Annika Olsson

Poolen jag inte ville ha…

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Vissa dagar startar så där lite extra bra. Så där så man blir lite misstänksam på vad som kommer att hända härnäst. Det här var en sådan morgon. Mycket mindre smärta än vanligt hade jag och underbart friskt väder.
På med kläderna och ut med hundarna. Tadaa – då kom regnet. Plaskblöta blev vi, men vad gjorde de, jag var i sjunde himlen av att kunna hoppa över dagens piller.
 
Någon gång i mitten av augusti i fjor, började Stefan arbeta med vårt poolbygge. Någonting jag varit en väldig motståndare till. Jag kände mig precis alldeles lagom nöjd med det vatten jag såg på mina dagliga promenader runt Gyllebosjön, och jag kunde inte för mitt liv förstå vad det var för mening med en egen simbassäng i trädgården. Jag såg framför mig att jag fick hela Eljarödsbadet hemma på min egen tomt liksom. Att hela trädgården dessutom förvandlades till en geggig plöjning gjorde inte saken bättre. Jag var sur!
 
Jag hade fel. Fel, fel, fel!
Älskade Stefan, jag är så oerhört glad över vår lilla ”pöl”, där jag varje dag kan träna lite rehabträning. Trädgården har för längesedan återställts och allt är frid och fröjd.
Även den här regnig morgonen hoppade jag i plurret och tränade lite.
 
Alla känner vi att hösten är på väg. Det är en underbar årstid, den bästa av alla.
 
 
Dagens kloka ord:
”Var villig att acceptera verkliga utmaningar i livet och var aldrig rädd för dem”.
 
Kram och Hejdå Bloggen från en lycklig tjajj.
 
 
 
 

Poolen jag inte ville ha… Läs mer »

Var har alla bin och getingar tagit vägen?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Igår när jag såg några getingar i min trädgård, slog det mig att det nog var några av de första jag sett här i Gyllebo denna sommaren. Var har alla de andra hållit hus egentligen?
Det gör mig allt lite orolig att bin och andra små insekter håller på att försvinna, för om de blir utrotade, ja då kommer allt att gå åt pipsvängen med vår kära moder jord.
 
Just nu blommar mina höstanemoner som allra vackrast. Det är en blomma jag är lite extra förtjust i. I orangeriet fortsätter pelargonerna att skänka glädje varendaste dag.
Varje vår när jag ska välja ut sommarblommor till tunnor och krukor blir jag så sugen på alla spännande nyheter de brukar ha där på plantskolan. Men så köper jag några gamla ”tråkiga” isbegonior också, billiga och enkla. Gissa vilka som nu står vackrast kvar? Såklart! De tåliga underbara isbegoniorna. 
 
Här i Sverige får man inte skryta, slå sig för bröstet och berätta hur in i helsike bra man är. Nej fy, så gör man verkligen inte! Det kallas Jante, och det är en lag som alla måste följa.
Men nu tänker jag bryta mot den lagen, och berätta hur stolt jag är över alla mina tre döttrar. De är de allra bästa i hela världen. I alla fall i min värld!
Amanda och Emmy har båda jobbat mer än vad som är mänskligt hela sommaren, för att kunna uppfylla några av sina drömmar. De har slitet för att tjäna ihop varenda krona själv som de kommer att behöva det kommande året. Amanda ska läsa till hudterapeut och Emmy ska upptäcka Australien. Andréa har i sommar gått på världens i särklass finaste veterinärskola i USA och där lyckats bli en av de 10% bästa eleverna. Hon kommer att bli en strålande veterinär.
Så om man inte får skryta om sina barn, vem i hela friden ska man då få skryta om!
Lycka till alla mina töser, för de är ni ta mig tusan värda!
 
Men …. stolthet handlar inte om kärlek. Jag älskar inte mina barn för vad de gör, utan för vem de är. Mest så ingen förväxlar det.
 
