Allmänt

Joggingannika tar en vilodag och blir bullmamma.

Kära Blogg
 
När jag vaknade och kände mig som en kryckig gammal tant på femtio år, bestämde jag mig för att det fick bli en viloperiod från springningen ett tag. Istället blev det extra mys med Judith och Snowie på morgonkvisten. Min hälsporre gjorde sig till alldeles extra mycket, så kanske måste jag investera i nya joggingskor. Det är de roligaste skorna att köpa tycker jag.
 
När Amanda kom hem från sitt jobb festade vi på kinderägg, samtidigt som vi chattade med Andréa. Hon är lyckligt tillbaka i Danmark på sitt collegie nu. Härligt, snart är hon hemma hos oss på riktigt. Egentligen tycker jag att det är bra att hon gör en mellanlandning i Danmark och packar upp sina väskor där. Om man känner Andréa rätt, så vet man att hon kan ha dragit på sig diverse olika ohyra som loppor, löss och kackerlackor. Sånt man inte vill ha in i sitt hus. Senast när Amanda var ute och reste fick jag en matta med en fripassagerare i. En sorts groda som inte såg ut att må så bra.
 
 
Det är då märkligt vad bullar kan försvinna. Det var inte så länge sedan jag tog mig i kragen och trixade ihop lite kanelbullar som jag paketerade och frös in. Jag tycker att det är bra att ha lite i gömmorna ifall någon tittar ut till oss i Gyllebo. Det finns ju inte direkt något snabbköp som man springer över till här ute i skogen.
Så idag tog jag mig i kragen igen. Att baka är inte min favoritsysselsättning, det händer alltid något som gör att det inte blir som jag tänkt från början. Idag råkade det komma en bit äggskal med i degen. Jag tror att jag fick bort det mesta, men jag är inte sådär bombsäker på det. Nu tycker jag inte att man kan kasta en dubbel sats vetedeg för en sån bagatell. Jag får helt enkelt se det som när man lägger en mandel i gröten. Någon kommer att bli förvånad ….
 
Ikväll har töserna gjort en mexikansk övernaturligt grej. De har tillkallat någon demon som heter Charlie. Man skulle kunna se om han var närvarande genom att ett par blyertspennor rörde sig. Tsss … jag såg allt att Emmy blåste på den där pennan. Hur som helst, så måste den där Charlie ha väldigt många att besöka eftersom det har blivit rysligt populärt över hela världen. Han får vara förlåten att han inte hinner hit ut till oss också.
 
 

 
 
 
 
 

Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

Joggingannika tar en vilodag och blir bullmamma. Läs mer »

Det finns inga misslyckade tårtor … bara lite olika höga.

Kära Blogg
Äntligen, äntligen är hon på väg hem. Min söta, goa dotter, Andréa. Jag har de senaste dagarna fått ett par sms med en del olika information om den stundande hemkomsten. Med hemkomst menas att hon alltså inte kommer hem hit, utan hon kommer till Danmark och stannar där en vecka ytterligare ungefär.
Lite paff blev jag när hon skrev att hon skulle flyga till LA. För mig kändes det som det var på helt fel håll hon tänkte åka för att komma hem, men när man är på Fiji, så spelar det tydligen ingen roll vilket håll om jordklotet man väljer för att komma hem.
Det viktigaste är att hon kommer hem.
Jag är så oerhört glad att jag valde att åka och träffa henne några veckor på Bali och särskilt glad är jag över vårt fantastiska äventyr på Komodo. Våra strapatser är fantastiska minne för livet.
Välkommen hem min söta tös.
 
 
Så är jag lite deppig…. Ja deppig och deppig … det är jag väl egentligen inte, för jag är på det stora hela ganska glad av mig. Fast lite dyster är jag allt när jag glor på platsen där min älskade ”Mose brinnande buske” brukar växa upp. Jag inser att det inte kommer att komma upp någon buske där i år. Jag kan inte förstå vad som tagit åt buskskrället. Den har alltid varit så fräsch och frodig, men i år totalvägrar den.
 
