Allmänt

Chockrosa början på dagen.

Kära Blogg
Mitt bästa råd till den som ska komma igång med löpträning är absolut att dra på sig springkläderna direkt när man kliver ur sängen. Det känns liksom ganska snopet, ja som en riktig förlorare, om man måste ta av dem igen, utan att ha sprunget det minsta lilla steg. Jag tänker alltid att oavsett väder och vind, så ska jag i alla fall ge mig ut i tio minuter. Om det sedan känns lika hemskt som man trodde innan, är det bara att vända tillbaka hem igen. Men se, då efter tio minuter har det börjat kännas helt ok och riktigt skönt. Så är det alltid.
Idag sprang jag med min snabbaste springfrisyr och gladaste kläderna som är en rosa springkjol. Man kan ju inte bli annat än pigg och glad en sån här fredag..
Dagen har varit som vanligt. Jobbat lite, handlat mat för en vecka, tittat upp om till Mando. Goa, fina Amanda!! Vädret har varit sommarlikt. Lunchen åt jag ute och sen krälade jag som vanligt runt här hemma med kameran i högst hugg på jakt efter nya vårtecken och allehanda småkryp. En långbent spindel och en baktung snigel blev dagens modeller.
Så kom Stefan hem efter jobbet och slängde sig i plurret direkt. Jag tror att det var ganska kallt för nu ligger han i soffan med långbyxor på sig. Och för er som inte känner honom kan jag berätta att det hör verkligen inte till vanligheterna. Han spatserar oftast glatt runt i hemmet i bara kallsippor, oavsett vad för dag det är.
Jag lagade stekt sill, färsk potatis, gräddfil… men det blev inget foto på det, för man kan ju inte hålla på att ta bilder på all mat, hur knäppt verkar inte det?
Dagens bäst ögonblick – när man plötsligt får syn på en lapp på skrivbordet!! Vem har skrivet den tro? 
Jag blev alldeles varm i hjärtat av all kärlek till mina snorungar. Löv jo ål!
 
 Ja, det får väl vara allt för idag…. eller föresten, Görel, jag såg på fejjan att du blivit fin i håret. Riktigt snyggt.
Hej då Bloggen.
 
 

 

Dela gärna

Chockrosa början på dagen. Läs mer »

Viktigt affärsmöte

Kära Blogg.
Idag har jag haft ett möte direkt på morgonen. Det handlade om jobbet, så jag fick skärpa till mig lite och se något mer anständig ut än normalt. Man kan ju inte gå och såsa i svettiga joggingkläder eller, ännu värre, sin gosiga flanellpyjamas. Man blir liksom inte tagen på lika stort allvar då. Johnny däremot, han låg i sin favoritställning med hela härligheten upp i luften.

Nästan varje dag tränar jag mental träning. Det tar 15 minuter och är riktigt skönt och välgörande för kropp och själ. Jag har gjort det i 1,5 år nu. Jag tror att varenda människa skulle må bra av att göra det. Oftast sitter jag i mitt lilla orangeri, tänder alltid en rökelse och bara finns till. Jag har bestämt mig för att oavsett vad som händer under tiden jag sitter där, så kvittar det. Inget får störa.  Om så själve Zlatan knackar på dörren, så får han allt vänta tills jag är klar.
I dag när jag gjorde mig redo för en stunds avkoppling, fick jag syn på hur mycket min lagerbladsbuske vuxit. Den liksom riktigt skrek ”kalops” åt mig. Så det får nog bli det till middag en dag.

Jag hade tänkt att fixa gräsklippningen i eftermiddags när kontoret stängde för dagen. Efter att ha dragit i det sabla snöret till min röda Klippo tusentals gånger gav jag upp. Jag brukar vara ganska envis och lyckas nästan alltid få igång skrället, men idag var det som förgjort. Så det fick bli lite annat trädgårdpyssel. Något förgrömmat småkryp har börjat äta på mina penséer, och rätt som jag stod där och blängde fick jag allt syn på honom. Ganska vackert småkryp … istället för insektssprayet blev det kameran jag hämtade. Lyckliga småkryp!
Kvällsmaten fick bli lite vad köket förmådde. Torsdagar är ofta likadan, det ekar både i skafferi, kylskåp och huvud, men Stefan älskar korv i alla dess former, så korv och stekt ägg fick det bli och det är inte fy skam.
Min andra paparazzibild som bloggare blev det också efter maten … Han e ju för go den pågen liksom.
Nu ska jag gå och umgås med Emmy tills hon ska börja sitt nattpass. Hon bara jobbar och jobbar och jobbar den tösen… Man vet ju aldrig när hon dyker upp i Gyllebo nästa gång, så det gäller att passa på. Hej då Bloggen, vi ses en annan dag.
 

