mycket riktigt på eftermiddagen.
Precis som jag varit inställd på, så visade bilderna ingenting. Allt var friskt och perfekt där inne i höften. Även om det inte känns bra, så var det ju skönt att det var bra i allafall.
Jag är ganska säker på att det är något med ischiasnerven som spökar. Den kan på vissa ställe vara tjock som en tumme, så det är väl inte så märkligt att en så rejäl nerv kan göra riktigt ont om den kommer i kläm.
Lite glad blev jag över att jag äntligen fick egen smärtstillande medicin utskriven. Att ibland slippa smärtan är en gudagåva.
 
 
 
Det är inte klokt så mycket småkryp det finns i vår natur. Just nu verkar vår värld vara överbefolkad av små vivlar. Det är som små skalbaggar med snabel.
Vissa somrar är det mycket nyckelpigor, andra somrar är det trips det kryllar av. Men just i år är det dessa små vivlar som är överallt.
 
 
 
 
Fast vi har så mycket andra små kryp också här i Gyllebo. Underbara små rackare som alla har sin egen uppgift här i livet. Är inte det fantastisk?
 
Det finns en klätterblomma som jag älskar lite mer än alla andra. Det är kaprifolen. Den är så himla roligt vacker och jag blir bara så glad av att betrakta den. Håller ni inte med?
 
Våra katter njuter av lata sommardagar. Fast av alla döda möss och annat här ligger varje morgon så förvandlas de till tigrar varendaste natt.
 
Augustikvällar, finns det något bättre, eller?
 
 
Dagens kloka ord:
”Den största hjälten är den som klarar av den grå vardagen med ett leende.”
 
Keep smiling. Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna

Frisk som en nötkärna. Läs mer »

Grillfest hos Ursula.

Kära Blogg
Jag tror att vi haft sommarens kvavaste dag…. heter det kvavaste … asch, ni fattar vad jag menar. En sådan där dag då luften liksom står helt still och bara dallrar. Det trycker i huvudet som i en gammaldags tryckkokare och huden blir salt och klistrig.
 
Vi var bjudna till vår söta granne Ursula på grillning. Underbart gott. Vi satt ute i hennes prunkande trädgård och njöt. Precis alldeles lagom, när vi var klara med middagen, då kom regnet.
När man kommer på att man lämnat alla trädgårdsdynor ute, det är då man blir så tacksam, att man har nära att springa hem och kasta in dem.
 
Thank you Ursula, for the magic evening in your garden.
 
 
Dagens kloka ord:
Är man lycklig för det minsta, är man lycklig för det mesta.”
Kram på er och Hejdå Bloggen
 
Dela gärna

Grillfest hos Ursula. Läs mer »

Namnsdagsbarnet Inez

Kära Blogg
Dagens namnsdagsbarn är Inez. Fina, goa Emmy – hon passar så bra till att heta Inez tycker jag. Nu fick det bli som ett andranamn, eftersom storasyster Andréa satte sig helt på tvären, då när namnet Inez kom på tal. Andréa började snora och gråta alldeles förfärligt när hon förstod vilket namn som var aktuellt för hennes lillasyster. Fast Emmy är ju ännu vackrare, så det var nog tur att storasyster fick ett finger med i spelet.
 
Jag hade planerat att ta en lugn promenad runt sjön tidigt på morgonen. Efter halva turen kändes kroppen liksom havererad och jag var ungefär som en bil som kört slut på oljan. Den röda lampan började blinka bakom ögonlocken och mörk rök pyste ut från mina öron. Det tog stopp! Till Johnnys glädje blev det ett rejält motorstopp och lång vilopaus. Det betydde kärringdopp för honom i sjön. Sen tuffade vårt lilla gäng på igen i sakta mak.
Det ska gå, det ska gå, det ska gå …
 
 
Jag fick ta en snack med hon – ”hon den stränga”, på kontoret. Sjukskriven resten av veckan. Ibland är hon allt bra förstående, hon som kallas ”självdisciplin”. En fantastisk dag att inta ryggläge. Jag blir brun som en pepparkaka.
 
Emmy kom hem från Kronorvall, Stefan slutade på eftermiddagen och kom hem och täljde på sin gubbe.
Det enda som inte blivit uppätet av Johnny nu i min odling, är de gula citronerna. Det får bli citronpaj i helgen kanske.
Så gick en dag. Kvällen var underbar, helt magisk.
 
 
Dagens kloka ord:
”Det är viktigt för vår hälsa och våra liv att vi har roligt och njuter av livet. Gör något varje dag som får ditt hjärta att sjunga.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

Namnsdagsbarnet Inez Läs mer »

Det är tuffa tider för en drömmare som jag.

Kära Blogg
 
-Hur är det?
(alltid samma fråga)
-Det är bra!
(alltid samma lögn)
 
Det här med att ha ont varje dag, börjar bli så väldigt tröttsamt och det tar bort en massa lust och energi.
Jag har bestämt mig för att inte låta smärtan få bestämma över mitt liv.
Idag gick det inte riktigt att vara så tuff.
Det fick bli en stillsam dag.
 
Ja, det krävs väldigt mycket mental träning för mig just nu.
Men jag har min älskade familj, som ger mig så oändligt mycket – både två och fyrbenta.
 
På måndag ska jag få reda på om man kan se något på röntgen.
Så vill ni, så håll gärna en tumme för mig …
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Det är tuffa tider för en drömmare som jag. Läs mer »

En del av mitt hjärta är alltid 20 år.

Kära Blogg
 
En del av mitt hjärta är alltid 20 år, och just idag fyller mitt älskade gudbarn också 20 år.
Märklig känsla! Det var ju nästan igår jag stod där i två timmar vid altaret och höll honom när han skulle döpas. Det längsta dop jag någonsin upplevt.
Fine, älskade Jesper. Ett stort grattis!
 
Jesper, så otroligt söt, i knäet på mamma Görel.
 
Min dag har mest inneburet kontorsjobb och ont i ryggen. 
Emmy åkte till ett av sina jobb, jag minns inte riktigt vilket av dem. Det är en väldig tur att hon själv kan hålla reda på vart hon ska köra varenda dag. Rik som ett troll lär hon bli.
 
Så hittade jag ett intressant flygfä, som jag bara var tvungen att föreviga.
 
På kvällen åkte vi till Sjöbo för att gratulera Jesper. Där blev vi bjudna på en fantastisk tårta. Tänk er den godaste kladdkaka, samtidigt som ni tänker på underbart mumsig päronglass … så ungefär. 
Tack för en mysig kväll!
 
 
OBS, de två sista bilderna har jag lånat av pappa Kurt.
 
Dagens kloka ord:
”Oavsett ålder eller utseende så kommer äkta skönhet inifrån och din inre glöd lyser genom alla fasader.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

En del av mitt hjärta är alltid 20 år. Läs mer »

Rulla till toppen