Annika Olsson

Frostig fredag.

Kära Blogg
Den här morgonen var det så bedårande vackert. Himlen var alldeles rosa och marken var vit av frost. Visserligen hade fåglarna gjort ett uppehåll och slutat sjunga sin sång om våren, men det ska ju faktiskt inte vara vår i februari.
 
Hemma vid huset matar vi de små fåglarna och de verkar trivas med sin matplats. Jag älskar att hänga där i mitt köksfönster och studera dem. Att träna på deras namn och bara glädjas över att få se dem. Men det är alltid de vanligaste som är lättast att fånga på bild. Igår hade jag en söt liten trädkrypare här. Den kilar på trädstammarna som en liten brun mus, upp och ner, men aldrig att den besöker fågelbordet. Tyvärr ville den inte vara med på bild.
 
Jag har läst och sett en film om en ung flicka med en muskelsjukdom. Den stackars tösen kunde knappt gå, men det konstiga var att hon kunde springa och hade vunnit många springtävlingar i USA. Jag känner mig lite som henne. Jag kan vara stel och värkbruten, men när jag kommer ut och springer känner jag mig alldeles vanlig igen.
Den här dagen sprang jag min vanliga runda på 6 kilometer, och jag njöt av varenda steg. Alldeles underbart.
 
Till fredagsmys bakade jag vaniljhjärtan. Jag unnade mig en bukett tulpaner, för det är de små tingen som egentligen är de stora.
 
Dagens citat:
Människor vars första instinkt är att le när de får ögonkontakt med dig är något mycket värdefullt och borde vara fridlysta.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Frostig fredag. Läs mer »

Lisbeth Dahl.

Kära Blogg
Den här dagen var det inte mycket som hände. Ni får helt enkelt bara följa med på en bildkavalkad på min älskade sjörunda.
Tänk er nu att det är vindstilla. Tänk er att några av de första vårfåglarna sjunger. Tänk er solens strålar på nästippen. Precis så var det den här morgonen.
 
I flera år har jag önskat mig en Lisbeth Dahl necessär. Första gången jag såg dem var när jag var i Köpenhamn för ca 3 år sedan. De där necessärerna var alldeles bedårande. Dyra men underbart vackra. Jag har sedan dess tänkt att jag någon gång skulle unna mig en sådan. Stor och rejäl skulle den vara.
Av en tillfällighet berättade min dotter Amanda att de nu inte längre fanns kvar på marknaden. Det berodde på att kineserna köpt upp företaget Lisbeth Dahl, och tagit bort deras varur från marknaden. Jag har sedan dess finkammat precis hela internätet efter dem. Tillslut hittade jag en enda i en liten webbutik. Den var i fel färg och när den kom var den väldigt, väldigt mycket förliten för mitt behov. Jag får ha den till ett lypsyl och mina kontaktlinser.
Men, om det nu finns någon av mina kära läsare som av en slump skulle snubbla över en Lisbeth Dahl necessär … snälla berätta det för mig.
 
Jag kan nu glädja alla som oroat sig över min dotters svält i Australien. Hon och Matilda har äntligen provianterat där ute på vischan och de har troligen slagit mitt rekord vad det gäller ”Ullaredslångt” kvitto.
 
Dagens tänkvärda citat:
Forskning visar att folk som äter bacon riskerar att drabbas av cancer.
Forskning visar också att folk som inte äter bacon har en ökad risk att spränga sig själv och andra i luften.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Lisbeth Dahl. Läs mer »

Semmelkladdkaka.

Kära Blogg
Den här dagen var det Emmys bästa kompis, Matildas födelsedag.
Jag börjar därför med att skicka den varmaste grattiskram till henne och såklart en jättekram till min dotter Emmy. Må väl där nere under, världens sötaste små mjölkerskor!
 
På vår skogsrunda var vägen full av nerfallna pinnar och grenar efter nattens storm. Johnny och Molly tycktes tro att de där pinnarna låg utlagda för deras skull. Själv var jag liksom i en dvala den här dagen. Jag hade bara sovit några få timmar på morgonkvisten, och i min ålder behövs ju den där skönhetssömnen extra mycket …. fast jag vaknar alltid upp som ett troll ändå, oavsett sömn eller inte.
 
Efter en lång grå vardag tycker jag att man förtjänar något gott till kvällskaffet. Den här dagen hade jag provat att baka något nytt. Semmelkladdkaka. Helt ok.
Stefan mumsade i sig och hummade mellan tuggerna, ja så han tycktes gilla nyheten.
 
