Annika Olsson

Kära Blogg.

För 35 år sedan slutade jag högstadiet. Den där sommaren 1980, vinkade jag glatt och sorglöst adjö till alla mina skolkamrater. Några av dem hade jag följt i nio långa år. Varendaste dag hade vi träffats, med undantag för lov och helger såklart.

Om någon den där junidagen för länge sedan hade fått mig att förstå, att det skulle dröja så ofantligt lång tid tills vi åter skulle ses, då hade jag kanske tagit vårt avsked lite mer seriöst och kanske fällt en tår eller två. Såklart har några av oss fortsatt att träffas, medan andra bara försvunnit ur varandras liv.

Året när vi nu allihopa fyller femtio år, tyckte ett par av oss att det minsann var dags för en återträff. Just den här dagen var det så dags. Jag vill påstå att det inte är någon överdrift att beskriva dagen och kvällen som helt fantastiskt, magiskt, lyckad. Ett stort antal slöt upp utanför Brösarps skola, där det blev rundvandring i vår gamla skola. Våra fröknar och lärare hade också slutit upp, och de var alla lite rörda och tagna av att se sina gamla elever igen.

Kvällen avslutades på Brösarps Gästis. Jag tror att vi alla den här natten åkte hem med ett brett leende på våra läppar. Att få ha tillhört en klass som vår, det är få förunnat. Tack mina älskade klasskamrater, för att ni med ert glada humör och kompisanda gjorde kvällen till en kväll att minnas. Det var som att kastas 35 år tillbaka i tiden, fast med så mycket mer erfarenhet och klokskap i bagaget.

 

 

 

 

Kära Blogg

 

Dagen började med att jag hade en tidig tid i Ystad på mammografi. Det blev ingen vidare hundpromenad, utan det var bara för mig att kasta mig i bilen och tröska hela vägen till Ystad för att få brösten ihopklämda i en stor röntgenmaskin i tio minuter. Missförstå mig inte, jag är väldigt glad och tacksam över att vi i detta landet har den stora förmånen att regelbundet bli kontrollerade mot den hemska sjukdom, som bröstcancer faktiskt är.

På min väg till Ystad såg jag en underbart vacker höstdag vakna till liv. Vackra vyer med trollsk, magisk dimma över nyplöjda åkrar. Kan det bli vackrar, eller? Nä, jag skulle inte tro det!!

 

Kära Blogg

Jag är så glad för att jordens axel lutar. Det är det som gör att vi får årstider. Jag älskar årstider.

Ibland hör jag människor säga att de inte tar så mycket fotografier eftersom de vill se allting ”här och nu” och inte genom en kameralins. För mig är det precis tvärtom. När jag vandrar i skog och mark utan att ta bilder fladdrar mina tankar alltid iväg, antingen bakåt i tiden eller framåt, till något som ska komma, något jag planerar. Jag blir lite halvblind och bara trampar på i min bubbla. Men när jag har kameran med mig skärps mitt sinne, mina ögon ser hur det verkligen ser ut. När jag tar bilder stannar tiden, jag är precis alldeles fokuserad på hur världen ser ut just nu, Jag ser djur och småkryp som jag förmodligen skulle missat annars. Jag älskar att fotografera i alla de fyra årstider. Ja, så är det för mig.

 

 Min vän Thomas var här på besök. Ja, grabben som cyklade Österlenrunt, trots att det egentligen inte går att cykla när man sitter i rullstol. Nu kan jag nästan knappt beskriva hur glad jag blev över hans besök den här dagen. Att se honom se så frisk och kry ut igen, fick hela mig att bubbla av glädje. Visserligen sitter han i sin rullstol, allt tar lite längre tid, men han har drömmar och utstrålar positiv energi som få andra människor gör. Det var som den gamla glada Thomas jag en gång jobbade med. Han som fick oss alla att ligga dubbla av skratt – roligare och bättre ståuppkomiker än självaste Johan Glans och alla de andra skämtarna på TV. Idag var den glimten tillbaka i hans ögon, fast med mycket mer mognad och ödmjukhet inför livet.

Thomas, tack för en mysig eftermiddag och du – rulla ut i livet och ta det med storm… som du själv alltid brukar säga, ”bara po de så de bloar”. Förverkliga dina drömmar, allt är möjligt, det gäller bara att hitta en väg. Vänta inte på att leva, gör det nu och gör alltid det roligaste först.

Fast ibland får man stå ut med lite regn om man vill njuta av regnbågen.

Kram på dig min vän.