 

Dela gärna

Viktigt affärsmöte Läs mer »

Fästingplågan är här.

Ja, nu är de hemska små djuren här igen. Fästingarna!
När jag var liten hände det ibland att jag hade en fästing eller två. Då pratades det aldrig om alla de räliga sjukdomar de sprider. Jag tycker egentligen inte att själva djuret i sig är så förfärligt, det är de komplikationer deras bett kan ge.
Trots att jag behandlat vår katt Felix hela våren med medel, kommer han allt som oftast hem med nacken full av dessa små gråa övergödda kryp. Huhhh!
Dagen började på bästa vis. En strålande sol från en klarblå himmel. Jag och Johnny sprang runt sjön och klockan sju i morse kändes det som vi ägde hela världen. Inte en kotte ute.
 
I trädgården blommar en av mina rhododendron som bäst just nu. Det är en liten sort som blommar med ljust rosa blommor. Jag köpte den som en liten skruttig planta på Bilema i Höör för många år sedan. Man får väl säga att det var ett fynd.
Marktäckarna blommar också för fullt nu. I fjor fick jag en spännande buske av Andréa:s kompis. Busken heter Katsura, och det sägs att när bladen vissnar på hösten kommer den att sprida en doft av nybakat bröd i hela trädgården. Förra hösten höll Stefan på att gräva upp hela trädgården, så doften försvann nog i alla lukter av våt mylla.
Min älskade blodbok har också börjat att slå ut nu. Den kommer från Christinehof och har en särskild betydelse för mig. Även om den är lite ful med sina dubbla stammar.
Vi har en söt och go granne som heter Mårten. Han håller på att bygga sig en liten stuga här i Gyllebo. Idag var det såååå synd om honom. En stor spann vit färg hade ramlat och all färgen hade runnit ut i bilen. Stackars Mårten, men han såg lika glad ut som vanligt. Ja, ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det.”
I eftermiddag har jag hunnit plantera om ett par porslinsblommor som var i behov av större boning.
 Undertiden som jag fixade till lite kvällsmat, så passade Stefan på att mysa med Judith. Amanda och Emmy, som nuförtiden jobbar dag som natt, sov i djup Törnrosasömn när min delikata måltider var färdig. Nu vågar jag inte väcka dem utan att ha en lång pinne, så de fick vackert sova vidare med kurrande magar. Gott blev det i alla fall. Kycklingfilé med rosépepparsås.
Kram och hajjsvajjs.
 

 

Dela gärna

Fästingplågan är här. Läs mer »

Hundbad och hundväder.

 
 
 

Kära Blogg.

Tack vare att jag och Johnny är av den morgonpigga sorten, fick vi njuta av en härlig morgontur i skogen. Det kändes ljummet och lite tropiskt som regnskog idag. Jag låtasades att jag var tillbaka på Bali när jag sprang där vid sjökanten. När vi kom hem och jag hade flexat in på kontoret blev det rena hundvädret – mulet, grått och regn. Så man får nog allt säga att vi hade tur med vädret idag.
Lite gröna fingrar har nog också. Min krasse är nu färdiga att skördas, och de första stråna hamnade på mina smörgåsar idag. Mums!
Katten Judith bara älskar frukosten tillsammans med mig. Det kvittar var hon befinner sig i huset, men när min macka är klar, så sitter hon som amen i kyrkan, på plats på stolen sidan om min. Hon vill att man ger henne små bitar bröd. Kanske tror hon att hon är en anka. 
 
På tal om gröna fingrar så har jag en sorts blomma som blommar så vackert just nu. Det är en suckulent som jag har stulit. Jag tog en liten planta på sjukhuset där mamma Ingrid låg den sista tiden innan hon dog. Jag tror att hon gillar mitt tilltag och ler glatt ifrån sin himmel.
Eftersom jag jobbar ensam på kontoret, händer det att jag glömmer bort att pausa, luncha och sånt där. Men om jag kommer ihåg det, då lyxar jag minsann till det lite extra. Det är Emmy som har lärt mig att dricka chai. Det är jättegott, men det ska vara den sorten som man köper på espresso house.
 Så tyckte jag att det var dags för Johnny att sköta sin hygien. Hundbad med schampo och hela middivippen.
Säga vad man vill om mitt yrväder till hund, men att bada är han minsann riktigt duktig på.
Det är väl då märkligt vilken dragningskraft det kan vara i maträtter. Mina döttrar har lyst med sin frånvaro hela helgen, men idag gick tydligen ryktet att det vankades chilibiffar i Gyllebo. Denna middagsrätt är särskilt omtyckt av mina ättelägg, som till min stora glädje droppade in en efter en. Älskade töser, alltid så välkomna!!
 
