Hej.
Det här med pandemin har verkligen varit både på gott och på ont. En god sak har varit att de flesta vanliga förkylningar lyst med sin frånvaro en längre tid nu.
En dag när mitt barnbarn Scott egentligen skulle varit på dagis så vaknade han upp med en smula feber och lite rinnande näsa. Självklart ställde jag upp och passade den lille sjuklingen. I någon timme verkade han trött och hängig, men sedan blåste hans förkylning all världens väg och han var frisk och full av bus igen.
Några dagar efter så vaknade jag själv upp med snorig näsa och sandpapper i halsen. Såklart hade de där elaka barnbasiluskerna slagit klorna i mig och som ett brev på posten var jag förkyld för första gången på många år.
Under ett ihärdigt nysande och snorande gick jag till bryggan som vanligt. Frisk luft, ett uppiggande bad och hett te – det är bra när man är förkyld.
Så länge man inte har feber och ont i halsen så gör det gott att komma ut i naturen. Inte heller behövde jag riskera att någon annan skulle smittas av allt mitt nysande, för den morgonen mötte jag bara ett ensamt rådjur i en grannes trädgård.
Min vana trogen så spelade jag in en liten filmsnutt åt min dotter i USA när jag var på bryggan. Det var då jag upptäckte att min termometer blåst iväg och låg långt ute på sjön och guppade. Det var bara för mig att slänga av kläderna för andra gången och hoppa i för att simma ut och hämta den.
Efter det gick jag hem och kröp ner i sängen och sov resten av dagen. Barnbasilusker gör man bäst i att sova bort. Och redan dagen efter kände jag mig nästan helt frisk igen.
Den enda sanna glädjen lär ju vara skadeglädje. Hur som helst, om alla mina fadäser den dagen kunde roa min dotter, så bjöd jag henne mer än gärna på det.
Dagens citat:
Livet har mer att erbjuda än att se på när andra lever det.
Ha en fin dag och kram
Annika