Stefan såg mätt och belåten ut där han satt i sin soffa …. ända tills han förstod vems tur det var att ta disken ….
 
Dagens kloka ord:
Var närvarande i de stunder som är värda att minnas, de är över på ett ögonblick, men blir kvar i dig för evigt, om du är närvarande.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Semmelkladdkaka. Läs mer »

Personalfotografering och mamma Ingrids kokböcker.

Kära Blogg
Den här dagen hade jag mycket att stå i, som inte ingår i mitt vanliga arbete.
Ett kort möte i Simrishamn eftersom jag är revisor i en förening.
Så har det gnällts och klagats mer och mer på mig och mitt ansvarsområde, nämligen Hantverkar´ns hemsida. Jag har varit mycket väl medveten om att jag grovt försummat att uppdatera fotografierna på vår nuvarande personal. Men den här dagen gjorde jag bot och bättring.
Ledsen grabbar att ni inte fick chansen att lägga lockarna rätt …. det är så här jag vill ha er… (alltså på bild då menar jag!)
 
Stefan själv, i egen hög person, höll på med ett lite mer privat projekt såg det ut som … eller så ingår det i det där jag tror kallas ”skjutet & klart.
 
På eftermiddagen träffade jag min syster Görel och goe, fine Jesper hemma hos pappa Kurt i Brösarp. Vi hade en mysig eftermiddag med kaffe och småprat. Vi passade på att titta igenom alla mamma Ingrids gamla recept. En sysselsättning som gav oss många barndomsminnen och ”Flashbacks” tillbaka i tiden.
Tack för en mysig eftermiddag, och vilken härlig tröja du hade på dig, söstra min, (glömde säga det)
 
Dagens ord (de är till dig mamma Ingrid där uppe i himlen):
 
När dina steg har tystnat
Finns ändå ekot kvar
När dina ögon slocknat
vi alla minnen har
Vi spar dem i vårt hjärta
Tar fram dem då och då
Så kommer du för alltid
Att finnas här ändå.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 

Personalfotografering och mamma Ingrids kokböcker. Läs mer »

Nu vill jag spränga sjukhuset i luften.

Kära Blogg
För nästan precis 3 månader sedan fick jag en tid till en specialistläkare. På torsdag skulle jag dit tidigt på morgonen. Lagen säger att du har rätt till specialistläkarvård inom 90 dagar. Det kallas så fint för vårdgarantin. Jag hade nu fått en tid på exakt den 89 dagen. Ok, det var väl bra tyckte jag …. tills jag nu fick ett brev från sjukhuset. Min tid var uppskjuten till slutet av februari!
Alltså …. jag skulle kunna spränga hela sjukhuset, bränna ner sjuksköterskornas fikarum. Jag skulle kunna spruta tårgas på sjukhusledningen och lägga handgranater i provtagningsrummet…. Men … det ska jag inte, såklart!
… blev bara … ledsen! 
 
Jag funderar … Garanti!? Skulle vi i byggbranschen kanske också ta så lätt på detta ord och liksom bara strunta i det. Såklart inte. Det handlar ju för helvete om hus och byggnader och inte om simpla människor. Så för oss måste lagen följas till punkt och prickar. Kunder är viktigare än patienter.
Punkt. Så där, mitt arga utbrott är över!
 
Som alltid var vi ute i skogen den här morgonen. Det var en strålande fin morgon. Lite frost på marken och på biltaken. Löven på marken var krispiga och det hördes så roligt när lilla Molly snusade runt i dem.
 
I trädgården börjar de första små lökarna titta upp genom jorden. Jag har en sorts små lila primulor som kommer från min gamla svärmor Signe på Henriksdahl (ja, jag har många gamla svärmödrar, man får liksom det genom livet). Dessa små söta blommor är otroliga, de kan blomma lite när som helst. Den här dagen kikade jag ner och upptäckte små knoppar och blommar som trotsigt kikade upp genom bladverken.
 
Den här dagen drog jag på mig springskorna och njöt av en kort joggingrunda. Det är som om den mjuka, rytmiska rörelsen lindrar min värk för stunden, kroppen känns inte längre så kall och stel. Jag älskar att springa!
 
I Australien råder det svält. Min stackars dotter som har väldigt långt till närmsta affär, har missat veckans tur till civilisationen, och nu lever hon på ren vilja. Nu tror jag förstås att hon har det ganska gott ändå.
Håll ut gumman, bättre tider skola komma!
 