 
(de två ovansående bilderna är stulna från lite varstans)
På kvällarna kryper det på lite ”höstkänsla”. Mys med hundar och pyssel blir det förstås.
 
 

 
 
 Dagens kloka ord:
”Att våga är att lyfta sig själv.
Fundera på om där finns något du vill men inte vågat ännu …
Och gör det nu!!”
 
Kram och Hejdå Bloggen!
 
 

Var har alla bin och getingar tagit vägen? Läs mer »

Sköna sommarn fortsätter.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Trots att det nu har blivit september månad så fortsätter sommaren här i Gyllebo. Underbart.
Efter en ganska sömnlös natt staplade jag upp och gick i sakta mak ner till sjön med hundarna.
Jag bara suger energi ur naturen och bunkrar upp inför vintern.
 
 
 
 

Det är en del som tror att jag aldrig jobbar. Men det gör jag. Alldeles förfärligt mycket egentligen. Det är inget som jag skriver så mycket om här på bloggen, för hur kul skulle de vara att läsa, eller se bilder på!

Idag hade jag ett möte med vårt försäkringsbolag. Det kan höras lite trist och tråkigt, men jag hade verkligen sett fram emot mötet. För se, det är en gammal kär vän sedan lågstadiet i skolan, som har hand om några av våra försäkringar, och sådana möte är alltid angenäma.
Sedan njöt jag och familjen lite i solen, innan solen gick ner och allt blev vått av dagg.
 
När klockan var åtta var jag vimmelkantig och trött. Bara plums i säng med ”käringen”.
 
Dagens kloka ord:
”När jag accepterar och bekräftar mig själv blir jag fri från beroendet av att behöva bekräftas och accepteras av andra:”
 
Kram och Hejdå Bloggen från ”gänget”
 
 

Sköna sommarn fortsätter. Läs mer »

Två behandlingstimmar hos bästa Lisa.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Måndagmorgon och det kändes som jag vaknade upp till en helt ny årstid. Åtminstone var det betydligt mörkare än vad jag var van vid när klockan ringde halv sex.
 
Dagens höjdpunkt för mig var att åka till osteupaten Lisa i Malmö. Där fortsatte hon sin detektivundersökning av min kropp. Varendaste liten kota, sena och muskel granskade hon noggrant. Tänjde, drog och jämförde. Hon kände igenom hela magen, på tarmar och svanskota och ställen jag kände mig precis alldeles frisk på.
För det kan faktiskt vara så att en del av kroppen inte gör sitt jobb och då får andra delar ta för stor börda. Ganska logiskt.
Min fine Stefan var snäll och körde för mig till Malmö. Egentligen tror jag att han är mest orolig för att jag ska göra fler bubblor i lacken på bilen, fast det vill han såklart inte säga. Lite finkänslig är han ju.
 
Efter lite snabbmat i Malmö var det bråttom hem. Bössa skulle skjutas in och alla djuren längtade förstås efter oss. Särskilt bebisen Molly.
 
Jag börjar verkligen tröttna på sociala medier och särskilt på facebook nuförtiden. Fast en rolig sak är där på fejjsan, som jag verkligen gillar att läsa. Det är en minnessida som kommer upp på morgonen över mina egna inlägg för varje dag, ända sedan år 2007. Det är särskilt roligt att läsa de kommentarer mamma Ingrid skrivet där ibland. Det är som små hälsningar från himlen. Här är en kommentar som är så typiskt henne att jag bara blev så full i skratt. Jag hade skrivet ett humoristiskt inlägg om att Stefan ligger kvar på soffan efter tio år …. Ingrid var så klart snabb att kommentera, hon älskade ju facebook.
 
 

När jag ser att jag inte tryckt ”gilla” på hennes kommentar blir jag lite ledsen. Nu är det ju så dags liksom.
Fast jag håller nu tummarna att din önskan uppfylls kära mamma.
På kvällen kände jag mig som om jag blivit överkörd av ett tåg ungefär. Jag låg som en urvriden trasa i soffan och kunde bara träna mig på att andas. Med ett par små bilder förevigade jag den vackra kvällen och klockan åtta stöp jag så i säng.
 
 
 Dagens kloka ord:
”Om varje droppe regn vore äkta känslor … då borde paraply förbjudas.”
 
 
 
 
 
 

Två behandlingstimmar hos bästa Lisa. Läs mer »

Sommarfest för kusiner.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Det var en perfekt dag för att samla alla kusinerna till en enkel trädgårdsfest. Vädret var på vår sida och var så där alldeles perfekt. Drygt 20 grader, vindstilla och lite disigt.
Amanda och Andréa började dagen med en cykelrunda till Gårdlösa. I cykelkorgen åkte lilla hunden Snow.
 
 
Prick klockan 15.00 dök hela gänget upp. Det blev en härlig eftermiddag med hela min stora, sköna familj.
Vi startade med kaffe och äppelkaka.
 
 
 Sedan var det fritt fram för ett dopp i poolen. Nu visade det sig att gänget bestod av mest fegisar. Bara två stycken vågade sig på ett dopp och det var den yngste och den näst äldste. Fast de två hade å andra sidan väldigt kul där i bassängen.
 
 
Vi andra torrisar, vi bara pratade, åt och njöt av dagen.
 
 
När man fikar, pratar och njuter så där en hel eftermiddag, ja då blir man plötsligt bara jättehungrig. Så mot kvällen var det dags att tända grillen och plocka fram lite mat till alla hungriga magar.
 
 
Alla människor vet att det viktigaste med en tävling är prisutdelningen. Nu hade vi förstås ingen tävling, men prisutdelning hade vi, så de så!! Första priset gick till Samuel med motiveringen, ”förste man i poolen”, andra priset gick till Stefan eftersom han var siste man i poolen. Ja, sedan fick ju alla vars ett kinderägg med lite olika motiveringar. För alla ska få pris tycker jag, det blir så mycket roligare då!
 
 
Kvällen fortsatte med stim och stoj, och jag är säker på att mormor satt där uppe i sin himmel och var väldigt glad och nöjd med att äntligen ha precis alla sina barnbarn samlade på en och samma gång. Vartenda ett av dem.
Tack alla för att ni gjorde dagen till vad den blev!
 
Dagens kloka ord:
”Av alla varor våra barn behöver är närvaro den viktigaste.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 

Sommarfest för kusiner. Läs mer »

Jag är världens rikaste mamma.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Dagen var kommen då hela min söta barnaskara äntligen skulle vara samlad igen.
Mina tre fantastiska döttrar gör mig till den lyckligaste mamman i världen, liksom alla barn gör sina mammor lyckliga.
 
Den bästa av lördagar!  Jag motionerade med åskådare.
Så kom hon då äntligen, Andréa. Hon var lite småfull efter en hejdundrande fest, men vad gör väl de, hon var precis lika söt och go som alltid …. som alla mina tre töser.
 
Andréa veterinärundersökte Johnny som njöt i fulla drag, ända tills det kom till den där ändtarmsundersökningen. Huhhhaa…..
Sen var hela gänget vrålhungriga. Det var bara att sätta igång grillen och börja kocka.

 
 
Lite nervös ser han ut, Stefan. Men det är kanske inte så konstigt, när hela huset är fullt av vackra tjejer.
 
 
Äntligen var familjen samlad för årets sommarbilder med hela mitt älskade gäng. Vi for till Knäbäck, den vackraste av platser på Österlen. Det var en helt ljuvlig sommarkväll och mina fina döttrar strålade (och skrålade). Fnissiga och busiga som alltid.
 
 
Stefan tyckte att vi alla var allmänt jobbiga och pinsamma tror jag.
 
Men härliga bilder blev det!
 
