Som att stiga in i naturens eget tempel.

Hejsan.

Efter den där kalla dagen då vi hade minus femton grader, så steg temperaturen rejält framemot kvällen. Hela natten snöade det sen, så när vi vaknade upp så var det till en vit fluffig värld.

När jag mötte min vän för att gå ner till sjön, så hade hon varit förutseende och tagit med sig en liten snöskyffel.  Vi skottade bryggan och tände några marschaller och en fackla. Det blev så vackert och det kändes nästan som om vi befann oss i naturens eget heliga tempel.

Den morgonen var alldeles speciell och det var en av de vackraste vintermorgnarna som jag någonsin upplevt här…(med risk för att jag kan ha påstått det förut också)

Strax innan solen skulle stiga upp ovanför trädtopparna packade vi ihop våra saker och gick vidare genom skogen.

Det var som att vandra i en saga. Snön som fallit under natten var alldeles lätt och fluffig. Inte en människa hade gått här före oss, så känslan var väldigt speciell. De första solstrålarna som träffade de snöklädda träden fick hela skogen att lysa upp.

Den morgonens vita sken påminde mig om något, något jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Men så plötsligt kom jag på det. Det kändes ju nästan som om hela skogen var ultraviolett. Ett sådant där vitt ljus  som man förr hade på diskoteken och som gjorde att alla vita kläder man bar blev självlysande. Sånt där ljus som gjorde att man då alltid ville dansa i vita jeans och vit blus…. Minns ni det?

Och jag tror att vi båda kände oss lika berusande efter den här morgonen, som efter en diskokväll i ungdomen, men med den väsentliga skillnaden att detta inte gav någon som helst baksmälla efteråt. Möjligtvis att det kan vara en viss risk för att skapa ett beroende …

En som den morgonen också verkade berusad, var den söta lille ”korren”. Hit och dit for han vid fåglarnas matplats och piskade med sin spretiga flaskborstsvans. Arg eller leksen, ja det var frågan det!? Visst är han väl söt?

TV-serie

I kontrast till förra serien jag såg (The Crown – om brittiska kungahuset) så har jag nu sett en helt annan serie, nämligen ”Clark”. Clark är en miniserie om brottslingen Clark Olofsson och bygger på ”sanningar och lögner” står det i förtexten. Den är humoristisk och säkert väldigt skarvad och överdriven för att göra historierna så mycket bättre.

Dagens citat:

Om människosläktet kunde lära sig av växtriket att följa årstidernas växlingar och låta perioder av vila följa perioder av intensiv blomning. I stället för att kräva av oss själva och varandra att vi ständigt ska vara på topp, borde vi låta naturens dynamik mellan aktivitet och vila, vara ett mönster också för våra liv.

Ha en fin måndag, och ta någon liten extra paus idag, det skadar säkert inte.

Kram Annika