Dags att umgås med lilla Emmy nu, så hajj då.
Från Annika
 
 
Dela gärna

Hundbad och hundväder. Läs mer »

Tant med löstand

Kära Blogg.
När regnet står som spön i backen passar det utmärkt att ta en vilodag tycker jag. Med vilodag menas ingen springrunda runt sjön, utan det är instämpling på kontoret så fort kaffet är nere.
I eftermiddags var det dags för ett tandläkarbesök igen. En kindtand har plågat mig ända sedan i höstas och för en månad sedan drog jag ut skrället. Det som återstår nu är att det ska dit en löstand på den tomma platsen. Fy tusan vilken pärs Efter en och en halv timme och tre bedövningssprutor var jag ganska mör får jag erkänna. Och när kostnadsförslaget presenterades, ja då var jag glad att jag tagit en rejäl dos med bedövning … 
Sist jag var i Tomelilla hade något pucko slagit upp sin dörr i min bil, så denna gången parkerade jag så långt bort jag kunde, där inga andra ville hålla med sin bilar. Så positivt idag är väl att det inte blivit fler bulor på bilen.

 
Ja, det får nog bli allt för denna gången.
Kram och hajj.
 
 
Dela gärna

Tant med löstand Läs mer »

Årets första gök

Kära Blogg
Jag vaknade upp till ett gudagott väder. En perfekt morgon för mig att springa min lite längre runda i skogen. 9 kilometer är den och tar knappt en timme att ränna runt 
Bäst som jag sprang där och filosoferade fick jag höra årets första gök. Väderstreck är inte min starka sida, men de flesta gökar som jag hör är västergökar, alltså betyder de alltid bästergökar. Nu har jag aldrig sett någon gök i verkligenheten, men vi har lite andra trevliga små fåglar i trädgården som inte är så blyga utan vågar visa sig. Idag hamnade rödstjärten och flugsnapparen på bild.
Så gick det som det gick …. Igår flyttade vi ju ut lite frostkänsliga växter, och jag kunde väl nästan ge mig den på att nog tusan skulle det knäppa till och bli frost i natt. Ja, det var väl själve sjuttsingen också.
Något mindre ledsen blev jag när min tyska granne Ursula kom sättande med en liten kruka för att visa mig. I hennes kruka slokade också en sladdrig grön sak, som förmodligen aldrig skulle repa sig efter nattens köldchock. Det känns faktiskt lite bättre när man inte är ensam om att göra knasiga misstag. För hur skulle världen se ut om alla bara lyckades hela tiden.
 
Det är ganska mysigt att stå där vid staketet och småprata med sin granne om trädgård, växter och livet i stort. Nu är hon ju förstås tysk, så vissa språkförbistringar uppstår titt som tätt, fast för det mesta tror jag nog att vi förstår varandra ganska så bra. I alla fall är vi båda väldigt intresserade av alla de vårtecken som vi bombaderas med nu. 
Japp, nu har jag inte tid att sitta här så mycket längre. Söndagssteken börjar nog att bli färdig, och en ljuvlig doft har åtminstone spridet sig in på kontoret nu.
Hajjdå och kram
 
Dela gärna

Årets första gök Läs mer »

Paparazzibild på smygbadare.

Hej Bloggen
Min dag började med att jag  chattade med Andréa. Hon har det bra på Fiji, och hennes födelsedag hade tydligen varit till belåtenhet. I present hade hon fått en död hund. Ja, det är nog bara en veterinärstudent som kan uppskatta en sådan gåva. Hur som helst, en ögonamputation hade hon utfört på den döda hunden och det gick bra. Jag känner på mig att det bor en kirurg i den tösen.
Lördagen bjöd på ett strålande väder. Stefan träffade kunder,  jag och Johnny kutade runt sjön. Efter det blev det pyssel i trädgården.
Nu eller aldrig. Idag åkte alla frostkänsliga växter ut, så snälla moder natur, inte fler frostnätter nu förrän till hösten tack.  
Ingenting är så mysigt som vårens första utefikor. Man behöver liksom inte konstra till det så mycket, bara en kopp kaffe, några torra kex så känns det som världens lyx. Man kan märka att alla djuren också njuter av utefikor. Regler som vi annars följer inomhus gäller plötsligt inte längre. Man får tigga precis hur mycket som helst …..
 I eftermiddag har jag varit på Me & I party hos min syster i Sjöbo. Det är som Tupperware fast istället för plastburkar så är det kläder.
Det är fantastiskt vad världen är liten. Tjejen som var återförsäljare, var en av mina döttrars lärarinna på mellanstadiet. Tänk, hon var sig på pricken lik.
Jag tycker att det skulle vara roligt att vara paparazzifotograf. Att få smyga på kändisar och ta sånna där korniga smygbilder på långt håll. Nu finns det inte så många kändisar här i Gyllebo, men idag lyckades jag ändå få till en smygbild. Visserligen bara på Stefan…. men jag är ganska nöjd.
Ha det gott Bloggen
Tjingeling
 
