Brösarps backar

Det blev en tur på backarna.

Hejsan.

Den där andra morgonen på Vita Stenen, så startade vi med en lugn morgon och en lång god frukost.

Sedan var planen lite härlig Österlenvandring. Vi checkade ut och tackade för oss, och begav oss sedan till Brösarps norra backar.

Vi enades om att köra den lilla biten hem och hämta med oss alla småhundarna, och ni kan ju gissa om det håriga gänget blev glada!!

Amandas hund Snowie fick lifta en del i ryggsäcken, men hon njöt ändå i fulla drag över att få hänga med sin flock.

Vi valde den lilla Backaleden som startar vid gården Glimmeboda.

Det var ett alldeles perfekt vandrarväder i Brösarp. På backarna mötte vi Österlens lyckligaste hästar. Åtminstone tror jag att de måste vara de allra lyckligaste, för de har i alla fall de bästa förutsättningarna för ett lyckligt liv.

Att umgås under tiden som man vandrar, är egentligen det bästa sättet att träffas på tycker jag. Man kan liksom inte göra så mycket mer än att bara gå sida vid  sida och att prata med varandra.

Även om det inte var så solig, så var det väldigt varmt och klibbigt den här dagen. När vi kom in i skogsdelen så var det riktigt skönt med den skugga som träden skänkte.

Efter halva rundan tog vi en vätskepaus och njöt samtidigt av Amandas hemmagjorda pizzabullar.

Tack min fina dotter som tog dig tiden att umgås lite extra med mig. För mig var det guld värt och jag hoppas det även gav dig lite avkoppling från vardagens alla måsten och bestyr.

Dagens citat:

Vad ditt hjärta känner, är viktigare än vad alla andra tycker, tänker och säger.

Livet är så kort, så kort och man måste ta tillvara på det så länge som man kan.

Kram Annika

Det blev en tur på backarna. Läs mer »

Ombytta roller.

Hejsan.

Jag skulle föreviga mitt lilla barnbarn och min dotter på en av Österlens vackraste platser, Brösarps backar… Det blev för ett tag lite ombytta roller kan man säga.

För att vara glad när man är modell så krävs en mätt mage.

Sånt vet en mormor. Såklart fanns mellanmål att ta till när hungern tog över. Glada modeller vill man ju ha när man leker fotograf.

Istället för att ha rollen som fotograf, blev jag visst själv modell för en stund. Min dotter la beslag på kameran och förevigade mig, mitt lilla barnbarn och den storslagna naturen.

Sedan satt vi bara där en den mjuka ljungen och mös en liten stund. En vanlig mormor och ett gudomligt litet barnbarn.

Dagens citat:

Precis när en mamma tror att hennes arbete är gjort, blir hon mormor!

Även om hela världen är upptagen, så har en mormor alltid tid sägs det. För mina barn och barnbarn finns det alltid tid. Och så länge de vill följa med mig ut i naturen är jag så tacksam. Kanske kommer det en tid då jag får annat att göra, som att hänga på fotbollsplaner kanske…

Kram Annika

Ombytta roller. Läs mer »

Tänk vad som kan hända på ett år.

Hejsan.

Det var nästan på dagen exakt ett år sedan, som vi var på Brösarps backar för att knäppa lite gravidbilder på Amandas lilla runda mage.

I fjor blommade ljungen med ett sådant överdåd, och det förutspåddes en riktigt vargavinter med mycket snö och kyla.

Men någon vargavinter blev det då rakt inte. Det kom knappt så mycket snö att det räckte till en liten snöboll ens. Så det här med bondepraktikan och naturens tecken ska man kanske ta lite med en nypa salt.

Något som däremot blev precis som förutspått, det var den lilla runda kulan på Amandas mage.

Ur den lilla kulan kom knappt två månader senare ett välskapt litet gossebarn ut.

Med samma klänning och på samma plats, så kan man knappt förstå att det bara passerat ett ynka litet år mellan bilderna. Tolv månader och fyra årstider (även om vi i Skåne fick klara oss utan vinter, och istället fick en väldigt lång och grå  höst).

Livet är verkligen magiskt, och lillgossen har redan tagit sina första staplande steg på egen hand.

Dagens citat:

Ingen hand kan fånga tiden.

Jag försöker dock fånga små gyllene ögonblick som skänker mig stor lycka i livet.

Kram Annika

Tänk vad som kan hända på ett år. Läs mer »

Vackraste i Sverige.

Hejsan.

En gång blev rastplatsen vid Brösarps backar utnämnd till Sveriges vackraste. Och jag tror att utnämningen står sig än idag.

Då gällde de inte bara dess storslagna natur. Nej man såg även till det praktiska runt rastplatsen, såsom toaletter, skötsel och allt annat man vill ska finnas vid en rastplats. Rent och fräscht naturligtvis.

En tidig morgon stannade jag och Johnny till vid de natursköna backarna där vid Brösarp. Inte en kotte fanns där mer än vi. Jag, Johnny och min gamla Volvo.

Men så plötsligt kom en röd liten bil farande. Byns egen lille hustomte. Nej, egentligen är han inte så liten, för han är lång, riktigt lång den käre Jan. ”Lång som itt ösrajn”, hade min Stefan sagt. Vad nu ösregn har med längden på människor att göra? Snäll och go är han i alla fall, Brösarps egen fixare.

En bra stund stod vi och småpratade, Jan och jag. Vi har känt varandra alltsedan ungdomen och då är det alltid roligt att träffas och småprata en stund. För så är det här på Österlen, alla känner liksom alla.

Sedan begav jag och hunden Johnny oss ut för en vandring på backarna.

Högt däruppe har man en härlig utsikt. Man ser långt bort mot Ravlunda kyrka. Ja ända ut över havet faktiskt.

Här är alltid lika härlig på Brösarps backar, även om platsen nog mest är känd för sina ljuvliga gullvivor. En blomma som får mitt eget hjärta att slå lite extra slag. Ja när de blommar då finns det verkligen en anledning att återvända hit.

Dagens citat:

När stadsbor ska åka ut på landsbygden och koppla av måste det fungera även där. // Stefan Lövén

Utan att säga ett enda ord mer om politik, så vill jag önska er alla en riktigt skön dag. Och när gullvivorna blommar, tar jag er med hit igen. Visst vill ni det!?

Kram Annika

Vackraste i Sverige. Läs mer »

Rulla till toppen