 
Men man ska inte springa och hänga läpp för ett enda misslyckande och en buske som inte vill bruka allvar. Det finns så mycket annat som är helt underbart just nu. Både odlade blommor och alla de vilda runt om här i Gyllebo. Här kommer en bildkavalkad, så håll till godo med dagens fotoskörd.
 
 
En blomma i min trädgård som jag är speciellt fäst vid är en vacker … ja, nu har jag glömt namnet på den, men den har en helt bedårande färg. Den har jag fått av min syster Görel en gång för ganska länge sedan. Kanske heter den Iris …?
 
 
Jag är inte så väldigt noga med det här med ”bäst före datum”. Oftast håller maten betydligt längre än vad som står på förpackningen, och jag litar mer på mitt smak och luktsinne istället. Idag när jag skulle göra en smarrig potatisgratäng till kvällsmat blev jag faktiskt ganska besviken. Osten jag tänkte använda i gratängen såg verkligen inte aptitlig ut, trots att den enligt förpackningen skulle vara fullt ätlig ytterligare några dagar.
Mögelost på riktigt alltså.
 
Jag har bakat en tårtbotten idag!
Jag har världens bästa recept på en sockerkaksbotten till tårtor. Jag har gjort den tusentals gånger och jag misslyckas aldrig med den … trodde jag ända tills idag.
Så som den såg ut idag när den var klar, så brukar den aldrig se ut. Jag får helt enkelt se om det går att göra något av den, eller jag ska ge det hela en chans till, och hålla tummarna för bättre lycka nästa gång.
Jag såg hur Stefan hängde med huvudet när han fick syn på eländet. Han förväntar sig nog en lite trevligare tårta på sin dag.
 
 
 Med en bild från morgonens springtur önskar jag alla en mysig kväll, och när jag laddat klart tror jag att det får bli ett nytt försök med bakningen.
Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna

Det finns inga misslyckade tårtor … bara lite olika höga. Läs mer »

På lätta fötter.

Kära Blogg
Först måste jag väl nämna det här med melodifestivalen, och hur kul jag tycker det är att Sverige gick och vann hela rasket igår. Speciellt trevligt är det ju att Mumsige Måns är en Skånepåg och ganska behaglig att titta på dessutom. Så grattis till honom.
Idag har vi varit hos mor Karin i Kivik. Allt är så väldigt, väldigt vacker just nu i Kivik och runt om här i vår kära hemtrakt. Raps, äpplen och syren, ja allting blommar.
 
… jodå, Bloggerskan kom själv också med på bilden med mor Karin och Stefan idag…
 
Så länge jag kan minnas har jag haft de rabbigaste fötter man kan tänka sig. Jag har liksom toppat ligan ”rabbiga fossingar”. Jodå, jag har visst gjort både fotbad med salt, filat, hyvlat och stått i. Jag har gjort alla möjliga procedurer som påstods skulle göra fötterna lena som babystjärtar. Jag har tom varit hos utbildade människor som bara håller på med rabbiga fötter. Likväl har mina hälar alltid varit spruckna och bedrövliga.
Men icke längre!!
För ett halvår sedan investerade jag i en förfärligt dyr kräm på Bodyshop, som skulle vara bra
mot riktigt torra fötter. Envist har jag smort varendaste dag och bara filat pyttelite med en pimpsten. Simsallabim som ett trolleri- nu är mina fötter härligt mjuka, och jag har kastat alla hemska järnfilar och det tortyrliknande verktyget som påminner om en osthyvel.
 
Hmmm lite gammalt nagellack från Baliresan sitter förstås envist kvar …. Jag betalade extra dyrt för att få ett hållbart lack, och det vill jag lova att det håller – det är dömt att misslyckas att försöka få bort det. 
 
I veckan har Stefan byggt på extra ribbor på vårt insynsskydd vid poolen. Ja, det tror jag faktiskt är bra. För ett par veckor sedan såg jag när vår tyska granne Ursula var ute sin trädgård och påtade i godan ro. Stefan hade taget ett kvällsdopp och kastade utan betänkligheter av sig sina badbyxorna. Stackars Ursula blev alldeles blek, ja hon blev vitare än ett nymanglat lakan i ansiktet.
 