Dela gärna

Paparazzibild på smygbadare. Läs mer »

Det doftar vår.

”Naturen skyndar inte, ändå fullbordas allt.”
 
Kära Blogg
Min dag började med att jag vaknade av min telefon. Det var Andréa som skickade meddelande om att hon lämnat sitt älskade Australien för denna gång och hade kommit lyckligt fram till Fiji.
Hon skickade också en bild på att hon lyckats komma med i den lokala dagstidningen tillsammans med sin kära Carrie. Den lilla linslusen. 
 
 
Sen var det full rulle här. Lilla Snowie vaknade och propsade genast på och skulle ha mat. Varenda smula slickade hon upp och såg verkligen till att hålla rent runt skålarna.
Det var lite ruggigt väder. Ett kallt vårregn som fick skogen att lukta underbart. Johnny verkade först alldeles för trött för att hänga med på joggingtur, men han ändrade sig. Är man krigarhund så är man.
Så var det dags att stämpla in på jobbet. Lite kontorsarbete i behagligt tempo. Härligt med sällskap.
När jag varit vaken en bra stund blev det tid för frukost för Emmy. Katterna passade också på att äta sin frukost till Snowies stora förtret. Hon hade så väldigt gärna också smakat.
Våren är på gång för fullt och man kan nästan se för blotta ögat hur allting växer nu. Dagen började med moln och regn, men nu mot kvällstid tittar lilla solen fram. Det gäller att ta tillvara varje litet ögonblick nu.
Ja, det är så vacker så det nästan gör ont.
Nu ska jag plantera om små sticklingar av porslinsblommor som fått rota sig. Vi får se var de flyttar hem sen …
Åhhh, vad Ingrid hade gillat dem.
Hejdå Bloggen, kanske ses vi i morrn
 
Dela gärna

Det doftar vår. Läs mer »

Jag är en krigare.

”Vi tjänstgör i Försvarsmakten och vi försvarar dig.”
 
Kära Blogg.
 
I torsdags var det dags för mig och Johnny att åka på årets KFÖ.
Det var en strålande morgon och vi var ganska taggade båda två.

Det blev en massa träning för oss båda. Vi fick träffa alla våra hundkompisar och ingen av oss sov särskilt många timmar.
 
Jag och Johnny tror att det mesta som är militärt är hemligt, så det passar sig nog inte att vi babblar mer om det här.
I alla fall var det rysligt skönt att komma hem efter fyra dagar ute i fält.
Hej och kram från två slitna Annika och Johnny
 
Dela gärna

Jag är en krigare. Läs mer »

Nästan sommar

”Om vi någonsin ska kunna njuta av livet, så är tiden nu, inte i morgon eller nästa år”
 
Kära blogg.
Vi har haft några underbara sommardagar, och jag har passat på att njuta i solen en hel del. Vi har fixat och grejat i trädgården med lite av varje. Årets första dopp i poolen vågade Amanda sig på. Jag tror att det bara var ca 16 grader. Våglig tös, det där.
 
Ja, man kan ju inte annat än bli lycklig i själen när naturen visar sig från sin bästa sida. Lite blomsterplantering har jag ägnat mig åt. Underbara nejliker, som är så tacksamma och tåliga.
Snart blommar vår ”lilla” magnolia för fullt, den är ljuvlig, Men jag väntar med spänning på det stora magnoliaträdet … ska där bli blommor i år, eller?
 
Vackrast är nog ändå alla de vilda blommorna i skogen. Alla underbara vitsippor.
 
Årets första springrunder i bara kortärmat har det också blivit. Så härligt.
 
Kram på er för denna gång.
 
Dela gärna

Nästan sommar Läs mer »

Rulla till toppen