 

 Dagens citat:

Försumma inte det lilla du förmår
för det stora du inte mäktar med.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Nu vill jag spränga sjukhuset i luften. Läs mer »

Min älskade gudmor Gerd.

Kära Blogg
När jag döptes var det mamma Ingrids käraste syster, Gerd, som höll mig. Hon och hennes man Per, kom så att bli mina faddrar. Mina föräldrar hade tänkt ut det vackraste av namn åt mig – tyckte de! Jag tackade min gud många gånger för att moster Gerd satte stopp för det där namnet. Sigrid var det tänkt. Sigrid som den där kissnödiga lilla trasdockan i barnprogrammet ”Beppes gonattsaga” . Hon som hela tiden gastade färdig och blev upplyft i sängen utan att torka sig i rumpan. Nu är Sigrid egentligen ett ganska sött namn, men på den tiden hade det varit detsamma som att med vilje göra mig till mobboffer i skolan. Jag kunde i min fantasi höra hur alla på skolgården skrek ”fäääärdig” efter mig. Huhhh … Jag är så glad att heta Annika, ett neutralt och bra namn helt enkelt, och lite känt från mitt favoritprogram Pippi Långstrump istället.
Sedan dess har min kära moster alltid funnits med i mitt liv, och idag är jag oändligt glad och tacksam för att ha henne i mitt liv och bla kunna dela alla minnen av mamma Ingrid med.
Tack Gerd, du betyder så mycket för mig.
 
Snipp snapp snut – så var den tillbakablicken slut.
 
 

Min älskade gudmor Gerd. Läs mer »

En svag, svag doft av vår.

Kära Blogg
Det var en skröpplig kropp jag steg upp tillsammans med den här morgonen. Det hade inte blivit många timmars sömn för mig. Ryggvärken satt plötsligt i den andra sidan, och det var ju lite nykommet och spännande förstås. Ute hade den värsta stormen bedarrat och som vanligt hade dassen nere vid badplatsen trillat omkull av vinden. Stefan gav sig iväg på harjakt och jag tog hundarna och gick ut i min skog.
Man kunde ana en svag doft av vår och en ensam fågel sjöng en kort strof som jag så väl kände igen … det var den välkända vårsången. Ja, det kändes sannerligen som det fanns ”hopp” i luften
 
Efter att ha bott i femton år här i vårt hus, har vi så smått börjat tänka på en viss renovering av de viktigaste delarna, nämligen kök och bad. Stefan mätte upp och gjorde en ritning på huset. Så satte vi igång att grovplanera och skissa. Brainstorming! Ja, nu vet vi hur vi vill ha det, men oj oj … jag blev trött bara jag tänkte på vilket jättejobb det skulle innebära. Det tål att tänkas på … Ritningen lades undan och istället blev det lek och bus med de vårrusiga katterna.
 
 
Dagens ord får bli ….
Slappna av, inget är under kontroll.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

En svag, svag doft av vår. Läs mer »

Cupcakes och mitt gröna fynd.

Kära Blogg
Trots att det var lördag skulle Stefan Hantverkarn och några av hans duktiga snickare iväg på ett specialprojekt. Det var Nordic Sea som behövde hjälp på vineriet. Killarna hade tillverkat de mest utsökta specialmöbler som den här förmiddagen skulle sättas på plats.
Jag och hundarna gick vår vana trogen ut i skogen. För lilla Molly var det ingen rolig tur den här morgonen, eftersom de blåste storm och regnet stod som spön i backen. Sånt väder gillar hon inte alls. Johnny verkar mer ta det här med vädret med en axelryckning, honom kvittar det liksom.
 
På eftermiddagen var vi en sväng på en lokal antikhandel som heter Karosserigården. Jag älskar att gå och dra i gamla saker, det är för mig mycket mer spännande än en Ikea affär. För många år sedan fick jag en vacker grön vas av svärmor Karin. Jag älskar grönt glas, så den är för mig väldigt kär. Den här dagen fick jag syn på en exakt likadan, fast den hade en glaskork.  Tjejerna i butiken trodde att det var en gammal vinägerflaskor … Jag som trott att det var en vas. Nåja, nu har jag i alla fall två vackra gröna flaskor. Kanske är det någon av er som känner igen dem och vet något?
 
För en del år sedan älskade jag att baka cupcakes och jag gjorde det i tid och otid. Jag minns att när Amanda tog studenten bakade jag en jätteladdning cupcakes, så Stefan fick bygga ett specialfat att servera dem på.
Den här eftermiddagen bakade jag Emmys älsklings-cupcakes, dem med nutella i. Stefan drog på sig sin passande t-shirt, den som han fått av Mårten och Sarin, sedan mumsade han glatt i sig kakor på längden och på tvären.
Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta.
 
(foto från Amandas student)
 
 (foto från dagens projekt)
 
 

Dagens visdomsord:
 
Ständigt försökt?
Ständigt misslyckats?
Det gör inget. Försök igen! Misslyckas igen.
Misslyckas bättre!
 
 

 

 
 

 

 

Cupcakes och mitt gröna fynd. Läs mer »

Städa, städa varje fredag …

Kära Blogg
Nja, städa varje fredag är nog en sanning med modifikation. Men just den här fredagen blev det lite mer ordentligt.
Men först gick vi ut på tur.
 
 
Någon har börjat mata rådjuren i vårt område. Alldeles vid vår postlåda har de sin foderplats. När jag återvände hem, hade en stor flock rådjur samlats. Tyvärr hade jag inte den ordentliga kameran med, men en suddig liten bild blev det ändå.
 
Sedan var det städning. Varenda millimeter golv i stugan städades och torkades. Ljuvligt. Det finns inget härligare än doften av nysåpade trägolv.
Jag hade köpt en söt liten primula till vårt köksbord. Jag älskar dessa vårblommor. Ute blommade mina julrosor. Fantastiska blommor. Så lite som behövs för att jag ska må lite extra gott.
 
Som fredagsmys blev det helstekt kyckling med alla tillbehör och lite kärleksmums till kaffet.
 
Efter en hel vecka med lilla hunden Snow, var det så dags för henne att åka hem igen. När Amanda kom för att hämta henne blev det som alltid stor cirkus. Det utbryter liksom ett stort vilt glädjerus bland alla djuren här i Gyllebo. De får helt enkelt glädjefnatt. De vet inte till sig av glädje och stormar som orkaner runt i huset. De drar och sliter i strumpor och sina leksaker och jag har fullt upp med att hålla ordning på alla.
Det var allt lite sorgligt att Snow åkte hem. Hon hade blivit en del av vår flock och hennes plats blev nu tom. Men vi ses snart igen såklart.
 
Puss på er min hjärtan.
Dagens citat:
I samma stund som vi blir föräldrar föds en kärlek i våra hjärtan som vi bär med oss hela livet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Städa, städa varje fredag … Läs mer »

Värk, vanlig värk och huvudvärk – det verkar som jag börjar bli äldre.

Kära Blogg
Dagen välkomnade oss med en grå och blåsig morgon. Det verkade alldeles ogästvänligt när jag stack näsan utanför dörren, men som alltid var det obeskrivligt skönt när jag väl kom ut.
 
Jag är så oändligt tacksam över vårt hundbad där jag kan spola av mina vänner från all grus och smuts. Det har blivit en vana för dem att lugnt och fint sitta på mattan i vår tvättstuga och vänta på sin tur.
 
En envis huvudvärk gnagde i mitt huvud den här dagen. Förr i tiden hade jag ont i huvudet nästan varendaste dag, mer eller mindre. Jag är enormt glad över att det tycks ha upphört med åldern. Men den här dagen var det tillbaks. Jag hade längtat så efter att börja springa igen, så den här dagen gav jag mig ut på en kort liten runda.
Höft och ljumskar knorrade lite, men man kan inte ta hänsyn till alla alltid.
 
På eftermiddagen fick jag växla ner tempo. Huvudet värkte och kroppen segade sig. Jag fick ett par gånger pausa från mitt skrivbordsarbete.
Börjar jag bli gammal, jag som känner mig som 27 … spegelbild och sinne är inte helt överens!
 
 
Plötsligt knackade det på min dörr och där utanför stod min söta granne, Ursula. Hon lämnade ett litet choklad och ett fång härliga tulpaner. Så glad jag blev och så mycket lättare livet kändes av en enkel liten gest.
 
Dagens kloka ord:
Det är viktigare att vara god än att ha rätt. Många gånger behöver människor inte en skarp hjärna som talar utan ett vänligt hjärta som lyssnar.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Värk, vanlig värk och huvudvärk – det verkar som jag börjar bli äldre. Läs mer »

Rulla till toppen