Fästingplågan är här.

Ja, nu är de hemska små djuren här igen. Fästingarna!
När jag var liten hände det ibland att jag hade en fästing eller två. Då pratades det aldrig om alla de räliga sjukdomar de sprider. Jag tycker egentligen inte att själva djuret i sig är så förfärligt, det är de komplikationer deras bett kan ge.
Trots att jag behandlat vår katt Felix hela våren med medel, kommer han allt som oftast hem med nacken full av dessa små gråa övergödda kryp. Huhhh!
Dagen började på bästa vis. En strålande sol från en klarblå himmel. Jag och Johnny sprang runt sjön och klockan sju i morse kändes det som vi ägde hela världen. Inte en kotte ute.
 
I trädgården blommar en av mina rhododendron som bäst just nu. Det är en liten sort som blommar med ljust rosa blommor. Jag köpte den som en liten skruttig planta på Bilema i Höör för många år sedan. Man får väl säga att det var ett fynd.
Marktäckarna blommar också för fullt nu. I fjor fick jag en spännande buske av Andréa:s kompis. Busken heter Katsura, och det sägs att när bladen vissnar på hösten kommer den att sprida en doft av nybakat bröd i hela trädgården. Förra hösten höll Stefan på att gräva upp hela trädgården, så doften försvann nog i alla lukter av våt mylla.
Min älskade blodbok har också börjat att slå ut nu. Den kommer från Christinehof och har en särskild betydelse för mig. Även om den är lite ful med sina dubbla stammar.
Vi har en söt och go granne som heter Mårten. Han håller på att bygga sig en liten stuga här i Gyllebo. Idag var det såååå synd om honom. En stor spann vit färg hade ramlat och all färgen hade runnit ut i bilen. Stackars Mårten, men han såg lika glad ut som vanligt. Ja, ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det.”
I eftermiddag har jag hunnit plantera om ett par porslinsblommor som var i behov av större boning.
 Undertiden som jag fixade till lite kvällsmat, så passade Stefan på att mysa med Judith. Amanda och Emmy, som nuförtiden jobbar dag som natt, sov i djup Törnrosasömn när min delikata måltider var färdig. Nu vågar jag inte väcka dem utan att ha en lång pinne, så de fick vackert sova vidare med kurrande magar. Gott blev det i alla fall. Kycklingfilé med rosépepparsås.
Kram och hajjsvajjs.
 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top