Busväder och en mjuk kaka.

Hej hej.

När helgen äntligen kom så vände vinden och det blåste upp till storm vid bryggan.

Att bada när det blåser ostan är inte det lättaste.  Det är egentligen inte själva badet som är det stora bekymret, nej det är  risken att alla kläder far all världens väg – ut i vattnet till exempel. Men med lite knixande och trixande så blev det ändå ett härligt dopp den här morgonen.

En granne som brukar ta sin morgonpromenad vid samma tid som jag är vid bryggan, tyckte inte att det hade gjort något om mina kläder försvann… han trodde ändå inte att någon skulle märka någonting 🙂

 

Resten av dagen gick till pyssel, städning och tillverkning av en mjuk pepparkaka med lingon.

Det bästa med att baka är ju den goda doften som sprider sig i huset. Mjuk pepparkaka doftar ju jul så det stänker om det.

Dagen efter tog jag lite längre sovmorgon och kom inte till bryggan förrän ganska sent på förmiddagen. I den vita pudersnön kunde jag se små söta fotavtryck och jag förstod genast att jag missat min fina badkompis. Attans!

Även om vinden bedarrat något så var det bistert kallt och jag och småhundarna skyndade på stegen hemåt igen.

I hagen gick både kor och hästar kvar. Jag tänkte för mig själv att det måste vara kallt för dem att inte komma in och värma sig lite emellanåt.

Det bästa med bistert novemberväder är ju att komma in och elda i kaminen och tända några levande ljus. Fast det är kanske inget som kor och hästar uppskattar…

Dagens citat:

Vår värld behöver inte människor som begriper varandra utan människor som begriper att det finns så många olika sätt att vara människa på.

Var den du är – alltid.

Kram Annika