Hejsan.
Det är likadant varenda år i min familj. När alla helger och röda dagar är över i januari, så kommer min dotter Amandas födelsedag liksom som en överraskning för oss alla. Såklart vet vi ju om att hon fyller år den åttonde januari, men ändå känns det som om dagen bara plötsligt infinner sig som en överraskning.
-mamma, i år tänkte jag inte fira min födelsedag, skrev Amanda på ett meddelande till mig.
Jag kunde såklart förstå att hon inte riktigt orkade ställa till med kalas, då hon både jobbar ganska mycket nu, samtidigt som hon pluggar lite grann sidan om.
Men nej, kalas hoppar man inte över sådär bara. Åtminstone inte ungarnas!! Sagt och gjort så beslöt vi att ha lite kaffekalas hos oss i all enkelhet. Och för det krävdes kanelbullar såklart.
Både Scott och Nicolaj tyckte att det var rysligt spännande med mammas födelsedag, och de hjälpte villigt till med paketöppningen.
Som alltid när Amanda fyller år så har jag både gran och allt julpynt kvar. Jag tycker att det är skönt att ta det lite lugnt med att köra ut julen. Ingen brådska med det eftersom det finns gott om tid i både januari och februari om det skulle knipa…
Vi fikade på bondkakor, kanelbullar och chokladbollar. Och på Olof Viktor hade Amanda varit och hämtat en underbart vacker tårta. Jag tyckte att den var så god, men pojkarna rynkade ihop sina små näsor och försåg sig med fler chokladbollar istället.
När kaffet var urdrucket och assietterna renskrapade så åkte julens kunskapsspel, ”0-100”, fram. Efter att ha gjort världens förlust på julafton, så fick jag min revansch då jag slutade som vinnare den här gången.
När Stefan och Låke försvann ut i garaget för att inspektera någon viktig grej, så fixade jag ihop lite korv i bröd.
Det blev ett enkelt och mysigt kalas som fick sätta punkt för alla släktsamlingar som hör julhelgen till. Det väntades jobb för många av oss, och för mig stod en veckas kassatjänst på bästa Luckan på tur.
Dagens citat:
Den där stunden då man förstod att man själv aldrig mer kommer vara centrum i sitt eget liv.
Den stunden infinner sig nog i det ögonblicket då man blir mamma…. Den bästa stunden som bör firas!
Ha det fint.
Kram Annika
Grattis till Amanda! Det var henne jag träffade på Erikshjälpen för längesen, och så oerhört trevlig det kände jag direkt, äpplet föll inte så långt från trädet är med garanti mors dotter.
Vilket konstverk till tårta ser så go ut. Du hinner ta ut julen den är så mysig jag saknar min, men när det börjar bli lite dammigt var det tid. Ha en fin dag. Kram/MH
Ja det minns jag, att du träffade Amanda på Erikshjälpen. Jag minns att hon tyckte att du också var så gullig och trevlig. Min jul har åkt ut nu, det känns skönt för här började det också bli lite dammigt. Kram kram
Amandas födelsedag ser trygg och kärleksfull ut på dina bilder. Till och med Helan och Halvan i skåpets glasruta i bakgrunden ser ut att trivas. Själv har jag en ensam, lite sorgsen Chaplin som motsvarande figur i mitt mysigaste skåp. Och vad fint att ni firar varje tänkbar dag.
Förresten, beträffande den icke närvarande… Vill du kanske hälsa Andréa att fastän Kanadas främste poet någonsin varit död i över åtta år, så har din följerska Alice nu skrivit ett svar på en världsberömd sak han publicerade redan på 1960-talet. Sök på YouTube gärna på orden alice radomska she keeps waiting. (Vinjettbilden är en nästan vithårig medelålders kvinna vid köksbänken med nybakt äppelkaka, fruktskål och… en katt. Låten är trots varma känslor dock lite kylig, som det kan bli när man skriver ett meddelande till en död person.)
Jag hoppas du älskade den kanadensiska låten, som säkert har följt oss genom hela livet, uppdykande lite då och då. Jag är tillfälligt utmattad, fick i går med min veka röst sjunga låten sju, åtta gånger i en studio i Helsingfors för att få musikerna och underbart känsliga sångerskan Maria att haja hur jag tänkt mig. (Publicerad för 13 timmar sedan.)
Åhhhh så vacker låt!!! Fantastisk!!! Kram till dig♥
Detta inlägg har jag missat. Här fyller mellandottern år på söndag. Hon har meddelat att hon skippar kalas. De skulle iväg på lördag. Vet att de har det tufft ekonomiskt med föräldraledighet och vattenläcka i huset. Så började hon jobba halvtid förra veckan. Det är nog bäst hon får bestämma själv 😅
Men kul när man kan fixa till ett kalas åt någon som inte riktigt orkar själv.
Ibland är det bara så, man känner inte för att stå i centrum för ett kalas. Det gäller att vara lyhörd och lyssna in vad som verkligen önskas såklart.
Mästerligt avslutande foto till ditt inlägg. Åt ena sidan din blanka höga termos, åt andra stearinljuset vars låga en smula söker sig mot dig. Din gråsvart tvärrandiga polo ger den röda stugan i snön utanför fönstret chans att vara färgklick utan konkurrens. Glasögonen käckt på din blonda hjässa svartbågade. Kaffe i din kopp. (Jag knäpper oftast för sent bilder med urdruckna koppar.) Koppen döljer tre av dina fingertoppar och får vigselringen att lyckligt framhävas, dra till sig betraktarens blick. En liten pojkhand in i bilden till vänster, ljusröd saft kvar i hans glas. En kopp kaffe även i förgrunden, ovisst om den är Amandas eller om det är någon annan vuxens plats. En så harmonisk, totalt felfri bild(!).
Åhhh, vilken underbar beskrivning av den här bilden. Fotografen här är min yngsta dotter Emmy, och hon brukar ha öga för bilder. Kram kram