Hej
Kanske har ni märkt det?
Kanske har ni lagt märke till att det var ett tag sedan jag vandrade runt hela sjön med mina hundar. Den där ljuvliga promenaden på nästan exakt 6 kilometer.
Det beror på att jag har varit duktig… eller kanske egentligen bara dum…
Jag har sedan jag fick mitt hemska diskbråck i februari ätit en massa ganska starka piller för att överhuvudtaget kunnat existera. Men som den duktiga flicka jag nu en gång blivit uppfostrad till, så beslöt jag mig för att dra ner rejält på den där starka medicinen, och har nästan slutat med den. Man måste ju bita ihop lite också …
Man tar inte tabletter om det inte är absolut nödvändigt.
Jag hade ju inte längre särskilt ont, och då var det ju helt onödigt att ta starka piller tyckte jag.
-kanske har jag inbillat mig alltihopa tänkte jag lite skamset, och la undan alla tabletterna.
Sakta men säkert kröp det onda tillbaka igen. Fast jag själv hade sett det, svart på vitt, det där dumma diskbråcket, det som doktorn sa att vi fick vara glada ifall det ville läka av sig själv.
Att jag var smärtfri berodde helt enkelt bara på de där tabletterna insåg jag.
Jag har något inbyggt i mig, som gör att jag alltid ska vara så himla duktig.
Det är mest att jag ska vara duktig inför mig själv, men egentligen är det så urbota dumt. Jag ska bita ihop och kämpa tycker jag själv … men för vem?
Säkert är det några av er därute som känner igen er… eller så är det bara jag…
Men jag ska sluta med att vara duktig. Jag ska åtminstone ifrågasätta om jag måste vara det i alla situationer.
Nu plockar jag fram min piller igen, för uppenbarligen gjorde de nytta och uppenbarligen var det ingen synvilla på röntgenplåtarna.
Jag behöver inte heller vara någon superhjälte som krigar mot mina smärtor. Där är ingen som dunkar mig i ryggen och jag får nog inga guldstjärnor av någon.
Dum eller duktigt? Kämpar ni också för att vara duktiga i olika situationer…
Men hur är man när man är duktig?
”Duktig”, jag hatar ju egentligen det där ordet.
Duktig är man när man tar hand om sig själv.
Dagens citat:
Kärlek är som schack
ett feldrag
och du är matt.
Jag gjorde nog det där feldraget och blev matt, och det är jag så glad över. Min älskade Stefan påminner mig ofta om att jag och mitt liv inte behöver ha sådana här duktighetsidéer.
Såklart måste man ha delmål och saker som man strävar efter, annars kommer man inte dit man vill. Men att vara duktig bara för sakens skull, det är ju fruktansvärt idiotiskt.
Lite röriga tankar kanske … men så fick det bli idag.
Kram från mig och må väl.
Annika
Hej
Drabbats av ett diskbråck nu som är förfärligt smärtsamt. Vad har du för tips om smärtlindring, det gör mest ont centralt i ryggen med viss utstrålning vä ben. Har fått så många olika bud fr flera läkare
Mvh malin
Åhhh fy stackars dig, jag vet vad det vill säga. Det som har hjälpt mig är i ett första skede av diskbråcken att ta riktig smärtlindring som tramadol och gabapentin. Vila och inte provocera ishiassmärtan i benet i början är nog också viktigt.
Smärtlindringen behövs för att göra det möjligt att komma upp och röra på sig så mycket som möjligt då det känns möjligt igen. Rörelsen lindrar till viss del också och ger framförallt lite mer postitivt för sinnet. Efterhand har jag kunnat byta ut de starka tabletterna mot alvedon och ipren (en av varje) En annan sak som lindrat mig är att varje natt sova på en värmedyna i svanken. På högsta värme har det gett så skön lindring tycker jag. Nu när mitt diskbråck lugnat sig så märker jag att det hjälper mig att vandra och då gärna med en ergonomisk ryggsäck. Jag tvingas då ha en rak hållning som verkar göra nytta. Smärta är dock så olika från person till person, min erfarenhet är att jag har fått prova mig fram till det som hjälpt mig bäst. Önskar dig god bättring. Kram.