Vårt kära svalpar tycks inte gilla oss något vidare. När vi kommer ut på trädäcket och ska njuta lite av solen så blir det ett herrans liv på dem. De flyger runt och skränar och går på. Idag tog de till det lite tyngre försvarsmedlet … Splaaaasch – en fågelskit på Stefans bringa. Fågelbajs som träffar en människa sägs bringa tur, men Stefan såg inte ut att ha vunnit högsta vinsten precis, när han vankade in efter hushållspapper för att torka bort ”turen”.
 
 

 Och med en bild på en äkta badkruka säger jag hejdå Bloggen och fortsätt njuta av en härlig Pingstdag.

 
 
 
Dela gärna

På lätta fötter. Läs mer »

Pingstafton 2015

Kära Blogg

Idag är det Pingstafton. En underbart härlig försommardag med sol och ljumma vindar.
Vi har varit med Monica och Arne i Ystad. 
Vi har ätit gott. Plankstek … wienerbröd … MUMS!
Nu – mätt och trett!
Tack goa vänner för en härlig kväll!
 
 

 
 

 
Nu väntar Melodifestivalen och Måns Mums.
Med en bild från morgonjoggen säger jag kram och gonatt och hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
Dela gärna

Pingstafton 2015 Läs mer »

Tårtkalas i himmelen.

Kära Blogg.
Idag är det den 22:e maj, och min mamma Ingrids födelsedag. Idag skulle hon blivit 73 år.
Jag minns när hon fyllde 50 år. Hon hade undanbett sig uppvaktning och skulle därför hålla sig undan för eventuella gratulanter. Jag erbjöd henne mitt hem som tillflyktsort och gömställe …. lömska, elaka Annika …för vad hon inte visste, var att jag bjudit hem hennes arbetskollegor till oss på födelsedagsfrukost….  
Jag tror och hoppas innerligt att hon uppskattade överraskningen.
Allt det där känns som det hände igår, och snart står jag själv inför samma milstolpe. Knasig känsla.
Fast … åldern har ingen betydelse … såvida man inte är en ost.
 

”Någon gång ska vi alla dö, du och jag, Alla människor ska dö, och alla djur och alla träd ska dö och blommorna på marken, men inte allihopa på samma gång, utan då och då så att det knappast märks”

Du fattas mig!

 
 

 

Jag och min syster Görel hade bestämt att vi skulle träffas i Brösarp hos pappa Kurtan och ta en kopp kaffe dagen till ära. Det blev en mysig eftermiddag med massa kaffesörplande. Görel hade köpt med sig vetebröd och en av mina favoritkakor, vaniljhjärtan. Tusen tack för det Görel (glömde säga det) Extra roligt var att få träffa Joel idag, mitt yngsta gudbarn.

Jag tror att Ingrid är nöjd med sin dag.
På hemvägen körde jag upp till graven och satte en liten blomma med en duva i. Där var så vårfint vid stenen och någon hade plockat hennes älsklingsblommor, liljekonvaljer.
Grattis på din dag mamsen.
 
 

 

 

 

Ikväll är jag ganska trött, men man blir det av att gå på föllsekalaus.
Och när jag ändå är igång och firar och grattar så det slår härliga till, så passar jag på och säga grattis till min absolut störst idol, nämligen Pippi. Grattis Pippi Långstrump på 70 års dagen.
 
Och med en bild från min och Johnnys ”morgonspringning” säger jag kram och gokväll.
 
 
 
Dela gärna

Tårtkalas i himmelen. Läs mer »

Porslinsblommor i full prakt.

Kära Blogg
Sådärja, nu är jag klar med gräsklippningen för denna veckan. En behaglig arbetssyssla som jag gärna gör i utbyte mot något annat …
Hela dagen har jag jobbat med att byta bokföringsår. En massa som ska arkiveras och nya pärmar ska inredas med olika register. Mycket knep och knåp alltså. Felix som tycker bäst om när allt är lugnt och som vanligt, har varit väldigt nervös och orolig över den oreda det varit på kontoret idag. Men nu är det gjort och vi är redo för att dra igång ett nytt år.
När mamma Ingrid levde hade hon en hobby som hon var väldigt förtjust i. Hon samlade på en sorts krukväxter som jag kallar för Porslinsblommor.  Hon upplyste mig om att de minsann hade ett mycket tjusigare namn. De heter Hoya. Ingrid hade en massa olika sorter och de var väl dokumenterade med små pinnar i krukorna.
När hon dog fick jag överta en del av hennes samling. Jag får väl erkänna att några av sorterna har gått hädan, men en sex, sju sorter lever och frodas hos mig. De flesta blommar för fullt just nu. Lite stolt är jag allt.

