Min grå måndag.

Kära Blogg
Så blev det åter måndag och det var en synnerligen grå och regnig sådan.
Nere vid sjön låg alla de uttråkade gässen och glodde. Lite då och då flaxade de med sina stora vingar för att plaskande fara fram några meter över vattenytan, förmodligen var det för att roa sig själv en smula.
 
I min trädgård är det nu bara de tåligaste och de minst intelligenta växterna som fortfarande trotsar årstiden med sina blommor och lyser upp den mörka dagen. En vinterhärdiga pensé och en ölandstoken (det hörs ju på namnet).
 
De vanliga bestyren på kontoret, de som aldrig tycks ta slut hur mycket jag än försöker ”ligga före”, de fanns där såklart denna mörka måndag. Jag har faktiskt blivit bättre på att ligga steget efter nuförtiden. Jag har lärt mig att inte vara allt för ”duktig” heller, man mår inte bra av det, och ingen älskar mig mer för det heller. Katten Felix till exempel, han tycker om mig precis lika mycket om jag är duktig eller inte. Skön känsla det där!
 
På posten har nu kommit utlåtandet av alla blodprover de tog på sjukhuset. Allt var helt i sin ordning och ingen vidare åtgärd behövdes. Ja, kyss mig i … ja, där bak! Jag funderar nu lite på att utbilda mig till doktor, så jag själv kan ta tag i mina problem …
Jag samlar krafter genom träning. På kontoret kör jag på med lätt sjukgymnastik och i mitt älskade orangeri kryper jag in bland alla sovande växter, tänder rökelser och ger mig själv en stunds mental träning.
Gör det ni också hörrni!!! Det är viktigt.
 
Av min syster Görel har jag fått en dracenapalm att ta hand om över vintern. Så otroligt vacker med sina röda blad. Mina två granar står också där i orangeriet och väntar på att få komma in lite över julen. Den ena växer så det knakar och är full av små ljusgröna små granskott. Jag blir så glad av att se den lilla granen.
En stund varje dag bygger och spikar Stefan på ”Lillebo”. Många har frågat mig vad det ska bli av vår lilla friggebod nu då. Vi ska helt enkelt bara bygga ut litegrann för att få plats med alla sommarsaker. Snart ser den lilla boden ut precis som förr, bara lite större. Då får vi kanske kalla den för ”Storebo”!?
 
Ja, det var lite om min grå måndag i November. Med många små ljusglimtar både här och där var den helt fantastisk – det gäller bara att lägga märke till dem. Och för att pigga upp mig själv lite extra den här dagen, tog jag den knasigaste mössan jag hade på promenaden, alltid roar det någon.
 
Dagens kloka ord:
Kom ihåg att lyckan inte beror på vem du är eller vad du har. Den beror helt och hållet på vad du tänker.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen