småkryp – Sida 3 – Gylleboannika

Småkryp på en sommaräng.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 4 juni, 2017 / Allmänt, pomeranian, sjukstuga, småkryp / 2 minutes of reading

Hej hej.

När jag varit ensam på kvällarna i veckan, har jag tassat ut på ängen. Så härligt att kunna göra det en ljummen sommarkväll.

Det vimlar av småkryp, precis överallt.

Jag älskar dessa sommarkvällar när flugorna surrar och man ser myggen dansa i dagens sista solstrålar.

Det är liksom något trolskt över dem.

Jag var kallad på en årlig kontroll med anledning av mina ryggproblem. Den här veckan skulle jag bara lämna ett litet enkelt blodprov inför det kommande läkarbesöket. Ett prov som skulle kunna vara avklarat på en kvart.

Nu är jag ju mer än lovligt förvirrad, så jag gick först till fel provtagning. Där satt jag en hel timme, innan det blev min tur att få reda på att jag var på fel ställe. Bara att gå till andra ändan av korridoren, ta en ny nummerlapp och vänta ytterligare en god stund igen. Efter två timmar var jag äntligen klar och körde hem för att inta min första kopp kaffe för dagen.

Det är vid sådana här stunder man skulle vilja läxa upp sig själv, så man lär sig till nästa gång. Skärpning Annika!!

Dagens tänkvärda ord:

Jag misslyckas inte,

jag betalade för en ny lärdom.

Så är det i livet, man får många nya lärdomar hela tiden.

Idag när det är pingsdagen, minns jag tillbaka till alla de härliga fester i Alunbruket som jag var på varendaste år. Allt kul vi hittade på när det var pingst och midsommar. Jag var ung, kär och galen… fast mest galen tror jag!

Vill ni se hur det ser ut nuförtiden på festplatsen finns det bilder här.

Ha en riktigt skön söndag.

Kram Annika

Småkryp på en sommaräng. Läs mer »

Ingen kan älska en växt som ett småkryp kan.

Hej hej.

Växter, insekter och småkryp … ja det hör ihop som ler & långhalm, blommor & bin och sommar & sol …

Ingen kan nog älska vårt växtrike såsom våra insekter och kryp kan.

#växtkärlek när naturen själv får bestämma.

När jag låg och rensade lite ogräs i en av mina rabatter kom en skimrande skalbagge målmedvetet spatserande i en väldig fart. Så fort jag satte ner den stora kameralinsen mot honom sprang han iväg och stoppade huvudet i en blomma. Några bilder hann jag ändå knäppa, innan han surmulet ilade vidare över den torra jorden.

På ett grässtrå satt en pytteliten knallgul nyckelpiga. Så fort jag satte mig ner för att föreviga den lilla baggen vände hon sin fula sida till.

En lite mer sammarbetsvillig insekt satt på ett grässtrå strax intill. Den hade ett farligt bestyr med att tvätta bort någonting som såg ut som pollen över hela kroppen. En lite märklig krabat var det allt. Lång i kroppen som ett helt ösregn var den och med sina överdimensionerade ben såg det knasigt ut när den tvättade sin pinnsmala kropp.