Men så händer det som bara inte får hända ….
 
Fotograferingen fortsatta med en något lättad Johnny.
 
 
Ja, det var årets sommarbilder på min förmögenhet. Det som gör mig till världens rikaste mamma. Rik på lycka, skratt och upplevelse.
Tack töser! (och hundar)
 
 
 
Och tack Stefan för att du står ut med mig och mina infall.
 
Dagens ord:
”Kärlek är att ge och
kärlek är att försaka
Kärlekens händer ger
utan att förvänta sig
något tillbaka.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag är världens rikaste mamma. Läs mer »

Möter du en groda på livets stig, nyp den i örat och tänk på mig.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Min trädgård är full av vackra fjärilar som liksom vill suga ut det sista ur den underbara sommaren. I skogen hoppar tusentals små söta grodor runt. När jag och hundarna går där på vår stig, så gäller det att tassa försiktigt fram. Dagens tur gick över åsen. Gräset och marken var våt och doften var tung av murkna löv och mossa. Ljuvligt.
 
För ett par dagar sedan när jag pratade med pappa Kurt i telefon, sa han att nu var minsann sommaren slut, över och förbi. Han brukar vara sådär dramatisk. Själv tycker jag nog allt att där finns en smula sommar kvar. I alla fall gick det att ta sig ett nakenbad i poolen även om himlen emellanåt såg lite hotfull ut.
 
Utanför vår trädgård vimlar det av stora maffiga vinbärssniglar. Jag bara älskar dem. De är så vackra på något vis. Däremot hatar jag dessa bruna, fula mördarsniglar som bara liknar bajskorvar med spröt.
 
 
När det är fredagkväll tycker jag att man kan mysa till det lite extra. Emmy skulle jobba natt och Amanda kom hem från sin första skolvecka i Malmö. Det fick bli fest på våfflor med sylt. En fantastisk fredagkväll med andra ord.
 
Dagens kloka ord:
”Om ett barn inte kan lära sig på det sätt vi undervisar, kanske vi ska undervisa på det sätt som barn lär sig på.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Möter du en groda på livets stig, nyp den i örat och tänk på mig. Läs mer »

Mitt vackra Gyllebo

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det har varit underbara morgnar och den här dagen var inget undantag.
Min runda är så himla vacker. Miljön, naturen, ja allt. Vill ni hänga med på en tur?
 
 
Så kom regnet, fast det gjorde inte så mycket. Jag skulle ändå jobba och mellan varven tog jag hand om all tvätt som familjen producerar. Jag gillar att stå där i min tvättstuga och vika och stryka och lägga ihop.
I trädgården hade det ploppat upp några små svampar i gräsmattan, förmodligen rysligt giftiga. I poolen plaskade en självmordsbenägen humla runt och blommorna sög girigt i sig alla regndroppar.
 
Judith blir genast lite mer hemkär när det blir väderomslag mot det blöta hållet. Hon gillar inte alls att hennes specialingång bommas igen, och har av Stefan fått specialtillstånd att inta sina måltider uppe på vasken. Ja, är man en prinsessa så är man.
 
 
 Nu när Amanda har börjat i sin skola och Jimmy är ute på sina fartfyllda äventyr, då får lilla Snowie bo här hos oss i Gyllebo ibland. Snowie är inte av den kaxigare typen direkt. Nä, snarar precis tvärtom. Hon är väldigt försiktig och försynt, så hon behöver lite extra kärlek, mys  och peppning.
 
(OBS, saken där på Stefans nattygsbord är en ficklampa … jag kände att jag nog ville förtydliga det.)
 
 
Dagens kloka ord:
”Det är inte vad vi har utan vem vi har”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
  

Mitt vackra Gyllebo Läs mer »

I småkrypens värld.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Jag älskar småkryp.
Har jag sagt det? Småkryp, det är mitt liv det.
 
