… Ja, så sa de där fotograferna som kom körande i bilen. De som knäppte fotot på mig och Johnny när vi hade som mest hektiskt i striden i lördags. De såg verkligen ut som de hade fullt medlidande med min krigsfånge när de med skräck i rösten sa: Herrejesus, stackars man – ”en blond kvinna med en revolver och en galen hund” – den mannen måste vara rädd!
Nu finns bilden på Försvarsmaktens hemsida ….
( fotot lånat från Försvarsmaktens hemsida) … när jag själv ser bilden går mina tankar till filmen ”tjejen som gjorde lumpen” …
Jag tror nog inte någon kan förstå hur skönt det är att få duscha och sätta på sig civila kläder igen, efter att i fyra dygn bara borstat tänderna när tillfälle getts, duttat lite med en våtservett och bytt trosor ett par gånger. Det är så det är att vara krigare.
Min måndagmorgon började med en återhämtningsrunda i min älskade skog. Molly verkade vara vild av glädje att allt var i sin vanliga ordning igen.
Jag var så in i dödens trött, men hade mycket att göra, så det fick bli till att knåpa ihop lite fakturor ändå. När jag sedan ansåg mig färdig med det mest akuta, unnade jag mig en stund i solen i min trädgård. Katten Judith blev glad och kråmade sig alldeles extra mycket. En vacker vårtbitare satt också där i solen och såg ut att njuta av livet.
När jag gick där i min trädgård blev jag till sist så in i dödens sömnig och trött att jag gjorde något jag aldrig brukar göra. Jag gick in och tog mig en powenap. Säg den glädje som varar. Jag hade nästan inte mer än slutit mina trötta ögon, förrän ”chef Stefan” stod i dörren och syrligt förkunnade att nu var det minsann arbetsdag igen. Suck! Det vara bara att skutta upp igen. Dock blev det väldigt snabbt ”kväll” märkte jag, för när jag så började kocka och rigga till kvällsmaten, försvann Stefan själv in på sin vanliga plats i soffan med Kvällsposten över ansiktet…. Han vet nog inte hur farlig jag egentligen är …..
Dagens kloka ord:
”Tro dem som söker sanningen. Betvivla dem som hävdar att de funnit den.”
Kram och Hejdå Bloggen
