Kära Blogg
Dagen började som jag vill att den ska börja. Jag, Johnny och Molly, ensamma i skogen tidigt på morgonen.
Något måste ha hänt där i skogen när jag och Johnny varit ute och krigat i helgen. Rakt över stigen låg ett stort träd som fallit omkull. Fast det är ofta så i min älskade skog. Eftersom det är ett naturreservat så låter man allt ha sin egen gång. Gamla träd som faller får bara ligga kvar och ruttna. Där de ligger, blir de mat och husrum åt andra, tex insekter, möss, fåglar eller växter med speciella krav. Det enda man gör är att någon gång rensa upp på stigen, så man kan ta sig runt. Jag älskar när naturen får göra som den vill, för jag tror att den vet bäst själv.
Väl tillbaka på Dodevägen strålade solen alldeles väldigt mycket, men jobb väntade, så det var bara att krypa in vid mitt skrivbord och kavla upp ärmarna.
Älskade Stefan hade gjort de mest fantastiska fågelholkar man kan tänka sig. De ser ut att vara hämtade ur någon mystisk saga om troll och vättar. Underbara. Det ska bli jättekul att sätta upp dem och förhoppningsvis kunna fotografera små fåglar när de flyttar in i sina nya bon.
En snabb tur till frissan hann jag med. Nu syns det ju aldrig när jag klipper mig, så det är egentligen inget att nämna.
Äntligen var det dags för Mollys första hundkurs. Idag var det dock enbart teori, så Molly fick snällt stanna hemma när jag gav mig iväg. På vägen till Gladsax, där vår kurs kommer att hållas, visade sig den mest underbara solnedgång man kan tänka sig.
Jag måste säga att jag var alldeles extra glad och varm i hjärtat när jag körde hem från min första lektion den här kvällen. Det vi fick lära oss var alls inget nytt för mig. Jag har ju gått på ett otal hundkurser tidigare i mitt liv. Det som gjorde mig glad var att se min strålande hundinstruktör, Jenny, se så pigg och frisk ut.
För många år sedan gick jag en lydnadskurs med min hund Leo, och på den kursen var det just Jenny som var hundinstruktör. Sedan dess har mycket hänt och Jenny har varit väldigt sjuk. Ingen influensa eller så, utan den fucking, jävla, hemska sjukdomen cancer. Men den här kvällen strålade hon som vanligt, och det ska bli så kul att återigen börja en liten hundkurs för just Jenny.
(Jenny på ett bröllop, våren 2013)
Dagens kloka ord:
”Människor är som vackrast när de talar om något som de älskar och deras ögon är fulla med liv och passion.”
Kram och Hejdå Bloggen.