 
Men först började dagen med jobb, jobb och jobb. Felix höll mig sällskap. Jag tog lite paus då och då, och strosade runt i min trädgård. Sniglarnas framfart börjar få förödande konsekvenser på somliga blommor, medan andra står där i all sin prakt.
 
 
Jag älskar att ta kameran med mig ut i skogen och sätta mig på en stubbe. Att bara sitta där och studera småkryp, det är underbart. Ren meditation. En helt ny värld öppnar sig. Myrornas till exempel. När jag satt där och inspekterade en liten myrstack insåg jag att några av alla de tusen myrorna var militärtrupper. De gick upp på linje och ställde sig i stridställning till försvar. De andra hade alla, var och en, sin egen lilla uppgift, där i sitt myrliv.
Fantastiskt.
 
 
Katten Judith var på riktigt bushumör. Hon hoppade och for och flög i trädens kronor. I luften kunde jag ana att hösten var på ingång. Skymningen kom, lite, lite tidigare än i går fast lite, lite senare än i morgon. Björnbären såg ut att ha haft en gynnsam sommar. Nu ska de bara mogna allihopa.
 
I skogen träffade jag också på en vacker spindel. Den var ganska stor med ett underbart mönster på ryggen. Jag tror att det är en korsspindel. Så underbart vacker att jag aldrig kunde se mig mätt.
 
En slags bärfis tror jag också att det var jag hittade på min ”småkrypssafaritur”. Den liknar inte riktigt de jag brukar se. Den här hade även den ett underbart mönster på ryggen.
 
 
Nu när det går mot höst och lite kallare väderlek har jag köpt mig en ny och lite varmare baddräkt så jag ska kunna fortsätta min mjukträning i poolen.
Japp, det var nog allt för denna gången.
 
 
Dagens kloka ord:
”Framgång är inte att synas och höras, det är att få någonting gjort.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 

I småkrypens värld. Läs mer »

Den där doften när första regnet faller efter en varm och torr sommarmånad.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
När vardagen kryper på och jobbet upptar den mesta av tiden, ja vad bloggar man om då?
Sina bästa vänner såklart. Djuren!!
 
Jag går min runda i sakta mak nu. Allt för att skona ryggen som fortsätter med att trotsa och bara bli sämre. Vi får väl se vem som är envisast ….
Dagens skogsrunda började alldeles ljuvligt, för att avslutas i hällande regn. Ni vet när det varit varmt och torrt en lång period och det första regnet faller – ni vet den där doften!! Obetalbart.
 
Jag har varit så stolt över vår katt Judith, som är världens bästa jägare. För vem vill inte ha en katt som fångar mullvadar? Såklart har jag nämnt hennes förmåga och skicklighet här på bloggen. Något jag däremot inte skrivet en rad om, är ”tjocke Felix” framgångar i jaktlaget. För det han stolt kommer hem med, får mitt hjärta att brista… Jag anser mig vara en person som tycker att allt levande har samma värde oavsett utseende. Alltså tycker jag inte att det är någon skillnad på om en katt tar en mus eller den tar en fågel. Allt liv har enligt mig precis samma värde även om den ena anses sötare än den andra. Egentligen tycker jag att naturen ska ha sin gång…
Men efter att ha kommit hem med sin tredje ekorrunge i munnen har Felix nu fått halsband med bjällra. För där gick min gräns.
 
Emmy kom från jobbet och det blev en vardagskväll som vanligt. En sån där kväll jag bara älskar! En mustig köttgryta som puttrar på spisen, Stefan prasslar med Kvällsposten i soffan, Molly stjäler familjens alla strumpor och allt är bara sådär helt vanligt.
 
 
Dagens ord:
”Ni behöver nödvändigtvis inte tro att Ni är sjuk, även om Ni är sängliggande när Ni vaknar på morgonen.
 
Puss & Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Den där doften när första regnet faller efter en varm och torr sommarmånad. Läs mer »

Rulla till toppen