vintersolen

Vintersol mellan snöstormarna.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en gråmulen och ganska solfattig start på året så var det riktigt härligt att vakna upp till den bleka vintersolen.

Jag kände hur energin flödade och drog genast på mig varma kläder och gav mig ut för en härlig tur i naturreservatet. Snön låg ganska djup, och på stigen runt sjön hade inte så många människor gått och trampat före mig.

I trädkronorna kraxade två korpar olycksbådande över mitt huvud. Jag tycker att det är fina fåglar och känner respekt för deras stora intelligens.

Vinter höll verkligen sitt grepp om oss och Österlen. Jag älskar ju den här årstiden, liksom alla de andra, och kan inte säga att jag längtar ifrån den tid jag befinner mig i just nu. Såklart kan jag känna längtan efter något i framtiden, men oftast är det förknippat med någon händelse jag har inplanerad, något jag sett fram emot i livet eller en situation jag befinner mig i som är jobbiga som jag vill ska ta slut. Min längtan har nästan aldrig något med väder eller årstid att göra. För när det kommer till årstiden så gillar jag läget och känner mest bara tacksamhet.

Denna soliga vinterdag var det riktigt isigt och kallt vid bryggan. Isen där hade byggts på rejält, förmodligen av den hårda vind som legat på åt samma håll under en lång tid.

Återigen hade jag sett förfrågningar på Facebook om hur tjock isen var på sjön och undringar om det gick att åka skridskor där. Jag tänkte lagt upp ett foto på den del av sjön där vattnet låg öppet och skvalpade, men besinnade mig, jag behöver ju inte svara hela tiden.

Döm av min förvåning när jag anlände till badplatsen och ändå fick se några fiskare långt ute på isen, bara en bit ifrån det öppna vattnet. Jag må har blivit överdrivet skrämd för drunkningsolyckor då jag var barn (min mammas två bröder drunknade då de var små), men nog är det onödigt dumdristigt att ge sig ut på en osäker is.

Jag skakade lite på huvudet och hastade därifrån. Ute på fälten virvlade snön i en vild dans och sakta fylldes körbanan igen efter morgonens plogbil. För mig själv tänkte jag på de snöstaket som sattes upp på fälten då jag var ung. Varför finns inte de längre… Nåja, vi får vara tacksamma för att de orangefärgade snöpinnarna ännu finns kvar.

Dagens citat:

Du drunknar inte av att någon kastar dig i sjön, du drunknar bara om du inte tar dig upp igen.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Vintersol mellan snöstormarna. Läs mer »

Äntligen en skymt av solen.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en väldigt solfattig december så kikade det gula klotet äntligen fram i helgen. Jag och Stefan tog chansen direkt och packade in oss själva och våra hundar i bilen och for ner till havet.

Det blev Stenshuvuds nationalpark som blev vårt mål för dagen, och såklart var där väldigt många andra som också gett sig ut i naturen för att tanka d-vitamin och få frisk luft.

Havet var så blått och såg så inbjudande ut. Vid  den lilla bäcken stannade vi för att låta hundarna släcka törsten som alltid. Ibland tror jag att de mest vill dricka där för att det är roligt och inte för att de är så väldigt törstiga.

I ett träd satt flera sidensvansar, och jag önskade att jag haft min kamera med stort objektiv med mig. Men jag fick hålla till godo med den kameran jag faktiskt hade med mig och bara njuta av att få se de vackra fåglarna.

Vi vandrade en bit bort mot Knäbäckshusen, men vände innan ån. Stranden där vid Knäbäckshusen kommer för övrigt kanske att bli tillgänglig att besökar igen framöver, då kommunen planerar för en ny nedgång. Den som lever får se…

En stund satt vi sedan intill husväggen vid Krivareboden innan vi vandrade vidare genom parken och upp mot vår bil igen. Så härligt det var att återigen få njuta av solen mot sitt ansikte.

Dagens citat:

Alla planer är dåliga som inte kan ändras.

Ha en fin tisdag

Kram från mig, Annika

 

Äntligen en skymt av solen. Läs mer »

En ljuvlig dag på stapplande ben.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Vet ni – idag är det exakt 32 år sedan Olof Palme blev skjuten. Precis samma dag som jag förlovade mig första gången, 21 år gammal …. men det var i ett ”annat liv”, med en annan man – långt borta i Gambia …
Vi hade en annons i lokaltidningen och vi trodde att det skulle bli dagens ”snackis” hemma i Sverige … tji fick vi – alla hade bara tankarna hos Palme och såg knappt vår lilla notis på familjesidan…
Datumet har liksom etsat sig fast i mitt minne.
Det är konstigt det där med minnen. Vissa saker är så lätta att komma ihåg. Lite förargligt förstås, eftersom jag är oförmögen att på rak arm komma på vilket datum jag förlovade mig med min nuvarande kärlek – Stefan … inte ens årtalet är jag riktigt säker på …
Sorry darling. Det kan vara närminnet som sviker.
Här i Gyllebo har vi vinterns rejälaste snöväder just nu. Men dagarna innan hade vi strålande sol några dagar. Så ljuvligt.
Jag har då försiktigt tassat ut i naturen. Inte så långt. Bara till den gamla ekskogen bakom postlådorna. Där är så underbart vackert.
Jag känner mig så glad över att åter kunna gå rak på benen igen. … eller halvrak med huvudet snett upp och benen på jordklotet. Visserligen rejält bedövad med piller i blodet, ryggen krökt och en känsla av tandläkarbedövningen i ena benet … men jag är övertygad om att kan man bara komma ut i naturen så kommer kroppen att kunna läka lite bättre.
Hemma vid fåglarnas matplats har vi nu två ekorrar som bråkar om att stjäla maten för fåglarna.
Snabba som bara den är de båda, och det ska konst till att hinna fånga dem på bild.
Mitt fång tulpaner som jag fick av Stefan har åldrats, vissnat och dött med en sådan otrolig skönhet att jag häpnar.
Jag tänker på min älskade svärfar när jag ser bilderna på dataskärmen. Jag vet att han hade älskat att försöka måla av mina vackra tulpanerna på en tavla.  Han hade älskat mina foto och han hade nog läst min blogg med stor behållning.
Dagens citat:

Om en miljon år är jorden måhända befolkad av varelser som benhårt förnekar att de härstammar från människan.

Kanske är det meningen att vi egentligen skulle gå på alla fyra som en apa. Kanske är det de som gör att våra ryggar blivit så känsliga, för visst är det många som har ont i ryggen… ja, sånt kan man ju grunna på …

Jag ska ta tag i dagen och göra den fantastisk på mitt vis. Du kan göra den underbar på ditt vis.

Meningen för min del var en tur till Malmö med ryggen… men snöfallet och vinden fortsätter här på Österlen så min plan är något oklar…  Tänk, när jag var liten fanns det vägverk och riktiga plogbilar.

Kram på er.

Annika

En ljuvlig dag på stapplande ben. Läs mer »

Rulla till toppen