Så kan jag rapportera att rosépepparplantan som långt om länge grodde, har fått ytterligar två blad. Ja, det går framåt, men det lär dröja innan man kan kalla det för ett ”träd”.
 
 
Så går jag här och njuter av rosorna jag fick igår. Lite dåligt samvete har jag förstås, för nu kommer jag ju inte ihåg om jag sa ordentligt tack för dem, eller om jag bara stimmade omkring efter en vas när jag fick dem. Så typiskt mig i så fall.
Så: Tack för de underbara blommorna!
 
 Vi har fått ett par som vill flytta in hos oss. Det är med lite blandade känslor jag ser hur det börjar etablera sig här nu… Det är två svalor. Egentligen älskar jag att ha fåglar och vilda djuren tätt inpå mig, men redan efter en dag kan jag se hur de här två typerna missköter vissa delar av sitt boende. Toalettdelen!
 
Det är en helt ljuvlig försommarkväll, så nu ska jag avsluta här och gå ut och njuta av allt underbart i naturen.
 
 
Tacksamhet – den säkraste vägen till belåtenhet.
 
Hej då Bloggen, ses i morgon.
 
Dela gärna

Porslinsblommor i full prakt. Läs mer »

Regn och rusk ger mig härlig energi.

Kära Blogg
 
I morse när klockan ringde hörde jag regnet ettrigt trumma på fönsterrutan. Normala människor vill kanske mest av allt dra täcket över huvudet igen, men det är något konstigt med mig … Jag fylls med en extra energikick av busväder. Regn, snö eller storm  – då är jag som piggast.
På spänstiga ben valde jag det stora varvet runt sjön idag, och det var helt magiskt i skogen. Färgen, doften, ljudet, känslan … ett gratis lyckorus.
Katten Judith låg i djup dvala inomhus hela förmiddagen, så hon verkade helt opåverkade av det här med ”energifältet” som slagit ner i mig.
Sen har jag mest jobbelijobbat. Fast en sväng med kameran ut i trädgård med omnejd har det blivit. För ska man hinna med i den farten som naturen har just nu, så måste man passa på varendaste dag.
Njuta, njuta, njuta!
Så har snigelplågan satt fart igen. I år verkar det som vi har mest småsniglar utan hus, jag kallar dem ”minihemlösa”. De kan minsann också äta och förstöra i trädgården. De bruna mördarsniglarna har jag sett, men inte i några större mängder. Så har vi en och annan svart skogssnigel, men dem är jag så rädd om, de är ju snart utrotade känns det som, och det vill jag ju inte.
 
I förgår förkunnade Stefan för mig att han minsann kom ihåg att vi har bröllopsdag på onsdag. Nu vet ju jag att han sa så för att rädda ansiktet ifall han eventuellt skulle glömma det när den dagen kommer.
Men nej, han har inte glömt. Idag har han varit iväg och köpt en bröllopspresent. Alltid när Stefan köper presenter, är han själv så spänd på att få ge sin gåva, så han kan liksom inte invänta rätt tillfälle. Så, det fick bli paketöppning idag, fast dagen D är i morgon.
Ja, jo, jag ville verkligen ha en eltandborste, det ville jag ….
 
Nu säger Stefan att han också vill ha en eltandborste. Jag är lite skeptisk till om han kan handskas med en sådan apparat. Han har lite tufft redan, med den vanliga borsten. Han har fått ett fint litet timglas av sin tandläkare för att han ska borsta sina tänder tillräckligt länge …
 
 
 
Hur som helst är jag väldigt glad för min man och älskar faktiskt honom, så det så!!!
Här kommer en knäpp selfies på oss dagen till ära.
 
  Och med en varm innerlig tanke till någon som står mig nära och som behöver extra omtanke och tröst just nu, säger jag
Hejdå Bloggen, ses i morgon.
 

 

 
Dela gärna

Regn och rusk ger mig härlig energi. Läs mer »

Lingonsylt till stekt torsk … e de gott?

Kära Blogg
Idag var det friska vindar. Som tur var höll regnet sig borta när jag och Johnny sprang vårt gamla vanliga varv runt sjön. Men senare på dagen kom det några rejäla skurar. Bra för blommor och blader. Särskilt bra för den eländiga rosen som inte riktigt vet om den vill fortsätta leva eller bara ge upp och vissna ner.
Som vanligt gick jag min runda här hemma bland pelargoner och andra blomster och pratade kärleksfullt till dem. De mår bra av det, det är jag alldeles säker på … om inte annat, så mår jag bra av det.
Idag upptäckte jag att vår lilla blåmes som bosatt sig i en av fågelholkarna in mot Ursulas tomt, bar sig väldigt konstigt åt. Den lilla mesen satt utanför sin  ingång och vände och vred sig, fram och tillbaka. Egentligen var det kanske inget konstigt med det. Men när den bara fortsatte med sitt besynnerliga guppande i en hel evighet, gick jag ut för att inspektera det lilla fjäderfäet. Den lilla mesen verkade inte det minsta rädd, utan fortsatte bara med sin fågeldans. Ja, hur det nu gick för den lille fågeln vet jag inte riktigt, för jag hade ett viktigt möte på gång …
Det var fina, goa Monne och jag som ääääääntligen skulle träffas. Vårt mål för dagen var Hylkegården. Där firade de 40-års jubileum, något som jag hade missat totalt. Trevligt var det i alla fall. Vi skulle egentligen bara åka ut för att fika lite, men så råkade vi få syn på att de sålde kläder, kläder som vi bara råkade  prova, och tänk – de råkade passa helt perfekt. Såklart att jag behövde ett par vita sommarbyxor och Monne var i stort behov av en ny blus och ett linne.
Sedan var vi tvungna att koppla av lite i deras café. Där blev det vars en smarrig paj med sallad och en god dressing till. Härligt söndagsmys!
Efter att ha njutit av en rejält tilltagen paj, kan jag inte påstå att jag egentligen var i så stort behov av någon mer mat idag. Men för att inte vara taskig mot Stefan, som för ovanlighetens skull stod för matlagningen, så spände jag ut magen lite extra och satte i mig en rejäl portion stekt torsk också. Säga vad man vill om Stiffes kokkonster, men att tillaga fisk är han duktig på. Det blir visserligen lite kletigt och uppställt i köket, fast gott blir det.
Hmmmm  … passar det verkligen med lingonsylt till stekt torsk och remulad ???
Ha det gott och hejdå Bloggen.
 
 

 
Dela gärna

Lingonsylt till stekt torsk … e de gott? Läs mer »

Ibland känns livet som en långpromenad med grus i skorna

Kära Blogg
 
Ja, morse kändes livet sådär lite motigt som det kan göra ibland.
Hela natten har jag vänt och vridit mig. Jag har vaknat och inte kunnat somna om. Det jobbiga med att inte kunna sova är det ögonblicket då man inser att man inte kommer att kunna somna. Fast till slut så somnar man ju ändå alltid och det måste jag ju ha gjort även i natt, för i morse när jag vaknade låg jag som en ihoprullad kanelbulle högst upp i min säng – i andra halvan låg katten Judith.
När jag låg där och drog mig lite extra och firade lördag, så hörde jag kräkljud ifrån hallen. Det var Johnny som tydligen inte mådde så bra. I går gjorde han ett makabert fynd i trädgården. En skelettdel som han noggrant gömt för något år sedan. Den smakade tydligen mumma för han gottade sig med den hela eftermiddagen. Nu får vi får hoppas att han kräkts upp alla delar och ingenting sitter kvar i magen…
 
