Min älskade Johnnypåg är sjuk!

Kära Blogg
Det var en underbar morgon och vädret visade sig från sin bästa sida. Det hade kunnat bli den bästa av dagar, om det inte varit för Johnny …. Han var inte alls sig lik. Normalt är Johnny det största matvrak man kan tänka sig, och det finns nästan ingenting han inte gillar att äta. Sött, surt, salt eller beskt – allt är underbart gott i Johnnys smak. Han brukar gå fram som en stridsvagn för att så fort det någonsin är möjligt kunna sätta tänderna i sin serverade mat. Den här morgonen tvekade han länge innan han högg in på sin frukost, och bara det tyder på att något inte står rätt till. När jag sedan kom ut i trädgården en stund senare och såg en uppkräkt hundmatshög, då förstod jag att Johnny var sjuk.
Vi spatserade i sakta mak en liten sväng i skogen. En skamsen Johnny satte sig i en buske med diarré och magknip och såg eländig ut. Vi vände och gick hemåt igen.
 
Hela dagen höll vi alla ett vakande öga på vår älskade Johnny, som dystert bara låg där på golvet och varken ville äta eller dricka.
 
Bedrövad av oro över min käraste vän, ringde jag upp den bästa av konsulter man kan tänka sig. Andréa!!
Det är något märkligt när ens älskade djur blir sjuka, för det tycks alltid infalla då det är fredagkväll eller helg och bemanningen på djursjukhuset är betydligt sämre och vården rejält dyrare …. Det är nog det som kallas ”lagen om alltings jävlighet”.
Jag beslöt i samråd med Andréa att avvakta i hemmets lugna vrå och se till att tratta i honom vatten regelbundet i små mängder och hålla honom fastande. Och så fick det bli!
 
Egentligen hade jag planerat att följa med Stefan och Kent ut på jakt den här kvällen. Men att åka ifrån sin älskade ”JohnnyPonnyHäst”, det var alls inget alternativ. Istället stannade jag och Emmy hemma och hade fredagsmys och det passade faktiskt väldigt bra, eftersom Emmy snart reser ut i vida världen och det lär dröja innan vi ses igen.
Innan vi alla kröp till kojs bad jag den mäktige hundguden om att göra Johnny frisk under natten.
 
 
Nästa morgon vaknade jag upp och tyckte mig se en lite piggare Johnny med vift i svanstippen.
Jag lagade till en specialfrukost bestående av kokt ris i köttbuljong. Portionen slank ner, men det var en väldigt snopen flock djur som iakttog den märkliga matträtt flockens härskare och ledare den här morgonen blev serverad.
 
Nu håller jag alla tummar och tår för att min älskade stridskamrat ska bli bra igen, annars är det vi som åker till sjukhuset på måndagmorgon. Så kom igen Johnny!
 
(Foto ovan lånad av min danska hemvärnsvän Mads Pedersen)
 
Dagens kloka ord:
”Själen är inte här för att lära sig något – den vet redan allt!
Själen väntar bara på att DU ska komma ihåg vem du egentligen är.”
 
Kram och Hejdå Bloggen och Krya på dig Johnny!!
 
 
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *