Hejsan.
Att det bor en liten kung nere vid min svågers ålafiske i Hällevik, ja det vet jag sedan länge…
Nu är det inte vilken simpel liten kung som helst som jag menar. Nej, det är en av våra, i särklass vackraste små fåglar, nämligen den färgglada kungsfiskaren.
Ofta lär man kunna skåda små kungsfiskare just här, och av en pålitlig källa så hade han varit här extra mycket den senaste tiden. I arla morgonstund hade han suttit på den röda bojen ute i havet och stillsamt surfat lite smått på vågorna.
En kall blåsig lördagsmorgon for jag och Stefan ner till kåsen i Hällevik för att se om vi kunde få syn på den färglade lille kungsfiskare.
Morgonen var riktigt kall och blåsig. På havet gick höga vågor så skummet yrde. Jag hade glömt mössan hemma, så jag blev rejält nerkyld om öronen. Mitt blonda rufs blev alldeles strävt av havsvindarna.
Ute i kåsen guppade Mats ålasump i en hetsig vild åladans. Fiskarna som låg däri måste nog vara fullständigt vimmelkantiga och sjösjuka, tänkte jag för mig själv, när jag samtidigt kikade i snåren efter min lille fågel.
Den enda fågel jag kunde se var en frusen, vindpinad skrake som bredbent stod på en stenbumling och villrådigt tittade ut över det busiga havet.
Från Hällevik gick vi norrut till den lilla söta vik som Stefan bestämt påstår heter ”Hagen”. Där fortsatte vi att speja och glo efter vår kungsfiskare.
Det är väl sådana namn på platser som snart faller i glömska. Som att en liten gullig vik utanför Kivik kallas för Hagen. Det är namn på ställen som man definitivt inte kan hitta i Google Maps i alla fall.
Nej, någon lite kungsfiskaren fick vi då inte syn på den här lördagsmorgonen i alla fall. Men en härlig morgonvandring i den bästa naturen blev det. Och det är egentligen allt som behövs för att må gott. Vet ni inte hur den lille kungsfiskaren ser ut, så råder jag er att kika på Google … den är så otroligt vacker, eller hur?!
Dagens citat:
Dagens ungdom kommer aldrig förstå varför vi säger ”veva ner fönstret”.
Ha en riktigt fin söndag och kramar från mig.
Annika