Idag blev det en sväng till XL. Stefan behövde ha lite priser och broschyrer på fönster  inför nästa vecka. Sedan så passade vi på att tvätta bilen. Stefan höll i slangen och spolade och jag tittade efter så det inte blev några mister.
Teamwork kallas det.
Idag har våren tagit en paus. Så kan det bli ibland och jag tycker egentligen att det är ganska bra. För tänk annars så fort alla underbara blommor skulle vara slutblommade. Man får bara ta på sig lite tjockare kläder och en mössa om det kyler om öronen.
I varje fall har alla fåglar fullt upp i sina bon och holkar. Det är så mysigt att bara sitta och studera dem.
Just nu blommar rapsen som allra vackrast. Jag har två små äppelträd. Det är någonslags prydnadsäpple. Snart, snart slår de ut i full blom. Härliga. Man kan liksom inte se sig mätt på allt.
Tillsammans med mina rufsiga pärlhyacinter har det nu även kommit upp några vita klockor. Det är min mamma Ingrid, som satt dem åt mig, och jag blir såklart extra glad när de dyker upp om våren.
 

 Vid denna årstiden blir man alltid så sugen på somrig mat. För mig är pajer i alla dess former riktig sommarmat. Så det fick det bli idag. Skinka, purjolök och ost. Mycket och smakrik ost tycker jag att det ska vara.

Stefan gillar mest när jag gör en stek med gräddsås och potatis, fast han åt glatt upp halva pajen, så jag tror att han gillade den lite …
 
 
Jag och lilla Snö önskar mysig lördagkväll
Hejdå Bloggen.
 
Dela gärna

Ibland känns livet som en långpromenad med grus i skorna Läs mer »

En slö klämdag.

Kära Blogg
 
Det har varit en riktigt jäsig dag. Sommarkänsla liksom.
Min rygg har förstås varit allt annat än rolig idag, så därför tänker jag inte nämna ett enda ord till om den – den har fått allt för mycket uppmärksamhet redan.
Båda tjejerna var lediga på förmiddagen så de har mest hängt vid poolen. Själv har jag väl såsat runt som vanligt med allehanda uppgifter som jag tycker man ska göra. Tvättat till exempel. Så har jag klippt Snowies klor. Det går jättebra. Jag bryr mig inte om att hon skriker som om hennes liv var i fara, så efter ett tag blir hon tyst och tigger bara godis. Sån är hon.  
När Stefan kom hem från jobbet idag, var det så äntligen dags att åka till hans så efterlängtade mässa i Tomelilla. Han har pratat om den i veckor och förra helgen var vi där, men då hade han virrat till det och tagit fel på vilken helg den skulle vara. Men nu, äntligen !! Ja, jag kan säga att vi var där i exakt 7,5 minuter, sedan hade vi tittat på allt!
Ingen rolig mässa alltså – om ni frågar mig.
Väl hemma igen planterade jag om min stackars ros som jag köpte på Boan för en tid sedan. Nu får den stå i en rabatt och få lite extra bevattning. Man kan säga att jag satt in livsuppehållande resurser nu.
 
I vårt hem dricks det som nog alla vet, inte någon alkohol. Jo, det förstås, vid extra festliga tillfällen som dop, bröllop och sånt.  Ändå händer det att det samlas drycker här som det ingår sprit i. Ungdomarna glömmer kvar, eller här blir över efter någon festlighet. I kväll före maten, hittade vi vars en drink i gömmorna. Vi insåg att det var hög tid att vi konsumerade dem genast. Min och Emmys drinkar hade bäst före datum i maj 2015. Stefans alkoholfria öl gick ut år 2013, men där var minsann inget fel på den förklarade han mellan ölraparna.
Mysigt var det, och vi ser ju rysligt tuffa ut på bilderna. Riktiga facebookbilder ju!
 
 
Idag har alla kossor och kalvar fått flytta ut i sina hagar och beten i Gyllebo. Det är verkligen härligt. Jag älskar dem. De är så söta och har så snälla ögon. Jag tror att det är ett av världens nyfiknaste djur.
Ha det nu alldeles ljuvligt
Hej då Bloggen
 

 

Dela gärna

En slö klämdag. Läs mer »

Rulla till toppen